Turnering [Standard]
Vill du ha kaffe till din hamburgare? Rapport från SM-kvalet i Lund.
Att kvala till SM är inte så svårt som det låter. Man ska bara ha lite tur och en lek att låna av någon som gillar att köpa dyra kort i onödan. Möjligtvis går det också med hjälp av lite tur och en del skills i limited. Så gjorde jag förra året och gick 6-0 på kvalet i Malmö. Denna gång hade jag dock bara chansen att kvala i constructed, något som jag misslyckats med säkert 10+ gånger tidigare.
 |
av
 Sajkobeer14:14, 18/8 -08 läst 3926 ggr. |
Sommaren 2007 det är en månad kvar till Malmös SM-kval i limited, eran hjälte, den skäggiga hårdrockaren från Kalmarslätten är på resa genom Sverige och stannar vid en vägkrog norr om Stockholm. Den största hamburgartallriken på menyn beställs in och jag möts av frågan: - Vill du ha Kaffe till din hamburgare?
- Nej tack, svarar jag artigt.
- Vill du ha kaffe till din hamburgare? Blir jag åter frågad av biträdet.
- Nej tack! Säger jag och är något förvånad över att ha fått frågan två gånger. Ingen av de andra sju lurkarna före mig i kön blev förfrågade detta. Mycket lustigt anmärker jag för mig själv. Ser jag möjligtvis ut som en parisbohem som endast lever för avantgardekonst, kaffe och cigg? Döm om min förvåning när jag får frågan en tredje gång.
- Är du säker på att du inte vill ha kaffe till din hamburgare?
- Nej tack! Jag dricker inte kaffe svarar jag.
- För det ingår nämligen i dagens rätt!
- OK!
Säger jag torrt och rullar med ögonen, vilken tur då att jag INTE beställde dagens rätt.
Efter att ha läst denna dialog som i mitt tycke är väldigt underhållande kan du ju fråga dig själv en rad frågor:
1. Varför tar den dumma idioten upp detta?
2. Vad har det för relevans för Magic? Jag vill ju läsa om Fallen Empires-drafter med Lejon, Marie och hårda slagare!
3. Var det inte kvalet 2008 det skulle handla om?
Som svar på era funderingar så beror det på två saker, eller egentligen tre.
A.
Magic är en mental sport, det handlar inte träning av den vanliga typen där man nödvändigtvis svettas under tiden och får träningsvärk efteråt. Magic är en tävling som till heeelt sjukt stor del avgörs av turmoment. Drar man land eller ej? Toppar motståndaren sin enda Wrath of God? Draftar du mot Blåglas eller mot Dolmen? Teamar du med Fille och RRWH eller Sadeg och Matsas? Slumpen är en stor del av Magic! Det är enligt min mening en av sakerna därför Magic är i princip alltid är roligt och saker som Schack och dylika spel är roliga att spela kanske 2-3 gånger om året och inte mer. I Schack upplever man aldrig känslan av att alla kan slå alla någon gång. Men eftersom det går att påverka turen i Magic så är Magic mycket roligare än Yu-Gi-Oh, Spellfire och Risk!
För att då bli framgångsrik i slumporienterade miljöer måste man dels kunna ”beräkna” risker och veta när man ska chansa för att försöka maximera sin tur i det som Phil ”The Unamomber” Laak kallar för ”the probabilistic minefield”. Men det är bara en av flera nödvändiga egenskaper och inte en enskilt tillräcklig egenskap. Man måste även kunna hantera motgångar och svårigheter som man utsätts för på vägen utan att tilta. Saker som att spela ”spelaren” och vinna fördelar utanför de rent tekniska playsen är minst lika viktiga som att spela korten med korrekt targets. Likväl som i Poker finns det 1000-tals tells i Magic!
-Thanks Captain Obvious!
Att få frågan i texten ovan flertalet gånger är enligt mig sjukligt osannolikt. Likadant är det i t.ex. Magic osannolikt att dra 11 land i rad i en lek innehållandes 16 land totalt. Men det kan hända. När det händer gäller det dock inte att man surar till och blir grinig. Det är bara att skratta åt eländet, precis som med konversationen ovan. Gå vidare och gå stärkt ur situationen istället för att hänga upp dig på skitsaker du inte kan påverka. Gör du inte detta kommer dem istället komma tillbaka och störa dig i framtiden. Dina egna framtida förutsättningar skapar du helt själv. Börja träna redan idag på att inte gräma dig över oturen du har och du kommer att bättre kunna möta dina svårigheter framöver. Att gnälla på landflood nr 4 i rad gör dig knappast till en bättre spelare.
B.
Berättelsen om kaffet ovan är det roligaste jag kommer ihåg från Sommaren 2007! Överlägset! Det var inte att jag gick 6-0 på det efterföljande kvalet eller att jag för första gången fick äran att deltaga i Svenska mästerskapen i Magic the Gathering, en hobby som jag sysslat med i drygt 14 år nu.
Vad var så speciellt med den saken undrar du? Jo. Alla vet ju att för den enda anledningen varför man skriver rapporter här på Svm är ju för att huzzla Föreningen Svenskamagic på pengar. Hur gör man det då enklast, utan att anstränga sig? Jo man kopierar Svms mest framgångsrika artikelförfattare någonsin JonteB som alltid haft en extremt rolig tagline till sina rapporter. Det verkar vara ett bra fundament för framgång.
Guaranteed Insta-Success, som de säger i the United States of America.
C. Det tredje skälet är att jag i ett svagt ögonblick lovade Priceguy Svms bäste och mesta artikelförfattare (men inte mest framgångsrike) att jag skulle ha den som tagline om jag hade en bra historia på lut och det känner jag att jag har nu.
Nåväl, från att ha försökt att kvala till SM i Magic the Gathering 10-12 gånger mellan 1999 och 2006 i constructed så fick jag då förra sommaren chansen i limited Jag turade tillräckligt och kvalade till slut. Jag nåddes även av insikten att för att bli framgångsrik i Magic, kalla det för kvala eller vinna eller vad du vill så måste man inte själv vara bäst och göra helt sjukt snygga plays. För att bli framgångsrik på en litet kval så räcker det med att man är minst sämst! För alla spelare i Magic the Gathering gör misstag! Även Kai Budde och Jon Finkel (Flores Quota reached). Men det är den som är minst sämst som vinner. Jag kommer inte ihåg alla spelfel och felbyggda sealedlekar från kvalturneringen 2007. Jag har inte så mycket utrymme här på servern för att skriva ner allt och dessutom har jag bara en kort stund på mig innan eventuella läsare tappar intresset på grund av mitt förstorade ego, men insikten från 2007 kvarstår i min skalle ändå.
Slutsatsen blir alltså för att kvala så måste man vara minst sämst i ett par matcher i följd. Så är det äntligen dags för den viktigaste turneringen sedan förra årets SM, där jag slutade som 49a. Jag är tillräckligt dålig att jag tycker SM är en sjukt stor deal, lev med det ok? Äntligen dags för SM-kval 2008 på Sydcon alltså.
Det är sommar, det är varmt, ohyggligt varmt och dags för konvent i min hemstad! Yay! Något jag upplever för första gången sedan 2002 då jag var på Calcon i Kalmar.
Årets Sydcon startar på fredagen med att vara helt stendött och att inte ens FNM hålls på siten, utan som vanligt i spelaffären på torget 15 minuters promenad från konventet. Varför inte ha FNM på konventet? För bra antagligen.
Denna FNM innebär min andra Shadowmoordraft lifetime och jag blir förnedrad i tre raka matcher, även om jag omedvetet gör årets slow roll med Flame Javelin mot en oförstående Bitzi. Draften går dock åt helvete med detsamma, först förlorar jag mot Team Eslöv nr 2 sedan mot Bitizi sedan även mot Rolf. Rolf är en person jag mött säkert 10 gånger tidigare och aldrig torskat mot någonsin. Rolf lyckades stalla ut mig p.g.a. att han hade en kille med doublestrike och dubbel lifelink på den gav honom ganska många extra drawsteps. I sista rundan av FNM förlorar jag alltså med ca 16 djur på brädet och en motståndare ståendes på 4 liv för att han toppar sin enda out av 20 kort. Jag står på låga liv och han har en handfull dudes i spel och drar sin Furystoke Giant.
Den viktiga lärdomen här och är alltså att det inte är skämmigt att förlora enstaka matcher. Det som är avgörande är istället hur man hanterar sina förluster och motgångar oavsett om man analyserar dem minutiöst som Rubblarp eller om man slår dem ur hågen och njuter en god öl istället. För att bli en bra magicspelare och orka härda ut i det probabilistiska minfältet gäller det således att man klarar att gå vidare och spela bra även fast det är störigt när man förlorar matcher. Förlust i en liten skitsturnering som FNM egentligen är, ska inte störa en seriös spelare som förbereder sig för viktigare turneringar helt enkelt.
Konventet Sydcon är litet numera och över 50% av konventsdeltagarna på plats spelar Warhammer 40K eftersom dem alltid har sitt SM på just Sydcon, likt Magic-SM förut alltid gick av stapeln på Lincon. Det som dock gör årets upplaga av Sydcon till det bästa ever är att Magic är det enda arrangemang på hela konventet som fått äran att använda salen med Air Condition!!! Mycket bra och trevligt för oss Magicspelare det är 37 grader varmt så fort man stiger ut genom dörren nämligen. I Magicsalen är temperaturen istället svala 25 grader. Leken jag bestämt mig för att försöka kvala med på lördagen är Elves Rock, helt enkelt för att en polare som skulle på bröllop samma dag och kunde låna ut hela leken till mig. Tack för det televerket!
Leklistan ser ni här dock hade jag Terror istället för Slaughter Pact och min bräda var lite annorlunda. Men palla att lägga in leken i leklådan. Maindeck stämmer iaf till 100% Sideboarden stämmer till ca: 50%. Ärligt talat kommer jag inte ens ihåg hur brädan såg ut och Kitchen Finks var typ det enda kort därifrån som jag någonsin brädade in under turneringen.
Turneringen är givetvis försenad men efter lite krångel och en snabb frågestund så startar Tore Hedbäck Runda 1, endast 20 minuter försenad.
Match 1: Japan_Jens Rb-GargadonGoblins
Första duellen var inte direkt spännande även om en suspendad Gargadon hann göra mig lite nervös innan jag kunde koppla greppet med hjälp av en Imperious Perfect och vinna några rundor senare med en Profane Commandutan att direkt vara under press. När goblinlekar tappar gasen och börjar dra länder behöver man inte direkt vara orolig sålänge man har mängder med manlands i spel och massor av kort på hand. Dock kanske ska påpekas att jag spelade fel, jag kunde vunnit en runda tidigare med min Command men valde bort den möjligheten. Ett mycket dåligt beslut som kunde kostat mig matchen om den varit jämnare. Men som jag tidigare sagt så är det den som är minst sämst som vinner (oftast).
Inför den andra duellen så brädar jag ut Thoughtseize och tar in 4 Kitchen Finks. ”Obviously a bit of a surprise there!” för att citera Monty Python. I efterhand om jag hade haft mer kännedom om metat hade jag hellre haft seizarna i brädan och Finks mainade, inte för att det spelade en avgörande roll men ändå. Jag brädade ändå in finkarna i alla matcher utom en. Det jag minns av duell två var en tidigt suspendad Gargadon från Team Evil och att det nästan blir någon sorts creature-stall på marken. Min motståndare lägger två raka Marsh Flitter och med lite bränn på hand så kan det bli riktigt tight. Jag går på krigsstigen med min Chameleon Colossus och en Vanquisher mot min opponents lag av knott. Han har en Marsh Flitter i spel och mängder av små goblins samt en suspendad Gargadon med 2 counters på sig. Vad händer? Jo han saccar två gubbar för att få in sin Gargadon för att blocka min Coloss och låter alven slå för 3 i hullet. Glad i hågen så pumpar jag min Coloss två gånger så den blir 16/16 och Gargadonen dör. Därefter slår Japan_Jens sig för pannan och beklagar att han missade att jag haft mana till två pumpningar av Colossen (han måste ha missat att jag hade en Llanowar i spel). Hade han istället chumpat med sina två dudes och sedan saccat dem till gargadonen hade han kunnat hälsa på med den mot mig i sin egen runda och matchen hade sett helt annorlunda ut. Jag passar turen och han drar ett kort lägger ut en Mogg Fanatic tänker lite lägger sedan ut ett land. Passar turen och innan jag ska anfalla försöker han scrolla med sin Magus utan att ha kort på handen. Inte så optimalt kanske. Kontentan av det hela är att man inte behöver spela som en rocket scientist för att vinna matcher utan att det räcker oftast med att undvika de största misstagen. En runda eller två senare drar jag Profane Command och det hela är tydligt över, 2-0 till dem goda.
Match 2: Thomas Ekborg, Sligh med rares
Matchen liknar den första och jag vinner ganska så enkelt två av de tre duellerna. Två av duellerna avgörs väl mer eller mindre på antal land respektive spelare drar. I första får jag alldeles för många och i andra får han alldeles för få.I den avgörande duellen får vi dock rimliga mängder med land och det hela kan utvecklas till något som avgörs på strategiska val. Jag lägger r1 Llanowar och r2 Vanquisher när han har en suspendad Rift Bolt dödar dock inte min alv utan går rakt i hullet. När han i min endstep i r2 lägger Incinerate i hullet på mig skrattar jag lite inombords. Varför inte lägga den i min 3/3a alv istället? Den kommer ju lätt ge honom 9 i damage över de närmsta 3 rundorna? R3 lägger han inget och jag lägger i min tur åter igen en 3/3a alv efter att ha slagit för 4 med mitt lag. Han avvaktar och lägger sedan Incinerate i hullet på mig igen. Jag ler från öra till öra inombords men försöker inte visa det utan håller koncentrationen uppe. Läget på brädet?
Jag är på 11 liv men har 3 land och 3 dudes i spel, de kan slå för 7 per runda.. Min motståndare är på 15 liv men har 3 land och 0 gubbar i spel, som slår för 0 damage i rundan.
Som du säkert kan räkna ut så tar det inte så många fler rundor innan jag har vunnit denna duell. Efter matchen frågar jag Thomas varför han lade allt brännet i hull och inte på mina 3/3or. Då sade han på full tilt något i stil med att han tyckte det såg ut som att han hade chansen att bränna ut mig innan jag hann göra 20 i damage på honom. Hur den handen nu kan ha sett ut förstår jag inte. Wren’s Run Vanquisher gör 9 i damage över 3 turer om omblockad och det för endast 1G i manakostnad. Diskussionen har förts tusentals gånger förut och landar alltid i samma slutsats varelser är mer damageeffective över tid jämfört med bränn! Fråga vem som helst!
För att vinna den sista duellern behövde jag alltså i stort sett bara lägga ut två tidiga 3/3or och sedan se på när min motståndare ger mig matchen redan i runda 3. Tack så mycket för det! Jag antar att jag var minst sämst även här.
Match 3: Viktor Lindgren, Faeries
Det är en jämn match och i avgörande duellen försöker jag spela runt alla möjliga tänkbara kort när Viktor sitter med 5 kort på handen. Det visar sig till slut att det var 3 land och 2 Bitterblossom., kanske inte det bästa när man står på 3 liv och motståndaren har en massa tunga djur ute.
Den första duellen vann Viktor på en sedvanligt optad Faeriedraw med r2 Blossom r2 Scion och r4 och 5 Clique.
I andra lyckas jag efter en Thoughtseize se Damnation och Razormane Masticore på hans hand jag tar Damnation (Varför när jag har 3 manlands i spel?) och lyckas hindra honom från att nå 5 mana genom att använda min Pendelhaven som en Wasteland. Strax där efter vinner jag på manlands och en Imperious Perfect.
I den avgörande duellen så drar Viktor alltså en stor mängd land och det hindrar honom från att ens kunna försöka vinna. När ingen gör stora spelfel så blir det alltså ofta slumpen som avgör i Magic.
Det hindrar dock inte mig från att göra stora spelfel tidigare i matchen som att tex. Att efter en Cryptic Command tappat hela mitt lag i Beginning of attackers strunta i att animera en Mutavault för att hugga för två gratis i damage. Eller vad sägs om det uppenbara playet att vägra floata 4 mana som svar på en Mistbind Clique när man har Chameleon Colossus i spel? Det är spelfel som jag gjorde men jag vann ändå. För när motståndaren resolvar midgame Ancestral Vision och drar 3 land så är det oftast inte så svårt ändå. ”Magic är ändå bara tur!” Citat William ”Boris/Hocico/Hurkur” Ljungberg.
Lättad över att vara 3-0 går jag och äter min medhavda lunch och kollar på när min polare Johan kickar röv med sin Blood Angels-arme i det svenska mästerskapet i Warhammer 40,000.
Tillbaka efter lunchen konstaterar jag att mina tiebreakers inte är dem bästa och att väldigt många droppat från kvalet för att spela GP-trialen till Köpenhamn istället.
De få återstående kvalspelarna flyttas nu till den ände av lokalen som inte har någon AC men konstigt nog var det svalare där än precis borta vid klimatanläggningen.
Match 4: Ludvig Trobäck, Kithkins.
Matchen är inte direkt spännande och lämpar sig inte för några djupare analyser. Han vinner snabbt med 2-0 genom att få Halonen båda duellerna och sedan Mirrorweava sina Blåvita Lieges. Min sideboard var inte alls förberedd på att möta kithkins och jag vet inte riktigt hur man ska spela för att stå emot runda 4-5 28 i hull.
Damnation kanske hade varit bättre än Shriekmaw i brädan? Den kombar ju som sagt bra med mina 8 manlands.
Ludvig är en riktig good guy och tar rättmätig hämnd på mig från Shadoowmoor-prereleasen. Han verkar närmast vara lika förvånad som mig över en snabba och enkla vinsten. Som jag sagt tidigare spelar ingen bort det eller får chansen att spela bort det så är slumpen ofta avgörande, nu var den på Ludvigs sida. It happens men jag är 3-1 och i allra högsta grad i contention.
Match 5: Nerpairad mot Rolf på 3 poäng med en bye.
Det är även samma Rolf förnedrade mig i gårdagens FNM-draft. Han spelar monoRöd aggro och tar god tid på sig att bränna det ena och det andra som jag lägger ut. Men matchen blir inte riktigt spännande. Jag stabiliserar på 9 liv med hjälp av en Imperious Perfect som håller hans 4/4 Figure of Destiny från att totalt äta upp mig. Rolf har i detta läget 5 land i spel. Två Terror på raken ger mig sedan chansen att snabbt slå ihjäl Rolf med mina växande horder av manlands och alver.
Rolf försöker rundan innan han dör att lägga Rekindled Flame i mig genom att ta upp den till sin hand på sin egen runda efter att han lagt land och då inte har något kort på handen, jag hade här 3 kort på handen själv. Jag ber enkelt Rolf att läsa på kortet vilket han gör och sedan scoopar ihop sina kort. Här vet jag inte riktigt om det var ett spelfel eller hur man ska förklara Rolfs konstiga agerande. Även i denna match brädar jag in Finks mot mot mina askassa Thoughtseize, inte för att det spelar så stor roll.
Till duell två presenterar Rolf en illegal deck och jag har mycket enkelt vunnit med 2-0.
Sista matchen: Obesegrade Ludvig Londos som är 5-0 med sitt japanska tech
 JapTechMonoGSTD | Standard / Casual |
|
Av: 
|
|
|
Eftersom Ludvig är min polare och vi troligtvis ska åka till SM tillsammans så scoopar han glatt in mig i den t4 som kvalar. Efteråt spelar vi en match på skoj som jag vinner ganska enkelt med 2-0.
Så enkelt kan det alltså vara att kvala till SM. Det gäller bara att komma ihåg en del enkla saker. Att inte låta sig grämas över eventuella motgångar och undvika dem största spelfelen samt ha lite tur. Man behöver inte ens äga några kort eller spela som ett pro. Det räcker oftast med mycket mindre och att man har lite tur. Det svåraste till constructedturneringar brukar vara att låna en ihop en komplett lek tycker jag. Givetvis är det ju ännu lättare om man spelar bra, det jag menar bara att det inte är tillräckligt eller nödvändigt för att vinna en
turnering.
Props:Peter Stensmyr, som lånar ut lekar.
Ludvig Londos
Njarl, måste väl stå med här annars blir han ledsen i ögat omogen som han är.
Tore, för välskötta turneringar utan större fuzz och som slutar i rimlig tid.
William, han vann en PTQ under Sydcon och förtjänar lite props Se på bilden här hur glad han är. Tobias är inte riktigt lika glad.
Slops:
IF Elfsborg
Holl
Skånetrafiken
OS
En jävla massa annat mög