och är inte längre legala i Legacy. Hurra!
Ian Duke skriver att Delver + Mono White Initiative står för 30% av metat. Vidare skriver han att dessa två lekar tillsammans håller resterande 70% gisslan. Typ så.
Jag tycker det här var både efterlängtat och välbehövligt för formatet.
Olika varianter av Delver har varit en topplek i många år. Tempo-skalet består vanligtvis av billiga hot och gratis interaktion. Tillsammans med cantrips (vanligtvis / ) får man ett väloljat maskineri utan några direkta svagheter. Det är därför inte så konstigt att de flesta kort som bannats de senaste åren har haft ett hem i Delver-skalet (, , , , , , , m.fl) och från och med igår, Expressive Iteration.
Det finns egentligen två anledningar till att ett kort är "för bra" i Delver, antingen kostar det för lite mana för vad det gör omedelbart eller också får man för mycket värde över tid för manan man investerar.
Om nu Delver-skalet är den mest effektiva och strömlinjeformade leken i formatet blir det genast orättvist om man utöver detta får tillgång till kortövertag.
Historiskt sett har man kunnat slå Delver med tight spel (genom att använda livet som en resurs), bra manabas och mycket removal. Denna taktik fungerar inte om man hamnar efter i kortekonmin. Expressive Iteration gjorde alldeles för mycket i leken, nästan som en Dig Through Time/Treasure Cruise (men utan att behöva tömma graven och välja bort !), samt att man kan fetcha och göra om det från och med tur 4, utan någon egentlig setup.
Vad händer med Delver nu?
Eftersom leken får svårare att hänga med i lategame utan Expressive Iteration vill man kanske avsluta tidigare och spela en mer aggressiv build med t.ex . Kanske Canadian Threshold får se lite spel igen? Tarmogoyf är stor och Stifle är bra när folk inte räknar med det.
Det självklara är att ersätta Expressive Iteration rakt av med och köra på som vanligt. Predict kräver lite mer setup och skillnaden mellan att välja 2 av 3 kort jämfört med att dra 2 från toppen är signifikant. Det är fortfarande en draw 2 och har fördelen av att vara en instant. , och är alla kort som ser spel i leken och hjälper till att få till den där goa draw-2 känslan.
En annan arketyp som drabbas av att Expressive Iteration lämnar formatet är 3-4-5 färgs "midrange/kontroll". På samma sätt som Delver absorberar alla brutna kort finns det en, oftast -baserad, midrange lek som gör ungefär samma sak.
Personligen tycker jag den här typen av lek är rätt ointressant men den är väldigt stark och populär.
Historiskt sett har nackdelen med att spela mono-3-drops varit att man blir lite baktung och långsam, framför allt mot kombo. Under de senate åren har det dock släppts väldigt många och väldigt bra "pitch-spells" t.ex , , . Det finns även mana-acceleration för blå mirrors t.ex . Med andra ord har leken kunnat prestera även om handen varit långsam. Expressive Iteration har varit limmet som hållit ihop det hela. Dels får man träffa sina landdrops och dels kompenserar den för alla kort match pitchar. Det går t.ex utmärkt att lägga force of will runda 1-2-3 om man spelar Expressive Iteration eller Uro runda 3. Utan expressive Iteration blir leken antagligen mer rimlig och det "kostar" att spela baktungt.
White Plume Adventurer
Commander Legends: Battle for Baldur's Gate var tänkt som ett multiplayer set. Att ta initiativet och försöka behålla det med fler än 2+ motståndaren känns både kul och rimligt. I 1-mot-1 blir det dock brutet.
Stompy är liksom Tempo ett väletablerat skal bestående av "Sol-länder" (, ) som tillsammans med artefact mana (, ) gör att man kan ösa ut brutna kort väldigt fort.
Om vi ser tillbaka på lite olika hot som spelats i det här skalen så har det gått från till till / .
Om motståndaren inte haft X=1 så har det känts helt okej med en på hand.
När Stompy-lekarna får sina hot besvarade tar det ofta lite tid att bygga upp manan igen innan det är dags för nästa.
Initiativekorten kringgår det här på flera sätt. Dels spelar man , vilket gör att man inte kan kontra korten överhuvudtaget, och dels går det inte att interagera med själva mekaniken på annat sätt än att anfalla och hålla tummarna.
Den största skillnaden mot tidigare stompy-skal är att man får fortsätta generera värde även om själva hotet dör. Det var inte helt ovanligt att runda 1 White Plume Adventurer räckte för att vinna partiet. Du behövde inte spela fler spells, Undercity tog hand om resten.
Det var lite snack om att nerfa mekaniken men Wizards valde istället att banna White Plume Adventurer. Det enda initative-kortet som kostar mindre än 4 mana. Jag tycker det här är en väldigt bra ban. Leken är intressant men "för bra" så det ska bli kul att se hur det utvecklar sig. Det kommer fortfarande finnas "nöt-givar" men de kanske inträffar 10% av gångerna, inte 50%.
Källa:
Wizards