Då ryktet började sprida sig på västgötabygden om att en härskarbil var under bildande kom snart desperata och enträgna förfrågningar från alla möjliga håll om de två sista slotsen i bilen. Vi vägde dem alla på guldvåg och en efter en fann vi dem alla alldeles för lätta. Mattias "Zuran" Agerberg var en av de få som skulle kunna tänkas leva upp till våra högt ställda krav. Han är inte det minsta dampig utan behagligt tystlåten och säger bara intelligenta väluttänkta saker. Att han sedan råkar vara en riktig hejare på att vrida bilder var ju också ett plus. Men vem skulle få den sista platsen? Det hela stod och vägde mellan att öka komforten lite och bara åka fyra och därigenom helt enkelt ta den lilla prisökningen i hullet, och att ta med nåt störigt kid. En av kandidaterna för platsen som störigt kid var Anders "Ballez" Moden som med sin gnälliga stämma med stor säkerhet skulle fördärva hela karman i härskarbilen. Det kollektiva beslutet var en blandning av "Nej", "Nej, för i helvete!!" och "Hellre dricker jag propplösare" fram tills kiddet klämde ur sig "Jag kan fixa billigt boende, 185 norska för en natt, komigennurå". "OK" sa vi alla i kör, "men du sitter i bagageluckan". Anders nöjde sig med den dealen och härskarbilen var fulltalig.

Efter skrapning av bilen rattar jag iväg till Mölndalsbro för att hämta Agerberg och vidare in till stan för att hämta kiddet. Naturligtvis är han inte i tid och när han väl kommer så ockuperar han baksätet. "Yo!", säger vi så koolt och eastcoast-mässigt vi kan och pekar på bagageluckan.

"TROLIGT!", gnäller kiddet.

Vi försöker tvinga honom med våld, men tydligen så är han nåt slags atlet och har mer kondition än både en överviktig föredetting och en helg-alkoholist så vi får ge oss med skammens rodnad brinnande i kinderna. När vi hämtar Kenny så frågar han oss om varför kiddet sitter i baksätet vi mumlar nåt om hur det vore bäst för Kenny om han inte var så jävla nyfiken. Vi sätter av till Majorna för att hämta upp den sämre halvan av Martin Lepik, också känd som Carl Bakhouch. Tydligen tyckte han att bästa sättet att ladda för en PTQ var att dricka rödvin och sjunga karaoke till sent på natten, så när han kommer till bilen så har han tappat rösten. Jaja, du gör som du vill.

Färden till Oslo var fylld av spännande Europaväg 6, ni vet den där som rasar så fort det regnar. I höjd med en liten ort utanför Munkedal som heter Skredsvik påpekar en gnällig röst från baksätet att "Det här måsta fan vara ett av Sveriges lämpligaste ortsnamn". Kiddet kanske inte är så farligt ändå. Vi planerade att åka från Göteborg klockan sju på morgonen för att ha en god fizzelmarginal på åtminstone två timmar. Det visade sig vara ett av de smartaste besluten sen Gustav den andre Adolf knallade upp i Otterhällan och sa "Det borde fan ligga en stad här gubbar, get going", för när vi närmade oss den norska gränsen insåg vi hur katastrofala vägarna är där uppe. De är fan åsnestigar. Fugi får äta upp sitt uttalande om att vi borde hinna till Oslo på två timmar från Göteborg "för det är ju inga problem att snitta 150 på en Europaväg". Dessutom hamnar vi bakom en vägplog/saltbil/roadblock som håller max 35 kilometer i timmen i nedförsbackarna och tar upp en och en halv fil. Alla försök att köra om sagda vägplog hindrades av antingen mötande trafik eller vägplogens oplanerade krängningar. Så småningom lyckas dock er hjälte pressa sig förbi plogbilen med resultat att två långtradare och en skolskjuts tvingades gira ned i diket.

Vid gränsen till Norge står det tydligen en stor bro som det kostar pengar att åka över. Alla logiska argument som "vi betalar faktiskt skatt för att finansiera sånt här" föll på döva öron och vi fick surt punga upp tjugo kronor för att åka över till grannlandet. I Norge, samtidigt som vi passerade en McDonaldsrestaurang, började vi höra ett missljud från baksätet. Vi var alla oroliga att något var fel när det med jämna mellanrum gnälldes "Dånken!" Det var Kenny som först lokaliserade ljudet till att komma från Moden och åtgärdade det med ett knytnävsslag. Well played, funderat på att bli bilmekaniker, KennyO?

Följande konversation utspelade sig även under den senare delen av resan:
"Kenny, vet du vart vi ska spela nånstans?"
"Jadå, universitet."
"Hittar du dit?"
"Nej, men hur svårt kan det vara, borde väl finnas vägskyltar eller nån vänlig norrman som man kan fråga."
Klipp till: "OK, nu stannar vi på macken här och frågar om vägen."
Mackpojke: "Ja det er ikke sa vanskeligt, det er ikke langt ens en gang, ni skall slett tillbake og ut pa store veien och köre igenom Ibsen-tunnelen daretter sveng höier, och över veia igjen og der ar det."
"Lätt!", tänker eran hjälte, "fan vänliga och service-minded är de i alla fall norrmännen."
Klipp till: "Jag tror inte att universitet ligger här ute bland träden".
En halvtimme senare, tillbaks i bebyggda trakter: "OK! Nu har jag en signal på min mobil, så nu ringer jag domaren och frågar."
Som tur är är Chris Flaaten en riktig mysare: "Vars er ni noenstans?"
"Umm vi står utanför nåt som heter Oslocity."
"Vent dar i 5 minutter sa kommer jei med trikken (spårvagnen) sa far vi allesammen."

Mycket riktigt så dyker Chris Flaaten upp och vi börjar en ordentlig omstuvning i bilen. Moden vägrar fortfarande att åka i bagageluckan så det blir att pressa in fyra i baksätet. På nåt sätt beslutas att Agerberg som är den störste av de fyra ska ligga ovanpå alla andra. Jaja, jag sitter bekvämt i framsätet, vem är jag att klaga på hur ni sköter saker. Det visar sig omgående att mackpojken vi frågade antingen ljög för att han tyckte det var kul att knalla turister eller inte hade sett universitetet nånsin. Det var både långt och fullständigt omöjligt att hitta och Ibsen-tunneln var inte inblandad på nåt sätt. Techet var helt enkelt att följa spårvagnsspåren genom cirka hela staden. Färden avslutas med att vi kör över en försåtsminering som Chris Flaaten försöker påstå är ett fartgupp.

"Har dere ikke sadane i Sverige?"
"Jo men vi brukar skylta våra med blågula skärmar så att man kan se dem även om de snöar, Mette-Marit."

Framme på sajten återses andra glada göteborgare som Daniel "Angus" Jonsson, Mikael "MGB" Björkman, Peter "Nilspeter" Fredriksson, Per "razorfin" Nyström och allas våran svenske mästare.

Agerberg roar sig med att slå sin axel tillbaks i led mot en stolpe Mel-Gibson-i-Lethal-Weapon-style då den gick ur led i den så kallade fartguppsincidenten. De andra hade kommit tidigare på morgonen med Säfflebussen och hade redan varit och installerat sig på vandrarhemmet där vi alla skulle bo. Tobbe och Per hade även besökt den lokala spelhålan Outland och konstaterat att de nog får låna till sig den sista Engineered Explosives då Outland valde att ta 135 norska för en sådan kvalitetsbild. Det går även ett rykte på sajten om någonting som kallas "en monogrön kontrollek". Viskningar som: "inga gubbar" och "vad vinner han på?" hörs i varenda hörn. Cue ominous music.

Efter fyrtiofem minuters febrilt lekbyggande/leklisteskrivande drar sedermera PTQn i gång.

Leken jag hade tänkt att spela ser ut så här:

Leken är monoblack control in disguise. Den har ett par tricks som inkluderar men inte är begränsade till att dra en massa kort med Staff of Domination, lägga Armageddon på motståndaren med hjälp av Helldozer eller draina ihjäl motståndaren. Speltestning visar att leken har en bra matchup mot långsamma kontroll lekar, big-mana-lekar, Scepter-Chant, och med jättemycket massremoval i main + lifegain så ska det inte vara så svårt mot aggro heller. En lek som jag inte speltestade alls mot i förväg var aggro-Loam, inte för att jag inte tyckte att det behövdes utan helt enkelt för att jag aldrig fick tag på någon som kunde speltesta den. Brädan är ganska mycket designad för att ha en chans mot TEPS.

Matchrapporter

I match ett möter jag Oddmund, en lite äldre herre med Iron Maiden-T-shirt med ludd på. Han verkar trevlig och vi talar lite om ditten och datten. Han flashar en Volcanic Hammer när han blandar och jag tänker "Mindless aggrolek, det här ska nog gå vägen". Jag sympatiflashar ett Swamp för honom.

Jag vinner tärningsslaget, börjar med Godless Shrine tappat och han svarar med Grim Lavamancer. "Aha, det är alltså Boros", tänker jag för mig själv. Nästa runda lägger han Slith Firewalker och mina misstankar om att det skulle vara Boros börjar komma på skam. De två glada gossarna slår och jag spelar Damnation i min runda fyra. Inga gubbar till dig, min herre. Nästa runda spelar han Lava Spike och Volcanic Hammer i mig. Rundan efter droppar han Blood Moon. Jag har nu två Swamp i spel och tre Mountains.

Jag spelar Staff of Domination och gainar ett liv i hans end phase. "Det här ska nog kunna gå", tänker jag. Jag har ju faktiskt gott om Swamps i leken och Staff of Domination borde hålla undan. Nästa runda drar Oddmund ett av sina sideboardkort och kallar på domare. Game loss i honom. Ännu en vinst på pure skill.

Duell två går ungefär som duell ett fast jag floatar mana för en inbrädad Disenchant när han spelar Blood Moon. Mina anteckningar går "Damnation, Staff, Helldozer" och Oddmunds liv går 14, 8, 2, 0.

1-0 (2-0)

Nästa match möter jag Victor, även han från Norge. Det första Victor gör är att fråga om jag har paracetamol på mig. Victor såg redigt sjuk ut och jag beklagade uppriktigt att jag inte hade nåt med mig. Jag håller en sexkorts hand on the play som är lite som en fotomodell: rätt snygg att se på men det blir nog inte mycket action om du inte drar nåt själv. Två Gerrard's Verdict och resten länder, varav en är en foilad Cabal Coffers. Jag öppnar med Mire och Victor svarar med Flooded Strand. Jag hämtar en Godless Shrine för att verdicta honom runda två. Victor knäcker sin Strand för att hämta en Watery Grave som kommer i spel upptappad. Spell Snare i mig. Victor lägger runda två Bob och jag drar Consume Spirit från toppen för att döda den. Nästa runda lägger han en Bob till och lämnar blå mana uppe. Jag försöker ändå med Verdict men Victor har Spell Snare den här gången också. Det ser inte så bra ut med bara länder på handen och en synnerligen aktiv Bob på andra sidan bordet. Jag toppar dock Staff of Domination som stallar ut det lite med hjälp av Cabal Coffers, ända tills Victor använder en Trinket Mage för att hitta en Pithing Needle. Så lågt!

Jag brädar in Krosan Grip och Disenchant mot Damnation.

Jag faller till föga för min gamla devis "jag drar säkert nåt" när jag håller en hand som innehåller Godless Shrine, Tomb, Verdict, Staff, Cabal Coffers, Haunting Echoes och en stor drake. Mina drawsteps är Helldozer, Helldozer, Helldozer, Decree of Pain. För i helvete leken! Jag resolvar min Verdict, han resolvar en Psychatog följd av en Meloku som gör konstiga saker med mitt lifetotal. 17 till 0 på en runda.

1-1 (2-2)

Runda tre är en sån där som man vill glömma. Någon spelar illavarslande musik och jag borde ha fattat vinken. Jag ska upp mot monogröna kontroll-leken. Leken som kom förberedd på 0-2-metat, som har sin bästa matchup i mirror-matchen. Bitter? Jag? Som Schweppes. Mannen som spelar den heter Ulrik och verkar trevlig och pratsam.

Jag förlorar tärningsslaget och mullar ner till fem för stämningens skull. Godless Shrine, Swamp, Verdict, Helldozer och Deed. Tja, inte fy skam för en femkortshand, I suppose. Ulriks första länder är Cloudpost, Vesuva, Forest, Vesuva. Han slänger Sylvan Scrying och Forest till min Verdict. Han lägger Wurmcalling utan buyback runda tre och får in en 4/4. Jag lyckas hitta ett fetchland, hämta Overgrown Tomb och sedan Deeda bort Wurmen.

Sen tittar vi mest på varandra, han med en massa mana, jag med bara tre länder. Det hela tar en ganska otrevlig vändning när Ulrik toppar en Urza's Factory som han gör en 2/2 per runda med. När han har tre ute och har slagit ned mig till sju hittar jag ett fetchland och spelar Damnation på hela hans lag. Ulrik hämtar i sin runda Dark Depths. Jag fortsätter att dra blanks och snart sällar jag mig till den tämligen exklusiva skara som på PTQ-nivå dött av foilade Marit Lage-tokens. Duell två ser lite mer spel från min sida, jag Vindicatear två av hans Cloudposts och han lägger Reap and Sow i mitt Godless Shrine. Sen hittar jag inte mer vit mana medan Ulrik som är nere på två länder (Forest och Vesuva/Cloudpost) väljer att i ordning rippa Dark Depths, Cloudpost, Vesuva, Sylvan Scrying. Jag har ett närmast oändligt antal rundor på mig att hitta ett Godless Shrine till min tredje Vindicate men gör det inte och sällar mig lugnt och stillsamt till den ännu exklusivare skaran som dött av en foilad Marit Lage-token två gånger på PTQ-nivå. Ulrik lyckas vara en synnerligen dålig vinnare och påtala hur dålig den här matchupen måste vara för mig och hur excellent exklusiv hans lek är. Jag muttrar nåt om att de flesta matchups är bra när motståndaren mullar till fem. Ja, jag är fortfarande bitter.

1-2 (2-4)

Jag tvingas med skam berätta för de andra vad som hänt och alla är överens om att jag borde tagit en bild på eländet.

Runda fyra möter jag Kim från Norge, med toppluva. Han spelar Psychatog med Upheaval och Zombie Infestation. Enda skadan jag tar i första duellen är från mina fetchländer. Till slut resolvar en Duress och jag ser att han inte har nåt förutom Force Spikes och Mana Leaks. Finns det nåt den här leken kan spela runt så är det Force Spikes och Mana Leaks. Med mycket mana i poolen spelar jag Staff of Domination, gräver lite, hittar Haunting Echoes och då scoopar Kim.

Duell två spelar jag en tidig Duress och ser Duress, två Echoing Truth, Stifle, Opt och Upheaval. Jag tar Upheaval. Dock verkar inte Kim ha blandat leken så bra för när han senare i duellen resolvar rygg mot rygg Fact or Fiction så visar han tio spells. Jag låter honom få en massa kortdrag och en Upheaval. Kim spelar förvivlat kortdrag efter kortdrag men hittar inte så många mer länder. Jag Vindicatear en Watery Grave och Kim sjunker lite i stolen. Kim når till slut sex mana och jag tänker "jaha nu var det dags", men Upheaval kommer inte. Verkar som om han vill vänta på sin Zombie Infestation och mana till den. Jag provar lite försynt att lägga ut en Staff för att se om det kan locka fram Upheaval i förtid. Inte ens när jag lägger ut Cabal Coffers och börjar fritza ordentligt kommer Upheaval. Duellen slutar med en stor Consume Spirit i huvudet på Kim. Tydligen hade Kim brädat ut Psychatogen mot Zombie Infestation för att lura folk som brädar in graveyardhat. Där ser man.

2-2 (4-4)

Jag möter Tobbe sista rundan. Vi är båda utan chans på top8 och mysspelar lite. Tobbe spelar Team Kålltorps Solution-Chant: en Solutionlek med Scepter-Chant i helt enkelt. Ser inte så bra ut för den gode svenske mästaren när han snubblar lite på manan och jag lyckas Deeda bort ett artefakt-land. Strax därefter gör mr Armageddon ett besök och knallar Tobbe trots att han Icear honom i upkeep.

Duell två ser jag ingen tidig disruption och Tobbe kan lugnt lägga ut Scepter-Chant-låset. Tobbe lägger ut en Blastminer som äter min gröna och vita mana medan jag bara kan titta på. När jag till slut har slut på grön mana kommer Krosan Grip. Jag bidar min tid och gör ingenting tills jag hittar ett fetchland. Här tänker jag lite fel och kommer till slutsatsen att jag behöver två fetchländer för att kunna förstöra Sceptern. Ibland gör min hjärna sånt. Duell tre blir lång och utdragen och jag lägger Chalice på 1 och Chalice på 2. Tobbe letar efter Engineered Explosives med sin Trinket Mage, bara för att upptäcka att den numera bor i sideboarden. Tobbe hittar dock två änglar som jag lyckas remova, den ena med en Consume Spirit och den andra med en Pernicious Deed som tar med sig mina båda Chalice, efter att de tagit stadiga tuggor ur mina livspoäng. Sen dras det mycket länder på vardera sidor bordet men Tobbe slår till slut ihjäl mig med två Trinket Mages.

2-3 (5-6)

Tja det var väl inte riktigt som vi hade räknat med. Men vi får se hur Agerberg och Daniel Jonsson knallar norrmän till höger och vänster i top8:an.

Under semifinalen åker jag, Tobbe och Fugi för att skaffa mat och efter hot om våld och moraliskt tveksamma uttalanden om folks härkomst enades panelen om att gyllene måsen skulle besökas. Moden tar tillfället i akt att springa omkring och vråla "Dånken" om och om igen. KennyO blänger surt på honom och han tystnar. Det gamla tricket med att följa spårvagnen lyckas även om man ska till McDonalds verkar det som; dock kom vi förmodligen inte till det närmsta McDonalds. Istället kom vi till nåt slags lyx-McDonalds där allting var mycket dyrare än vanligt. En Big Mac & Co? 75 norska. En Big Tasty & Co? 85. Efter ganska mycket dealande lyckades vi reda ut vad alla beställt och pungar glatt ut med 535 norska kronor för mat åt sex pers. När vi återvänder till sajten och öppnar påsarna med burgare och friterad potatis inser vi alla att vi har blivit lurade. Helt vanliga jävla McDonalds-burgare med helt vanliga McDonalds-pommes frites, ingen lyxutgåva här inte. Dessutom fattas en förpackning med pommes. Vi tittar misstänksamt på Tobbe som hade hand om påsarna i baksätet under bilfärden.

Det blir till slut en helsvensk final med hela svenskgänget sittande runt bordet mumsande på hamburgare. Agerberg vann.

Så efter att vi alla hissat Agerberg och skrikit "Hurra!Hurra!Hurra!" beslutar vi oss för att pallra oss till vandrarhemmet. Planen är enkel: Vi tar med oss nån av de som varit på vandrarhemmet tidigare under dagen och låter honom följa vägen. Per N kastar sig fram och skriker "JAPP! Det blir jag, det ja!". Efter lite grubblande så arrangerar vi oss så att härskarbilen + Per N åker först och sedan återvänder jag för att hämta de andra fyra efter vi har hittat till vandrarhemmet. Så det blir Kenny och Per i framsätet bredvid mej och resten därbak. Den här planen är ju genial om man bortser från två uppenbara nackdelar. Per N är kanske norra Europas sämsta vägvisare och Oslo har ungefär lika många vägskyltar som Sahara. Efter åtskilliga utrop som "nu tror jag att vi vet var vi är", "borde inte skyltarna som leder till 'sentrum' leda till Centralstationen?" och "För i helvete Per!" börjar klockan dra sig mot 23 och sista incheckningstid. Företeelsen att sova ute på Oslos gator börjar te sig mer och mer som en realitet. Då ringer Tobbe: "de slänger ut oss från sajten nu, skynda er, plx". Vi drar runt i Oslos innerstad och Per försäkrar oss att vi är på rätt spår men vi tror honom inte. När han tycker att vi ska köra in i ett område där det stor "motortrafikk förbudt" så belägger vi honom med munkavle. Efter att vi med stor möda hittat centralstationen i Oslo så beslutar vi oss för att dumpa bilen där och gå den sista biten då Per via teckenspråk försäkrar oss att det inte är långt. Vi kommer fram till vandrarhemmet fyra minuter i elva och ser hur de glada kortspelare som jag skulle åka tillbaks för att hämta har tagit saken i egna händer och åkt tunnelbana och håller på att checka in, före oss! De pekar och skrattar åt oss men vi slår ner dem. Ingen gör narr av härskarbilen. Trapphuset i vandrarhemmet är sunkigt av episka mått och inredningen i korridorerna för tankarna till öststats-regimer på rot.

Vi fem ska dela rum med nån norsk luffare som tydligen gjort sitt bästa för att ignorera den stora skylten med "Rökning förbudt för i helvete!!" under hela kvällen medan han haft rummet för sig själv. Vi hämnas genom att låta så mycket som möjligt medan vi installerar oss och sätta Bushlock på att guldfiska aggro-Loam med ljuset på långt in på sena natten. Finurlig som jag var så stängde jag inte heller av väckarklockan på min mobil så den ringde klockan fem i sex på morgonen. Alla projekt som luffaren hade att somna om efter det stördes effektivt ut av Kennys och Modens mobiltelefoner som hade slut på batteri och gjorde fräcka ljud ifrån sig för att påminna deras respektiva ägare om detta en gång var tionde minut. Jag och KennyO gick upp tidigare än alla andra i rummet och gick ned för att speltesta lite i lobbyn. Vi såg förresten luffaren checka ut och kasta långa mordiska blickar mot oss. Speltestningen visar att Trainwreck har en dålig matchup mot aggro-Loam, eller så visar den att jag har en dålig matchup mot Kenny. Någotdera är det för jag lyckas inte vinna en duell vare sig före eller efter brädning. Tycker ändå att det känns bra att ha speltestat lite mot leken som sägs vara formatets starkaste, för att förstå dynamiken lekarna sinsemellan. Under morgonen får vi veta att de andra haft en nästan lika dålig natt som vi med snarkande spanskjapaner som sover fem pers i tre sängar, på golvet and whatnot.

För er som inte varit i Norge och inte har en aning om hur världsfrånvänt vårt grannland är kan jag berätta för er att det inte finns några butiker som är öppna på söndagar. Alls! Evar! Så vår dumsnåla plan att inte betala hutlösa 75 norska för en frukostbuffé på vandrarhemmet såg ut som om den eventuellt kunde backfirea lite granna, tills vi hittade en skum gatudealare som sålde oss en limpa bröd och två tuber mjukost. Fan vet vad som hade hänt om polisen hade kommit förbi, förmodligen fängelse eller straffmedverkan i norska Big Brother eller nåt. När vi återvänder till bilen så inser vi att fugi som betalade för parkeringen med sitt VISA-kort blivit svindlad å det grövsta. "Natteparkering: 61 kronor" betydde tydligen "61 kronor mellan 02:00 och 05:00". Övrig tid kostade det 39 kronor i timmen.

Det ser även ut som om snöröjningen är inställd i Norge på söndagar då ett tjockt snölager täcker varenda gata i hela Oslo. Efter att ha gjort några rallysvängar som hade gjort Michael Schumacher stolt, blivit stoppade av polisen för att nån kunglighet skulle ut och åka bil, och bara nästan krockat med parkerade bilar tre-fyra gånger så kommer vi fram till siten igen. Jag belutar mig för att göra två ändringar från listan igår. Ut med kissdraken och in med ytterligare en Haunting Echoes, och ut med Decree of Pain och in med ett land. Det skrivs leklistor och väljs lekar till höger och vänster men till slut blir det PTQ även på söndagen, även om vi tvivlade ett tag.

Jag får möta Aksel i runda ett. Han spelar Gruul Beats, fast med Wild Mongrel och fetchländer. En tidig Duress visar två Mongrel, Sudden Shock, Dryad Sophisticate och två länder. Vovve ett och vovve två får smaka Smother respektive Vindicate. Dryad Sophisticate dör tillsammans med en topdeckad Seal of Fire av en Pernicious Deed. Sen drar jag en stav och ska börja stabilisera när Aksel hittar en stor snabb spindel som inte kan bli targetad. Jag hittar en Pernicious Deed men han hinner slå ner mig till tre innan jag kan deeda bort spindeln. Aksel bränner ut mig.

Duell två är fan episk, Aksel får ner mig på ett liv, sen börjar vi båda dra länder. Aksel sitter med full hand när jag lägger Consume Spirit i honom för 22. Alla sju korten på hans hand var länder. Några av dem var fetchländer och Chris Flaaten påpekar för Aksel efter matchen att det är bättre om man spelar ut sina länder och fetchar länder ur leken så att man inte drar så många sen.

Tredje duellen går jättefort; han droppar en massa gubbar och jag hinner inte stabilisera.

0-1 (1-2)

Match två ska spelas mot en svensk, nämligen vår guidande vän Per Nyström. Han spelar TEPS, en lek som jag har svårt att slå innan brädning men som är en 50/50-matchup efter brädning. Mina chanser förbättras inte av att jag mullar till fem i duell ett och Per drainar en himla massa liv ur mig innan jag hittar mitt tredje land. Duell 2 Verdictar jag tidigt bort två länder och går till 26. En Duress i honom visar Channel, två Burning Wish, två Rite of Flame och två Tutor. Förmodligen ska man inte ta Rite of Flame här, men jag kissar på konventionerna. Jag drainar Per på 10 men han drainar tillbaks på 36+.

0-2 (1-4)

Jag möter Mikael Björkman, ytterligare en göteborgare som spelar TEPS, men tydligen inte lika bra som Per för Mikael räknar fel på manan och istället för att göra 26 Goblins och draina på 28 så gör han 26 Goblins och bränner på 3. Jag spelar ut en Deed som äter alla Goblins och gainar liv med min pinne. Till slut äter Helldozer upp alla hans länder och Mikael har ingen Lotus som kan ge honom mana, så Helldozer vinner åt mig. Duell två gör Mikaels lek det den brukar göra lite då och då, alltså vinner innan motståndaren ens hinner säga "stormcount". Duell tre hittar jag dubbel Chalice of the Void, den ena på 2 och den andra så småningom på 4. Då vinner inte TEPS.

1-2 (2-5)

I runda 4 möter jag Andre från Norge som inleder med att säga "det er vel du som spiller den dar leken med Cabal Coffers. Jei tror jei har en god matchup". Jag har sett Andre spela under gårdagen och vet vad han spelar: en fyrfärgsaggro-lek med Meddling Mages, Troll Ascetics, Armadillo Cloaks och elefanter av olika slag. Jag vet även att hans lek slår min ungefär lika ofta som Manchester City vinner fotbollsderbyn. Matchbilderna är i princip likadana i båda duellerna, han overcommittar, jag spelar Damnation följd av Helldozer för att knalla hans manabas. En intressant sak som hände under duellen skedde en bit bort dock. Mikael Björkman ropar högt och ljudligt på judge med ett stort leende på läpparna medans hans motståndare är högröd i ansiktet.
"Umm, domaren jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, min motståndare tappade upp och drog kort..."
"Jaha, so what?" Säger Chris Flaaten.
"Han drog från min lek."

2-2 (4-5) Jag har bäst tiebreakers av sexpoängarna och är förmodligen inne om jag vinner sista.

Sista rundan möter jag en norsk gutt som heter Sölve och som spelar BDW. Jag får vinna första på att Sölve bara drar länder när jag sitter med min stav och går upp liv. Sen tar drömmen slut, jag hittar manafizzlet och mullen till fem i två olika dueller. Tack och hej!

Fyra svenskar i top8: Daniel Jonsson, idag igen, Kenny Öberg, Tobias Ström och Anders Modén. Kenny förpassar Tobias i kvarten samtidigt som "gnälliga kiddet" bränner och skövlar med sin affinitylek och Daniel Jonsson spelar bort det mot den blivande vinnaren, Victor.

Under semifinalen går jag och lägger mig och sover för att orka med att köra under hemfärden. Jag vaknar senare utvilad och laddad och går tillbaks för att kolla på finalen, trodde jag. Det visar sig att när jag kommer tillbaks så spelar Kenny fortfarande mot Moden. De tar sin tid de där två. Men vem är jag att yttra mig, det var ju jag som blev ihjälslagen av Marit Lage och det är ju de som spelar om finalen. Finalmotståndaren Victor suckar ljudligt när Kenny tar ytterligare en av sina tjugominutersrundor.

Till slut blir det Kenny och Victor i finalen och efter två dueller som gått lika snabbt som kontinentaldriften vid ställningen 1-1 så ger Victor upp.
"Hur myet ska dere ha för slotten?"
"Ja alltså, jag vill ju väldigt väldigt gärna åka, och om man ska komma på tåget så måste man ju vara med redan på första PT-eventet för säsongen och om man inte kvalar till den andra så är det definitivt kört och det här är ju förmodligen min sista chans att kvala... blahblahblah... jag vill ha så mycket pengar som möjligt av dig din dryge norrbagge."
Säga vad man vill om Kenny men han vet hur han ska få betalt för sina slots.
"Jag betaler hele rejsebidraget."
"Taget på rot! Hohoho! Ägd!"
"Va?"
"Nej inget alls, trevligt att kunna hjälpa till, lycka till i Japan."

Så vi reser hem med en slot och resebidraget till den andra i bagaget mycket nöjda med oss själva. Under återresan berättas anekdoter om hur Backbush en gång i tiden dejtat en nazist, om fransmän och japaner och Kobe-biff. Jag som något utmattad chaufför tycker det är bra då det minskar risken att jag ska somna. Ett sista gnällande om "Dånken!" får den nyrike Kenny att tilta och gå lös på Moden med ett nackgrepp.

Vi återvänder till civilisationen och jag kör hem folk var och en hem till sitt för att slutligen falla till sömns i min egen säng drömmandes om foilade Marit-Lage-tokens.

Props:
Alla i härskarbilen obv
Övriga svenskar, Tobbe med, även om du stal mina och Peters Pommes frites
Chris Flaaten, vi var sjuuukt lost utan dig.
Goa norrmän
Varierande individer som lånade mig kort

Slops:
Vägplogen
Priser i Norge
Parkeringshuset
Luffaren i rummet på vandrarhemmet