Varför spela pre-release i Sverige, när man kan göra det i Hamburg

Onsdag 25 september
Min resa började redan på onsdagen den 25 september med destination Viet Van för att hinna speltesta lite inför GP Hamburg. Resan börjar hur bra som helst, så efter att ha bestämt mig för att åka på onsdagen så började stressen. Plocka ihop kläder och annat onödigt innan resan, kontrollera att passet var med, lekarna som skulle testas, att bilen var i prima form. Jag kom iväg helt hyfsad tid vilket var runt halv tre, vilket var helt perfekt för då skulle jag vara framme runt femtiden. Resan till Stockholm är inga problem alls. När jag väl når Stockholm så är det sånt där underbart trafikkaos. Jag hatar rusningstrafik i kombination med Stockholm. På nått sätt så lyckas jag köra vilse, vilket aldrig kan ha hänt förut. När jag snurrat ett tag så ringer Viet och undrar om jag är på väg. Vid det här laget så har jag ingen aning om var i Stockholm jag är och säger typ det till honom. Han säger: "Ring Morgan Willoman, han vet vägen." Jag svarade att det hade jag redan tänkt göra. Det lär inte vara så stabilt att fråga Viet om vägen när han själv går vilse i Stockholm. Tro mig, jag har varit med om det. Men det är en annan historia. Jag ringer upp Morgan och får en liten beskrivning om vart jag ska åka och lyckas följa beskrivningen bra fram tills jag kommer till centralstationen. Där lyckas jag återigen förvilla mig och komma bort. Långt bort dessutom, nästan ända till Morgan. Då händer något märkligt. Jag ringer Morgan igen och denna gång hänger han kvar i luren. Han blev på bara några sekunder min färddator. Beskrev gata efter gata hur jag skulle åka till Viet och det var ju hur enkelt som helst då. Morgan hade stenkoll på var jag var, och jag hade ingen aning typ. Men vad gör det när jag har en färddator. Nåja, efter bara 1,5 timmes försening eller mer så når jag Viets place och då är han redan på Abs, vilket jag i och för sig redan visste. Så det var bara att ringa och få vägbeskrivning. Går det att få? Nä, inte av Viet. Jag gissar mig till hur jag ska åka hem till honom och det visade sig vara ganska bra gissning. När han väl kommer hem så fixar vi upp väskorna och tar det lite lugnt innan vi går ner och käkar. Efter maten så var det tänkt att speltestas. Men Viet var så trött så han somnade direkt och jag var nästan lika snabb, jag med. Så inget speltestande denna dag.

Torsdag 26 september
Dagen börjar med ett SMS från Morgan på morgonkvisten. "Ring inte mig, jag ringer er." Han hade vart uppe och kollat in massa konserter. Han är Springsteen-fantast, vilket jag kom att märka senare. Väl på morgonen så vaknar man upp och känner sig rätt utvilad och Morgan ringer strax efter att vi vaknat. Vi bestämmer att Viet och jag åker över till honom för att speltesta, äta och växla in Euros eller leksakspengar som jag tycker de ser ut som. De kanske tar emot Monopol-pengar i Tyskland. Borde nog försöka någon gång. Försökte lura på tyskarna svensk krona. Men det gick de inte på. Nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi kom iväg från Viets ställe rätt så snabbt. Jag ville inte köra till Morgan för jag hade ingen aning om var han bodde. Sen började jag så smått få lite fobi för att köra i Stockholm. Resan till Morgan går helt ok och den traditionella lagbrytningen skedde även då. Vi höll på att missa en avfart som jag hade på känn var rätt, så Viet fick bryta lite mot lagen och köra över heldragen linje, eller om det var spärrlinje. Det känns som att det kvittar vilket det var. Jag tror att jag kommer få lite skäll av Peter B nu när jag uppmanade Viet till lagbrott. Men, ok. Jag är trött på att köra fel i Stockholm. Vi kom i alla fall fram skapligt snabbt till Morgan. Plockade upp väskorna, en radio utan cd-spelare som Morgan dissade helt. Bilen saknade radio för övrigt så det var en nödlösning. Allt bra än så länge då. Nu fattades bara lite mat och Morgan rekommenderade sin pizzeria för att käka en Morgan Special, som för övrigt var väldigt god. Mätt och belåten så satte Viet och jag oss för att speltesta lite. Jag hade egentligen inte brytt mig så värst mycket om OBC säsongen och det på grund av att den är så tråkig. Sedan av en slump eller en lömsk plan av Viet så hakade jag på till Hamburg och då var jag ju tvungen att bestämma mig för vilken lek jag skulle spela. Eftersom både Morgan och Viet hade gått bra på PTQn i Linköping, så låg MonoB väldigt bra till och hade det inte varit för att svenskarna Olle Råde och Mattias Kettil gått så bra med Wake leken i Norges PTQ:er så hade jag garanterat fortfarande hatat OBC och spelat MonoB. Nu hade jag plockat ihop leken som svenskarna spelade med och speltestat den över Apprentice dagarna innan jag reste till Stockholm och verkligen blivit fäst vid den. Nu var faktiskt OBC helt plötsligt skoj. Vi speltestade MonoB vs Wake en del och läget såg positivt ut. Det kändes som att innan bräda hade man klart övertag mot svart. Jag hade ju fortfarande inte testat leken tillräckligt mycket ännu, så hade fortfarande svart som reservplan om jag hittade nån matchup som jag inte gillade. Jag visste redan på förhand att UB Braids/Infestation inte var bra för mig. Dessutom var inte Circular Logic heller så bra. Men Infestation var inte bra för monosvart heller, så det kvittade. Framåt 17.00-17.30 drog vi iväg ner på stan för att växla pengar och köpa nya skor. Mina skor var helt slut. Hälen hade pajat i princip och tår spreta ut från alla håll. Skorna hade gjort sitt och det var dags att säga adjö till dem och gråta en skvätt. Dessa skor har varit mig trogen sedan 99 tror jag. Alltså de har hängt med sen förra seklet. Rätt synd att göra sig av med dem, men man måste ju släppa taget någon gång.

Vi återvände efter våra inköp hem igen till Morgan. Nu var det dags att speltesta mer. Jag fixade ihop korten som saknades till Wake-leken och bestämde mig rätt snart för att köra på den. Det var för lite tid kvar för att välja någon annan och framför allt fixa korten. Bättre att spela in sig lite mer med leken. Testa mer monoB, testa ännu mer monoB fast bytte och spelade mot Morgan istället för Viet. Testa även lite GW som var oroväckande jämnt. Men jag tyckte att jag lärde mig den matchupen rätt bra. Morgan gav upp tanken på att lira leken på GPn och bytte tillbaka igen till svart. Jag minns inte om vi testade någon UG matchup. Nåja, det var dags att sova. Vi hade resa framför oss under morgondagen. Vad vi inte visste då var att den sömn vi fick denna natt skulle vara våran sista på mycket länge.

Fredag 27 september
Vi klev upp klockan sju på morgonen. Jag kände mig rätt pigg, vilket man antagligen inte kunde säga om Morgan. Han hade varit uppe nästan hela natten och hållit på med sin Springsteen. Nu började man ana att han var rätt såld på honom. Han kunde knappt slita sig på morgonen innan vi skulle åka iväg. Nåväl, vi packade in sakerna i bilen och startade vår resa med första destination Borås, där vi skulle lämna av Morgans tjej Terese. Morgan tog oss fram stabilt och snabbt. Vi skulle hålla vår uppsatta tidsplan. När vi började närma oss Linköping (tror jag) så började det lukta bränt. Då var det någon i bilen som sa att vi åkt förbi ett pappersbruk och att lukten antagligen kom från det. Vi åkte över ett gupp och vi kände hur bilen började kränga och nån sa att nu har vi fått punktering. Ja, vad roligt. Var lite nervös för att det skulle vara svårt för Morgan att stanna bilen, men det var inga problem alls. Jag var lite osäker på hur det var med reservdäck. Hade jag något sådant? Hm, kollade bakluckan och paniken började sprida sig så smått. Inget bildäck så långt ögat nådde. Däremot fanns väskor, en plastdunk med vatten och massa annat helt onödigt. Då kom jag på att bildäcket antagligen fanns under en matta, eller vad man nu ska kalla det. Klart däcket fanns där under! Ett tunt däck som man får åka max 70 km med. Byta däck ska väl inte vara några problem. Det har man ju gjort miljoner gånger innan. Jag hissade upp bilen, lossade skruvarna och skulle ta bort däcket. Nån stans i bakhuvudet så kändes det alldeles för enkelt. Klart det var så också. Däcket satt stenhårt fast och jag sparka lite på det, men bilen ville något annat. Det var helt klart, så jag testade att köra fram och bromsa kraftigt, men det hjälpte inte alls. Det enda alternativet som fanns var att ringa efter hjälp. Hjälpen nåde hyfsat snabbt och bärgaren slog så enkelt loss däcket som rostat fast. En sak att lära sig, glöm aldrig att ha en hammare i bilen. Nu har jag lärt mig den hårda läxan. Vi kom iväg och skulle åka ett par mil till en bilfirma för att fixa punkteringen. När vi kom dit så visade det sig att däcket hade en spik i sig som antagligen orsakat punkteringen. På vägen strax innan linköping så såg vi en hjärnstång ligga mitt på vägen och om jag inte gissar fel så var den bidragande orsak till punkteringen. Alltså, slops till den som tappade den. Bilfirman hade bra däck på lager och började fixa med bilen. Tiden gick och gick. Man började fundera på hur lång tid det egentligen skulle ta. Efter 1-1.5 timme så visade det sig att deras lager inte stämde i datorn. Däcken som skulle funnits fanns inte. Så då efter 1-1.5 timme så kom de på att det kanske gick bra med en billigare variant. Kunde de inte ha frågat det redan en timme tidigare? Vi blev här två timmar försenade och man skrattade lite åt eländet. Men det var ingenting vad man skulle göra senare. Vi nådde Borås två timmar senare än beräknat och Mattias Jorstedt, som vi skulle hämta upp i Göteborg, fick peta navelludd ett tag till. Vi nådde Göteborg två timmar försenade och hämtade upp Mattias. Det blev en del speltestande för Viet och Mattias bak i bilen och allt verkade vara frid och fröjd. Två timmar försenade var ju helt ok ändå, även om det skulle påverka vårt speltestande. Vi var ju ändå på väg. Vi nådde Helsingborg runt sjutiden på kvällen och det var dags att ta ut pengar för båtresan. Vi diskuterade om vi skulle försöka betala hela båtbiljetten på en gång eller inte. När det stod klart att priset inte skulle spela nån roll om man betalade direkt eller inte, så struntade vi att köa. Dessutom så borde den båt vi skulle med gå snart. Nåväl, vi var ju ändå på väg. När vi återvände till bilen för att köra på färjan så kom bomben. Morgan utrycker: "Vad är det där för vatten vid bilen?" Vi andra svarar: "Det finns ju vatten runt alla andra bilar också." Så vi svänger runt lite för att kolla och det syns tydligt ett spår av vatten efter oss när vi körde. Vad ska vi göra nu? Humöret började gå ner på Morgan och jag började känna att orosmolnen började hopa sig. "Fan, jag vill till GPn," tänkte jag, så vi åkte ner till en bensinmack för att kolla efter reservdelar. Det var en kylarslang som det hade gått hål på. Det räckte alltså inte med att vi fått punktering tidigare under dagen. Klart Morgan skulle fixa det också. Morgan körde vid båda tillfällena. När vi väl nådde bensingmacken så fick vi klart för oss att de bara sålde bröd med slang. Alltså, ingen kylarslang åt oss. Riktigt dåligt läge och dessutom så var personalen fruktansvärt otrevlig också. De vägrade säga vart andra mackar fanns i stan. Men hallå? Har ni någonsin hört talas om nöjda kunder är bra kunder. Vi var så missnöjda med dem och Morgan var riktigt nere nu. Jag var mest förbannad på vår otur och var beredd på att ge upp. Vi köpte i alla fall silvertejp och en skruvmejsel. Skruvmejseln skulle visa sig vara ett genidrag att köpa. Bra sak att lägga på minne. Ta med verktygslåda när du reser långt. Vi hyrde en plats på macken göra det själv. Skruvade loss den trasiga kylarslagen och linda silvertejp om den. Vi hade tur som hade en optimist med i bilen. Mattias kom med genidraget att vi skulle köra ner till Malmö för att testa om vår lagning höll. Ta bron över till danmark om allt såg ok ut, annars vända hem med svansen mellan benen och kastat massa pengar i sjön. Lagningen såg iallafall stabil ut när vi kom fram till Malmö. Malmö är för övrigt en betydligt bättre stad än Helsingborg. Allt som har med Helsingborg ska numera hatas. Bra sak att tänka på: Åk aldrig till Helsingborg om ni inte måste.

Vi påbörjade i alla fall återigen vår resa mot Hamburg. Det var klart värt att chansa när lagningen hållit 6-7 mil. Vi hade ju dessutom vad som skulle visa sig vara guld värt i bakluckan. En tioliters vattendunk. När vi kört igenom halva danmark så började man känna en ruggig kyla. Värmen var helt borta i bilen och mörkret låg över oss. Hade vi chansat fel och skulle vi bli fast i Danmark? Vi stannade bilen och kollade läget. Vatten hade runnit ut, men vi hade ju dunken, så vi fyllde på. Resan fortsatte mot Tyskland och vi fick fylla på vatten en gång till om jag inte minns helt fel. Vi var äntligen på färjan till Tyskland. Jag handlade lite på båten, men planerade att handla på hemresan i stället. Så jag köpte lite frukost. Vit Toblerone och en dricka, om jag inte minns fel. Jag kände mig lite hungrig också så jag köpte en helt underbart god smörgås. Lika god som dyr. Det kändes som Sverige. Vi kom i alla fall iland i Tyskland och fick ganska snart fylla på vatten och bensin. Bilen har mer krav än andra bilar, helt klart. Dessutom så verkade den inte alls förtjust i att åka till Tyskland och försökte göra allt för att hålla oss därifrån. Men nu hade den ingen chans längre att hålla sig undan. Vi fick fylla på med vatten var tionde mil ungefär, vilket gjorde att tiden rann ifrån oss. Vi skulle hinna fram till GPn. Det var en sak som var klart om inget oförutsett inträffade. Vi anlände till Hamburg trötta och hungriga men med hoppet i behåll. Vi började leta efter vägen och Viet hade adressen på sin mobil i ett SMS. Då ska det inte vara några fler problem, eller? Jodå, klart att det ska. Vad lyckas Viet göra? Jo, när han får sin telefon så lyckas han radera SMS:et. Räcker det inte nu? Som tur var så fanns adressen på papper till hotellet. Så det var bara för Morgan att fråga sig fram efter vägen och runt femtiden anlände vi till hotellet. Mycket mysigt! Om två och en halv timme så skulle vi upp och lira magic. Stabilt? Nä, inte alls. Vi missade sömn och en sista speltestning. Men vad gör det? Vi har ju i alla fall nått fram i tid och dessutom chans att få lite sömn. Bättre än inget i alla fall. Man somnar helt utmattad.

Lördag 28 september
Efter en väldigt kort natts sömn så vaknade man, duschade och åt frukost. Man kände sig nöjd och pigg under omständigheterna. Kontrollerade att leken var med och upptäckte då att de nya plastfickorna som man köpt i Stockholm inte var så stabila. Vissa fickor var ljusa och vissa mörka. Risk för att åka dit på dem, så det var bara att köpa nya igen. Vi tog en taxi till siten och fick köa en stund, men nu var man i alla fall på bra humör igen. Äntligen så skulle man få göra det man kom hit för. Efter köande och köp av plastfickor så träffade man på de första svenskarna. Det var BSK-Anders som hittat dit. Mannen som jag aldrig kommer ihåg namnet, eller mannen som körde Sligh på SM-kvalet i Göteborg och blev överkörd av mig. Iofs var inte Anders ensam om att förlora mot mig; Jag kom 2:a i den turneringen och kvalade till mitt första SM. Efter att ha pratat med Anders och berättat lite om vår trevliga resa så letade jag upp de andra. Jag hittade Morgan, Viet och Mattias. Dessutom så var Boberg och Svante vid dem. Så Mattias, Boberg och jag diskuterade lite om Wake-leken. Det eftersom vi alla tre bestämt oss för att spela den. Boberg höll på att göra en dödssynd och spela utan Crush of Wurms. Vi hade lite olika åsikter om vad som skulle vara bra i sidbrädan, men till slut så skiljde sig våra versioner på ett kort. Jag valde att spela med en Genesis i brädan medans Mattias Jorstedt valde Major Teroh.

Så här såg den version av Wake som jag valde att spela med ut. I princip så var det samma version som Råde och Kettil spelade med i Norge. Maindeck skiljde sig på ett enda kort och sidbrädan med något också.

Wake
4 Forest
10 Island
4 Krosan Verge
3 Plains
1 Skycloud Expanse
3 Sungrass Prairie
4 Æther Burst
4 Compulsion
1 Crush of Wurms
1 Deep Analysis
2 Far Wanderings
1 Flash of Insight
1 Holistic Wisdom
2 Kirtar's Wrath
3 Living Wish
4 Mirari's Wake
4 Moment's Peace
3 Quiet Speculation
3 Syncopate
2 Time Stretch

SB
1 Aboshan, Cephalid Emperor
1 Acorn Harvest
2 Bearscape
1 Ambassador Laquatus
1 Aven Cloudchaser
3 Envelop
1 Genesis
1 Phantom Nishoba
2 Ray of Revelation
1 Skycloud Expanse
1 Teroh's Faithful

Runda 1:
Min första runda så mötte jag en kvinna vid namn Elisabeth från Tyskland som spelade UG med massa små elaka gubbar. Basking Rootwalla, Nimble Mongoose och mitt hatkort Circular Logic. Första duellen så får jag ner Elisabeth på 9 liv innan jag stupar och alltså stabil start av mig. Andra duellen så går det betydligt bättre för mig. Jag hade kvar 5 liv kvar innan jag stabiliserar läget. Och går ner på två liv innan jag tar hem denna duell. Nu hade jag spelat så långsamt i första duellen så tiden var knapp. Och vi han inte ens påbörja en tredje duell. Tur var det väl för mig, annars hade jag väl förlorat på mindre liv.

0-0-1 och en halvbra start för mig på denna dag. Var jag pigg? Nä, inte alls. Men jag hade ju iallafall inte börjat dagen med en förlust och det var ju något.



Runda 2:
Andra rundan så möter jag en tysk vid namn Martin som kör en Monosvart lek. Nu myser jag helt plötsligt. Jag får in Wake/Stretch/Crush of Wurms och hans dagar är räknade. Första duellen till mig, mys. Jag visste att min bräda var riktigt bra mot de svarta hororna. Bara de inte drar porrgiven, Mesmeric Fiend/Rancid Earth/Braids, Cabal Minion så skulle jag klara det. Han fick ner mig på elva liv, vilket var ovanligt lite. Jag fick ut en tidig Bearscape som gjorde processen kort. Bear tokens i kombination med Mirari’s Wake gör ont för motståndaren.

En vinst till de goda. Börjar gilla tyskarna. De känns inte som så stabila spelare. Kanske är inte Kai Budde så bra spelare egentligen? ;)

1-0-1 och nu känns dagen desto bättre, men hungrig börjar man bli och då får man klart för sig att det inte är matpaus. Dåligt, men det ordnar sig. Viet har mirakelgodis i fickan så det är inga problem att överleva dagen.


Runda 3:
Nu var det dags för dagens första och enda mirror match. Den här killen körde med rött i leken för Burning Wish. Jag hade noll koll på vad en sån version kunde innehålla förutom Burning Wish, så jag var lite orolig när duell 1 kördes. Efter att ha kört för många rundor med för mycket mana, så gjorde jag ett jättemisstag. Trötthet eller inte, jag tappade ner sju av mina tio mana för att spela en spell som inte ens finns i leken. Jaja, jag fick chansa lite och la in tre mana till. Och slängde Time Stretch som givetvis blev kontrad. Dåligt spel av mig, bra av min motståndare Ottmar. Andra duellen fick jag porrgiven. Fjärde rundan Mirari’s Wake, femte rundan Time Stretch, första extra rundan Crush of Wurms. Avgörande duellen vann jag återigen på Wake/Stretch/Crush.

2-0-1 till de goda. Nu börjar jag mysa igen. Jag gillar att möta tyskar, har hittils gått bra med tanke på förutsättningarna. Fast å andra sidan så är sömn överskattad.


Runda 4:
I denna match så får jag möta min mardrömsmotståndare, som denna gång gick i skepnad av en Christian. Han lirar precis det jag inte vill möta: UB Braids/Infestation. Hur kul är det? Duell 1 går bättre än jag har förväntat mig och han hugger lite mycket med en Shadowmage och drar en massa kort utan att hitta Upheaval eller Logics. Bra för mig, dåligt för honom. Jag vinner på som vanligt Wake/Stretch/Crush. Andra duellen gick lika enkelt den. En repris av första partiet kan man säga.

3-0-1 nu är det hel mys. Nu fattas bara tre segrar till sedan är jag där. Dag 2 börjar kännas inom räckhåll. Men då visste jag ju inte vad som skulle vänta mig inför runda 5.


Runda 5:
Jag får återigen möta monoB och denna gång spelades den av Piotor Sienko, som senare kom att gå under benämningen polackhoran. Första duellen gick precis så enkelt som den skulle och jag mös. Nu var jag nästan framme vid målet, trots bristen på sömn. Kanske är det just dagens tech att låta bli sömn. Andra duellen får polacken en porrgiv: Mesmeric/Rancid/Braids. Vad ska man göra? Ingenting, bara och gå in för sista duellen. Denna duell fick jag perfekt starthand. Med 4 länder, Bearscape, Wake och nått jag glömt. Vad skulle kunna gå fel nu? Klart polacken drog porrigt igen. Dock så valde han en märklig starthand. Med endast en swamp och han missa andra rundans landdrop. Jag hade bara en grön mana på handen så kunde inte få ut Bearscape som planerat runda3. Men, han har ju mana brist så vad gör det. Jag får ut en Krosan Verge och snart så ska jag få mitt andra gröna land. Vad händer då? Polacken har smugit ut ett tredje swamp och en Envelop dyker ner på mitt gröna land. Nu börjar jag ana. Polacken har slängt en Bad Karma på mig. Fick börja smaka den så smått. Och han drog Mesmeric, Mesmeric, Nantuko, Naktuko utan att få död på mig. Jag är bra på att hålla ut. Sen gör jag ett misstag och tutar efter en Aboshan, i stället för att ta fram kompis Phantom Nishoba. Han hade bara 6 swamp ute i spel så det hade inte varit ett problem med mutilate heller. Vad händer, jo jag spelar Aboshan bara för att jag var lite för rädd att Innocent/Chainer’s skulle komma på besök. Misstag nummer två, hur stor risk är det att han har dessa kort kvar efter hans sidbrädning? Antagligen tog han ut 4 innocent, 4 chainers, 2 mutilate iom brist på killar från min sida. Men, det var nog karman som slog till igen. Han slänger iallafall Mutilate och lägger ut en Nantuko direkt efter det. Jag drar precis det jag inte vill dra: ett land. Dåligt av mig.

3-1-1 Jag har ju fortfarande chansen om jag bara tar tre segrar till. Vad jag inte visste då var att jag hade fått en Bad Karma på mig.


Runda 6:
Här möter jag Cavlo som spela UG Quiet med Logic i. Precis den motståndare jag absolut inte ville se. Han hade dessutom en bräda som var väldigt stark mot Wake. Han körde över mig med helt perfekt spel i två dueller och helt plötsligt så var chanserna för spel dag 2 borta. Det var nu jag började ana. Bad Karma hade slagit till igen.

3-2-1 Nu var Bad Karma ett faktum som skulle visa sitt rätta ansikte i runda 7.


Runda 7:
Jag får återigen en dålig matchup med UG som jag tydligen speltestat alldeles för lite mot. Dock var inte denna version så dålig som jag först befarade och vann första duellen med Wake/Stretch/Wurms, om jag inte minns helt fel. Andra duellen så drog jag dåligt och blev dödad. Dags för avgörande duell och vid detta laget så var Bad Karma ett faktum. Jag drog en starthand med sex länder tillsammans med nått random kort som jag inte ens minns. Vid detta laget så brydde jag mig inte så mycket längre utan ville bara sova. Polacken hade redan förstört denna dag. Så vinst eller förlust kvittade allvarligt talat. Denna duell så drog jag så dåligt som man kan göra och Bad Karma gav mig bara länder, trots en starthand med sex länder så tror jag att jag drog minst tio länder till eller så var det av 18 eller 20 kort. Klart grabben skulle förlora denna match också, men man förtjänar att förlora när man håller en landhand.

3-3-1 Nu diskuterade pojkarna Morgan, Viet om det inte var dags för mig och Mattias att droppa från turneringen. Helt rätt, jag var hungrig och trött så det var dags för att tacka för mig att få i mig lite käk och mat. Dagen var så slut. Dagen efter väntade pre-release och en hemresa.


Söndagen 29 september
Vi vaknar upp utvilade och äter frukost. Nu är det dags för pre-release och det ska bli väldigt intressant att se hur Onslaught är. Vi kommer iväg runt elva tiden och anmäler oss till pre-release #12. De körde pre-releaser hela tiden, även under gårdagen. Jag öppnade väldigt mysiga bilder och Morgan sa att den som får dessa bilder kommer att vinna draften. Till min stora glädje så fick vi behålla korten och börja bygga lekar. Jag fick så pass många bra gröna bilder så jag bestämde mig för att spela monogrönt med splash av blått och med backup plan om blått skulle visa sig dåligt kunna bräda in lite bränn och helt enkelt ersätta blått med rött. Det skulle visa sig vara ett lyckat drag under dagens spelande.

Här är den lek jag byggde ihop med relevant sidbräda. Alla kort i brädan spelade jag med under dagens spel.

Leken:

Grönt:
1 Vitality Charm
1 Elvish Scrapper
1 Elvish Vanguard
1 Crown of Vigor
1 Wirewood herald
1 Wellwisher
1 Elvish Patchcutter
2 Gigapede
1 Wirewood Savage
1 Treespring Lorian
1 Snarling Undorak
1 Spitting Gourna
1 Symbiotic Elf
1 Wirewood Elf
1 Elvish Guidance
1 Tribal Unity
1 Kamal’s Summons

Blått:
1 Mistform Mutant
1 Spy Network
1 Trickery Charm
1 Clone
1 Mistform Shrieker
11 Forest
6 Islands

Sidbräda:
1 Meddle
1 Ascending Aven
1 Pinpoint Avalanche
1 Insurrection
1 Lavamancer’s Skill
1 Solar Blast
1 Avarax
1 Wave of Indifference
1 Skirk Commando
6 Mountain
1 Plain
1 Demystify
1 Crown of Ascension
1 Sage Aven

Runda 1:
Möter jag Locard Oliver, som fått ihopp en grön/svart/vit lek, där första rundan var jämn och jag högg ner honom till sju liv innan jag fick smaka på stryk. Börjar inte bra det här med en sån mys lek. Kanske var blått helt galet att spela med från start och rött ett betydligt bättre alternativ. Jag hade ju inget att förlora så jag brädar ut blått och brädar in rött. Nu fungerade helt plötsligt leken betydligt bättre och jag drog också bättre bilder denna gång. Om jag inte minns fel så blev det lite stall med gubbar på var sida som bara stod och tittade på varandra. När han låg på 14 liv och det var 30 sekunder kvar så concedade han och ville köra igång nästa duell. Tur för mig att han hade så dålig koll på tiden. Jag hade kanske kunnat döda honom innan tiden tog slut, men är rätt tveksam på detta. Vid detta läget hade jag dessutom inte insett hur bra I win-kortet är. Men, det skulle visa sig senare under dagen. Kortet jag syftar på är Insurrection.

0-0-1 Känns denna start igen?


Runda 2:
Möter jag en kille vid namn Tobias som lirar en Grön/röd/svart lek. Denna lek var helt sjuk att möta. Han producerade en massa centaurer och allt kändes totalt nattsvart. Första duellen dog jag stenhårt mot hans miljoner centaurer. Nu var något tvunget att göras. Inför andra duellen så bläddrade jag igenom alla mina kort för att hitta något vettigt att stoppa in mot honom. Jag fann Demystify och såg sedan att jag växla in fem av mina plains. Vitt hade jag ju inte planerat att spela. Dåligt av mig egentligen, men jag brädade in Demystify och kollade in Insurrection. Vad gör det kortet? Jo, det själ alla motståndarens varelser och ger dem haste. Ganska bra i det läget att motståndaren producerat massa 3/3 centaur tokens. Så kan jag stalla tills jag får tre röda, och fem övriga mana så har jag god chans att vinna detta parti. Vad gör jag? Jo, jag topdeckar den tredje mountainen och tar alla hans killar, så att vi kan påbörja det avgörande partiet. Avgörande partiet behåller jag leken som den är och drar riktigt bra. Nu började helt plötsligt leken kännas riktigt mys och jag dödar honom väldigt enkelt. Nu var jag på gång, på allvar.

1-0-1 Påminner mycket om dagen innan på GPn. Om jag inte gissar fel nu så kommer jag ta tre vinster och sedan förlora den avgörande. Men, kanske är Karmaguden på min sida denna dag.


Runda 3:
Inför tredje duellen så möter jag Klaus som kör en BUW lek. Det första som händer är att vi blir deckcheckade. Och jag lite orolig för att jag eventuellt skulle missat att bräda ut nått kort från förra partiet. Min motståndare däremot var ännu mer orolig. Han kom på vid detta läge att han antagligen inte bytt ut land utan bara lagt till. Domarna börjar diskutera med honom och det drar ut på tiden. Jag börjar förstå att han minst kommer få en gameloss för sitt misstag. Vi kan till slut påbörja våran match och det visade sig att min lek var alldeles för svår för honom. Gigapede äger rätt mycket i par, kan jag säga.

2-0-1 Läget ser klart stabilt ut och endast två rundor kvar. Mattias och Viet hade gått bra också, så risken att möta nån av de två var ganska stor. Tror dock att Viet förlorade sin tredje match, så vi låg alla tre på olika poäng och då var det ju lugnt.


Runda 4:
Nu mötte jag Michal som spelade en röd/svart/vit lek och trenden började kännas rätt tydlig. Avsaknaden av blåa lekar var rätt tydlig. Kanske är det dags att blått inte längre är den dominerande färgen? Jag börjar nästan tro det. Denna gång så drar jag ett riktigt mysigt kort med tanke på vad det fanns för gubbe ute i spel. Min motståndare hade spelat ut en 4/3 swampwalk-kille och jag som inte ens lira med swamps. På min hand sitter Clone och ler elakt mot min motståndare. Vid detta läge så blir jag lite osäker på hur Clone fungerar. Jag har hört att det ska finnas ett tolvsidigt regelhäfte för enbart kortet Clone, men Magic kanske är enklare i dag än när Clone fanns. Så jag ropade på domaren och ville veta hur kortet fungerade. Jag var dock tvungen att spela kortet för att få veta det. Nåväl, skulle det fungera så som jag tänkt mig, dvs. att det blev en exakt kopia, så var det ju inga problem och givetvis så var det så som det funkade. Borde egentligen ha vetat det, men ville inte göra ett onödigt misstag på grund av okunskap. Jag hugger med min swampwalkande kille tills min motståndare ligger på tre liv. Han lyckas sedan ta bort min Clone. Men jag har 19 liv kvar, så jag är inte speciellt orolig. Jag vinner sedan denna duell på en flygare om jag minns rätt. Andra duellen så brädade jag in rött igen och körde över honom.

3-0-1 Nu var jag här igen och bara en vinst ifrån att ta hem pre-releasen. Jag hade hoppats på att få möta Mattias i finalen. Men, han förlora mot Insurrection, dvs. I Win.


Runda 5:
Finaldags mot Adam som slog både Viet och Mattias. Han spelade RG med Insurrection och var helt sjuk på att dra åtta mana. Tre röda, fem colorless runda 8:a alltid. Han gjorde det i alla sina tre partier mot Mattias och spelade Insurrection. I första duellen mot mig så var jag förberedd på vad han spelade, men ändå så lyckades han få in sin Insurrection mot mig och vinna. I andra duellen så brädade jag ut mina blåa spells och tog in min Insurrection, samt de andra röda korten som jag brukade ta in. Nu var det min tur att låta Adam få smaka på Insurrection. I tredje partiet tyckte jag att Adam gjorde en väldigt dum sak. Nu visste han om mitt tech och ändå så lät han mig få starta partiet. Om jag drar spelar ut 3 röda, 5 colorless före honom så finns risken att han dör på insurrection. Jag drog däremot en så bra hand som jag kunde göra. Och spela ut gubbe efter gubbe som han inte kunde hantera. Morph-förmågan är så kul i sealed deck, för att man kan tricka så mycket.

4-0-1 och obesegrad. Så lyckades jag vinna något här i Hamburg. Vinna en pre-release var i alla fall något och de 15 boosters jag vann var välkommna, med tanke på alla extra utlägg man haft på denna resa.


Färden mot Sverige
Nu var det dags att få i oss lite mat på McDonalds. Här i Tyskland så är faktiskt McDonalds riktigt bra. Jag har bara fått positivt intryck av Hamburg och Tyskland och åker gärna hit igen. Vi får i oss mat och åker taxi tillbaka till bilen. Vi lät bilen stå varje dag och tog taxi till siten. Det var väldigt bekvämt och inte speciellt dyrt heller. Vi fick beskrivning av taxi chaffisen hur vi skulle hitta ut ur Hamburg och vägen till båten. Tror ni det var någon mer än Morgan som lyssnade på det? Nä, såklart inte. Vi satte i alla fall fart mot Flensburg via Autobahn. Vi åkte till Flensburg och förbi mot danska gränsen. Vi hade starka misstankar om att vi åkt fel och inte alls var på väg mot båten. En kartbok över Tyskland hade varit bra att ha. För sent nu i alla fall, men något att lära sig inför framtiden. Vi letade efter bensinmackar för att fråga efter vägen och ingen av dem var speciellt bra på engelska och kunde heller inte ge en bra beskrivning. Vad ska vi göra? Bara att fortsätta rakt fram mot Danmark. Vi nådde Danmark och körde in över gränsen, sökte upp en bensinmack för att fråga efter vägen, men dansken var inte mycket till hjälp. Vid nästa mack så fick vi så äntligen tag på en som visste vägen. Det visade sig att för att vi skulle nå båten och få handla taxfree, vilket var det vi ville, så var vi tvungna att åka tillbaka till Hamburg. Med total resa på 30 mil. Ingen av oss var speciellt sugna på det. Bilen läckte givetvis även i fortsättningen vatten och det var bara att handla på bensinmacken. Så det blev en platta öl och lite sprit. Billigt som fan, faktiskt. Fast man var ändå besviken på att ha missat taxfree och godis, men det var inte mycket att göra åt. Morgan körde oss över Danmark och efter att ha kommit halvvägs in i Danmark så tog jag över som förare. Så Morgan och Viet satt och sov i baksätet. Medans Mattias fick hålla koll på att värmen inte försvann. Försvann värmen i bilen var det dags att fylla på vatten. Hur som helst så kom vi fram till Göteborg sju på morgonen. Där bestämde vi oss för att sova ett par timmar hos Mattias för att sedan ge oss ut i göteborg för att inhandla kylarslang.


Måndag 30 September
Vi vaknar upp hos Mattias runt elvatiden och det var dags att ge sig ut och leta efter reservdel. Jag ringde och kollade runt bland de verkstäder som fanns och till slut så fick vi tag på en som hade den del vi letade efter. Vi åker dit och handlar den och ska bara byta ut den. Då gör jag upptäckten att slangen är för kort. Fan, inte nu igen. Olyckan hånflinar oss rakt i ansiktet igen. Jag går in igen och försökter byta till rätt slang. Det gick inte alls, såklart. Med vårt flyt så var just detta precis det som skulle hända oss. Vi fick slänga tillbaka den gamla slangen igen och leta efter ny firma. Vi fick tag på en firma som säljer kylarslangar. Men, där rekommenderade de oss att köpa vulktejp istället som var riktigt bra. Den lagningen höll precis som den skulle. Vi han faktiskt åka 30 mil i sträck utan problem. Rekord för resan, ett stort steg framåt. Efter 30 mil så började det dra kallt igen och vi fick lov att stanna. Förresten så hade vi stannat en gång tidigare under vägen för att äta mat, på världens sämsta ställe. Så dålig mat kan man bara inte ha. Stället såg mer ut som ett horhus än matställe. Undrar vad de hade i de bakre rummen egentligen. Nåja, tillbaka till när vi stannade en andra gång. Vi kollade vad som kunde vara fel på kylarsystemet denna gång. Med vår lycka så har det givetvis blivit ett nytt hål på kylarslangen. Vi har bara vulkmassan kvar och det lagar inte en slang. Så vi fick använda silvertejp återigen för att laga slangen. Utan silvertejp hade det aldrig blivit någon resa. Tack till den som uppfann det. Vi fortsatte vår resa med nån påfyllning av vatten och tog oss upp till Södertälje ungefär innan det blev kallt i bilen igen. Det var då dessutom dags att tanka bilen, så det passade så klart bra. Vi såg då att det bara forsade vatten från bilen. Vad ska vi göra nu då? Nu när vi är så nära Stockholm. Det var bara att återigen skruva loss slangen och denna gång så tejpa vi hela slangen med all silvertejp vi hade kvar. Det fick bära eller brista, vi skulle bara till Stockholm och en skön säng. Jag insåg vid detta tillfälle att jag aldrig skulle ta mig hem på måndagen. Alltså ytterligare en dags försening för min del. Vi kom dock fram till Stockholm runt niotiden på kvällen på ren vilja. När vi stannade bilen utanför Morgan så kunde man riktigt höra en djup suck från den. Jag vill inte åka längre. När Viet vaknade till så blev han helt förtvivlad. "Men jag då, ska inte ni skjutsa hem mig?" Såklart skulle vi vilja det, men bilen vill något helt annat. Vi fick till svars då att "Jag orkar inte sitta en timme på tunnelbanan." Men bilen ville ju något annat, så Viet fick packa ihop sina grejer och röra sig tillsammans med oss mot tunnelbanan. Vi tog farväl av Viet, gjorde några ärenden och återvände till Morgan. Där väntade oss en rejäl utskällning, främst riktad mot Morgan. Även om jag kände mig träffad lite grand. Dock kändes inte detta speciellt rättvist. När vi slitit som djur för att ta oss till Stockholm så hade vi förtjänat det bättre. Ganska snart så gick alla och lade sig och jag somnade.


Tisdag 1 Oktober
Min resa skulle egentligen ha tagit slut i söndags, men jag var fortfarande på resande fot. Vi skulle ha rest 24 timmar tur och retur, men det blev 48 timmar i stället. Nu var det dags för revansch. Jag skulle vara tillbaka till kvällen hade jag tänkt mig. Vi lånade bil av Peter och det ska han ha stort tack för. Införskaffade reservdel och bytte ut den mot den trasiga slangen. Vi tog sedan en Morgan Special, som för övrigt är väldigt god, vid Morgans lokala pizzeria. Jag fick sedan vägbeskrivning av Morgan, för hur jag skulle hitta ut ur Stockholm? Jag åkte som vanligt lite fel, men denna gång lyckades jag rätta till felet på ett ypperligt sätt och tog en genväg som jag inte hade en aning om hur jag hittade. Men nu skulle jag bara hem igen. Jag ville hem till min säng och dator. Jag återvände till Fagersta strax innan sju på kvällen och där tog äntligen min och bilens resa slut.

Happy End.

Thomas Westman