Kort sagt: fredagen den 23/9 samlades fyrtio pappskallar för att spela Last-Chance Qualifier till SM lördagen den 24:e dagen efter. Klockan tre på natten var vi klara med en rungande huvudvärk, magont, den sortens trötthet som galärsvlavar och annan kanonmat känner strax före slutet och den alltmer desperata känslan hos ett djur som inser att kroppen behöver åtta timmars sömn men bara kommer att få två. Det här är en berättelse om en norrortare på luffen i Nacka, en saga om vuxna män - och lite annat folk - som gör saker tillsammans. Välkommen till SM-krönikan 2005, en gues bekännelser.

Tidigt fredag morgon började en av de absolut sämsta arbetsdagarna i mitt liv. Efter veckor av tjat och gnat, införsäljning på ekonomspråket, hade jag lyckats få med mig mina seniora kollegor på att mer eller mindre acceptera ett nytt uppdrag och en affär jag skapat från grunden. Om allting gick som det skulle fanns en mycket god chans till en värdeful merit som jag inte ville vara utan. Med dess hjälp skulle jag ha mycket vunnit i en eventuell, framtida karriär. För att gå i land med detta behövdes ett till möte. Bara ett till möte. Men en viss person behövde vara närvarande på detta möte för att affären skulle gå iland. Denna person kom inte till mötet.

Efter att ha spenderat dagen med att försöka läka såren från den prestigeförlust som ett missat, potentiellt avgörande möte, som låg på mina axlar då jag ägde kunden innebar, insåg jag snabbt följande. För det första var jag på ett uselt humör. För det andra skulle säkerligen SM-kvalet vara försenat. För det tredje hade jag ingen aning om jag skulle hinna hem och sova eller för den delen ätaom jag kvalade. För det fjärde hade jag ingen aning om vad jag skulle spela på lördagen om jag kvalade. För det femte var jag på ett uselt humör.

Därefter vidtog ett stycke motvilligt transporterande till sajten tillsammans med Janne Åkerström och Bollen (TP). Alla är glada och obekymrade, det känns för djävligt. Framme vid sajten är det uppenbart att konventet, Stockholms Spelkonvent, inte har öppnat ännu. Föga överraskande eftersom Magictävlingar nästan alltid börjar dagen före alla andra konventsaktiviteter. Det som överraskar mig är att alla verkar överraskade över detta. Framförallt arrangörerna.

Efter att ha riggat med datorer, skrivare, papper, kort och diverse andra väsentligheter var kvalificeringstävlingen nu inte mer än en och en halv timme försenad. Domaren förklarade att det skulle spelas sex rundor swiss och att vi hade femtio minuter på oss att registrera korten, swoppa dem och bygga en lek. Min klocka läste vid tiden för detta uttalande 20.00. Pip.

Jag byter mina ganska mediokra kort mot Andreas Perssons betydligt bättre hög. Andreas åkte upp till Stockholm samma dag tillsammans med blivande mästaren Dolminator, Ssapphire och ett gäng Göteborgare och fick sedan sependera helgen med att kolla på andras trollerikonster efter att ha åkt ut i kvalet. Andra som misslyckades var exempelvis Bollen och Niklas Nilsson som åkte på otursamma förluster och motsträviga motståndare i nerpairade matcher. Bland de kvalade märktes bland andra Andreas Jönsson och Mats Törnros. Själv gick jag 4-1-1 med en svart-vit lek och var inne i tävlingen. Ofattbart nog.

Då detta inte är vare sig en lekanalys, turneringsrapport eller strategiartikel finns ingen anledning att förlora sig i detaljer kring kortval och leksyneriger. Ett par ord kan dock vara på sin plats. Leken var svart-vit och byggde på gubbar och removal (helt otippat). Bland spellsen märktes, Den vita patronen, Horobi, Death's Wail och removal till döddagar (exempelvis Fläsket och Spiritsteket). För att komplettera kurvan och ÄGA och FÖRNEDRA motståndarna spelade jag Den vita zuberan och den Idiotiske Ogren bara för att visa den FÖRE DETTA svenske mästaren Thille var skåpet ska stå. Om någon undrar varför, se mer i Thilles artikel.

Matcherna var tämligen tråkiga med undatag för att minst tre motståndare hade, och drog, Frostwielder i leken när jag satt med Horobi på handen. Två spelare envisades med att köra den Svarta Patronen vilket i och för sig är helt förståligt men renderade i vinst för mitt lag varje gång den kom ut på bordet. En gång fick jag lägga runda tre Kabuto Moth och runda fyra Horobi. Men bara en gång. Ingenting vildare än så hände speltekniskt sett.

Klockan var nu tre (03.00) på natten.

Himmlen var som en duk av sammet. Stjärnorna glimrade som potatisar i en gammal science-fiction rulle och lugnet och tystnaden låg stilla över världen. Människor med rim, reson, eftertanke och mening i sina liv låg och sov. Vi andra var vakna. Väntandes. Vakandes. Med hunger i blicken, någon sorts desperation bakom ögonens fadda, grumliga hinna och en djup smärta gnagandes inombords.

Jag fick åka med Andreas Jönsson och Albert Alshammar till Slussen i taxi och hoppade turligt nog på gröna mot Farsta bara ett par minuter senare (gröna = gröna linjen på tunnelbanan mot farsta, linje 18 närmare bestämt). På vägen hem ringde jag min fru och bad henne laga mat åt mig. Hon gick på det och ett halvt kilo spagetti och kötbullar senare fick jag tryna två timmar före uppgång för årets stora Magic-händelse: SM. Tjoho.

Med knaster i såväl ögon som leder släpade jag mig till tunnelbanan och mötte upp brorsan på Gullmarsplan. En större kopp kaffe och huvudvärkstablett senare kändes saker och ting bättre. Inne i salen hejade vi på kända och okända. För att citera SM-tvåan Per Åkmans The Outsider del 1 - "Det utbyttes några ord där highlightsen inkluderar: mest random, dålig werner, sån tur etc. etc" (bild: Sthlm kids, bildtext: ).

Folk klagade och gnällde över kort - eller frånvaron av desamma - och velade över sideboardval och annat krafs som skillade spelare helst gör sig mindre omak av. Givetvis spelade jag MBC - leken för de dumma, puckat och rökt som jag är. Men hey, med två pack cigg, inf kaffe, huvudvärk, magont, hålfotsinlägg reumatisk värk (jag ljuger om en på sex) är det inte lätt att fatta rationella val i en extrem miljö. Tänk på hur det känns för en trettioettårig man att vara omringad av barn, barn, slackers och studenter? Inte så himla lätt alla gånger.

Jag kollade runt lite med Stockholmsmaffian vad som spelades och lade märke till att Janne Åkerström och Felix Bloch spelade råttor, Rikard och Patrik Thor körde MUC och Per Kärrman med flera spelade Tooth and Nail. Det ursprungliga metat (Tooth) hade övergått i det senare metat (Tooth, MUC) för att slutligen landa i det nya metat (Tooth, MUC och RÅTTOR). The Dolminator spelade Mono-rött med Vulshok Sorcerer, Granite Shard och Yuki-Onna i main och åtta (8!) landstek i brädan mot allt vad Tooth heter (plus fyra i main). Jag skulle, utan att verka efterklok, nog vilja påstå att det vara ganska - som kidsen säger - optat mot metat vid detta tillfälle.

Alla glada och duktiga spelare kunde så börja blanda sina standardlekar för runda nummer ett. Jag var också med. I första matchen skulle jag möta en skäggig herre vid namn Mattias. Manchester brallor, långt hår, konstig dialekt (inte stockholmska), en riktig hippie helt enkelt. Det visade sig att Mattias även är känd som Moonlite och att vi träffats oorl (out of real life obv!). Jag raderade omedelbart alla mina fördomar ur sinnet och hade trevligt med att snacka lite Svm-mummel och lattja bilder. Mattias spelade MUC och vann första duellen utan problem. I andra brädade jag in mitt nya tech Razorjaw Oni. Hear me now and believe me later. Gubbfan slog ner Mattias på fyra, blev sedan studsad och jag hittade aldrig Boseiju/Consume får-ze-vinn. I första hade jag arenor och damping matrix. Oh well.

Andra matchen fortsatte roligt nog med MUC igen och en kille från Rättvik som hette Johan. Senare i draften skulle Johan äga upp mig i limited med Gang-Bang råttorna men nu gick allting som det skulle och jag tog kontroll med Damping och kortdrag. I andra droppade Johan Jushihelvetet tidigt och allting vart jobbigt. Removal och alla möjliga trix togs till men gubbfan låg kvar. I tredje vann jag snabbt med lite flyt efter en hel del ryck och cranial hit och dit. Johan avslöjade efteråt att han hade [i]en[i] Jushi i brädan och inga i main. Bara för att gnugga in det ordentligt.

I tredje mötte jag en kille vid namn Alexis med WW. Jättebra match-up för min lek. Han vann första med lite "early beats" som snacket brukar gå och i andra droppade jag removal och Persecute på ljusrosa, som mina plastfickor, FTW. Men nej, Alexis toppdeckar Jinxed Choker och det är game. Så går det med helsvart, det finns inte svar på allt. Varför spela en lek som inte har svar på allt? Varför kalla leken MonoblackKONTROLL? Varför heter den inte Pseudo-Mono-Black-Control?

Jag blir jag svart-vit i den efterföljande draften och undrar varför (igen). Trots detta har jag inget removal efter att ha tagit Oyobi, Who Split the Heavens över Horobi's Whisper i andra packet. Även om det är rätt pick hatar jag att inte drafta removal eftersom jag blir cuttad på svart på grund av sådana signaler. Leken är ändå tokigt bra med dubbla Gangbang och fucking Oyobi. Andra kort var två Wicked Akuba, Hand of Cruelty och Nezumi Cutthroat. Problemet med svartvit är dock att spiritcounten oftast är ganska låg. I en lek med Oyobi är det jättedumt. Tycker jag.

Resultatet blir 1-2 i draften, bland annat efter att ha blivit ägd av råttorna utan att få spela de själv (se ovan). Buhu. Första dagen läser därmed 2-4 sammanlagt och en ganska grumlig utblick mot morgondagens fortsatta spel. Jag försöker liva upp mig med det faktum att jag hinner hem tidigt för att äta och sova men kommer sen på att jag hatar att förlora och blir arg och sur igen. I resten av fältet märks att de gamla vanliga, med några få undantag, ligger bra och de gamla vanliga, med ännu färra undantag, ligger dåligt.

Iställer för att åka hem följer jag med Dolmen, Janne Snurvel_ och Jönsson till Jannes hang-out vid Globen för att äta kinamat. Det sitter som en smäck och under måltiden blir jag underhållen med galna historier om knäppa magicspelare på internationella tävlingar och konstiga saker som händer på utländska hotell. Allt känns bättre. För att runda av kvällen med lite adrenalin hamnar jag, Jönsson och Dolmen i en lång- och segdragen diskussion om fördomar och liknande tjafs. Vissa verkade mena att fördomar har en naturlig grund och därför rättfärdigar generaliseringar, eller i alla fall förutfattade meningar. Andra menade att fördomar kanske är välgrundade utifrån konkreta exempel men därmed knappast allmängiltiga. Och så vidare. Oavsett vilket har alla andra fel och är totala retards. Dolmen avslöjade därefter att han inte kan spela constructed och menade att han bara hade flyt när han vann. Alla nickade instämmande och trodde stenhårt på detta (ironivarning för den bokstavstroende). Jönsson var sur för att brädan på tanden innehöll Creeping Mold och kunde inte förstå varför det inte fanns ett bättre alternativ, vilket jag höll med om. Janne hade velat spela sina råttor med bara ryska 9th-edition kort (i de fall korten var 9th vill säga) och whinade lite om det. Jag whinade om MBC. När alla gnällt klart gick grabbarna för att sova hos Janne och jag stack hem och gnällde lite mer för min fru. Det funkade sådär.

Dagen efter var det dags för draft igen, eftersom SM denna gång spelades med tre rundor constructed, följt av en draft och tre rundor limited såväl dag ett (lördag) som dag två (söndag). Den här gången blev jag UB efter att ha öppnat Teller of Tales och sen snubblat över Sire of the Storm. Leken blir verkligen grym med Oboro, Glasskiten och annat skoj. Eftersom jag har kick-ass lek får jag givetvis en gratisvinst första rundan då vi var sju vid bordet. I andra möter jag den enda killen vars namn jag inte kommer ihåg i den här rapporten och vinner. Han spelade GW. I tredje möter jag Fille som har en snabb och aggressiv RW mot alla odds, då ju vissa trodde den arketypen var död. Jag vinner första efter en hel del segt spel av oss båda. Fille har ett tag två Waxmane Baku med två counters på den ena och en på den andra men stannar hemma med laget. Jag har en massa flygare men stannar hemma med laget. Till slut vinner jag genom att blocka och studsa en av mina killar med Consuming Vortex splicat eller något i den stilen. Runda två börjar och Fille lägger på trycket. I det här läget hade det varit smart att stalla, men jag försökte spela på med bra tempo. Resultatet blir att Fille vinner duell två och extrarundorna börjar strax efter. Därmed ligger både jag och Fille på fyra vinster, fyra förluster och en oavgjord. Lika heta som ett par gamla 50-taggare på Stureplan en fredagnatt efter fem, oavsett kön, utseende eller plånbok.

Jag beslutar mig, resolut var det meningen, för att spela även constructedrundorna och bättra på min ranking. Jovisst. I tionde rundan möter jag Oggeh, vilket jag tyvärr inte inser förrän senare. Vi har snackat en del på Svm men jag visste inte att han spelade Tanden och han trodde jag körde råttorna. I första duellen läggar jag nämligen, swamp, swamp, ingenting, ingenting, swamp, och dör när Oggeh i lugn och ro lattjar runt med manafix/axx och dunkar på en tand med feta gubbar som gör att det ringer i hela huvudet ännu mer (då huvudvärken är tillbaka med råge). I andra har Oggeh brädat in Circle of Protection: Black mot råttorna och jag inser att det mycket väl kan innebära slutet för min lek när den kommer ut - vilket den också snabbt gör. Som tur var hade jag efter en lång diskussion (med just Oggeh) insett det fördelaktiga i att spela Stalking Stones i MBC så jag var cool ändå. Läget såg bra ut med lite kortdrag och en smula kontroll. Men skenet bedrar då Oggeh spelar två Tooth de efterföljande rundorna och spelet, liksom min lust att fortsätta turneringen, obevekligen tar slut.

Istället sällar jag mig till åskådarna för att kolla in vad topp8 ska bli. Ett tag ser det ut att bli Stockholmsfest till 50% då Felix, Janne (Snurvel_), Rikard Stenlund och Per "61" Åkman alla är på väg in. Det hela fallerar slutligen på en nedpairad Janne som möter en motståndare som bara måste spela den sista rundan, oavsett vad. Fan. De brutnas skara blir till slut ett gäng lättigenkända nunor i form av Dolmen, Felix, Rikard, Per, Zang, Armen, JonteB och boberg. Stort grattis till alla och framförallt Dolmen som vann och Felix som jag hejade mest på. Extra cgrats till Per också som trots att han var nervös spelade som bäst när det gällde vilket imponerade storligen på många och mig bland dem.

Eftersom klockan var mycket och skolan vi spelade i skulle tidigt i säng och konventet stängde och ingen hade någon koll och alla var dumma i huvudet och tidsplanen och planeringen verkade mindre genomtänkt och ingen kommer ihåg hur lång tid det tar att spela tolv rundor och vad sex plus tio (sexton) blir och spelkonvent förstår zip, nada och nothing av magic och vi magicspelare förstår zip, nada och inget av projektledning och alla var trötta och hade ont i skalet och det var söndag och folk skulle hämta grejor och fan och hans mormor kom på besök och mitt i alltihopa, när det snurrade som mest ingsåg jag att det var fucking, jävla SM I MAGIC och ingen skulle kunna, orka eller ha möjlighet att kolla top8 och jag blev ledsen och arg och åkte till Dragon's Lair för att titta på matcherna. Och där stod Thille.

Calle Thille som år 2004 vann SM i Magic men på grund av bröllop och ett stycke vuxenliv inte kunde försvara sin titel jollrade förbi och var nyfiken på matcherna. Vi började diskutera magic-tävlingar, hur det kommer sig att det alltid strular så mycket på konvent och framförallt hur spelformen i turneringsmagic egentligen borde se ut. I min mening vore det mycket bättre att spela topp8 en separat dag för att maximera publikmöjligheterna, men framförallt spelkvaliteten som oundvikligen går ner i och med de tunga timmar spelarna tvingas till. Thille menade även att det är bökigt med 3-duellsmatcher då de särskilt i limited inte visar mycket av leken. Att spela bäst av fem är givetvis svaret på detta, men då kan ju heller inte lika många rundor klaras av. Att spela turneringar på fredagar för att kunna ha söndagen till topp8 har ju sina problem, detsamma gäller fler dueller och färre rundor. Ändå är det uppenbart att något måste göras åt spelformen i längden om Magic ska kunna bli en bättre publiksport på något sätt, om det nu är eftersträvansvärt vilket det borde vara eftersom det kommer att leda till fler spelare, fler turneringar, högre intäkter för Wizards/Hasbro, och i förlängningen mer prispengar och lyx till spelarna. Att på samma sätt skapa bättre relationer med de konvent som ofta frekventeras i samband med större turneringar som PTQ:er och exempelvis SM borde också stå på topplistan över framtida utvecklingsplaner för Magic i Sverige. Det är uppenbart att konventen är väldigt dåligt anpassade efter Magic, men att turneringarna samtidigt behöver en hel del logistik för att fungera. Oavsett hur argumentet ser ut från konventens sida måste en bättre deal kunna förhandlas fram. Därmed inte sagt att det är lätt gjort, men med målmedvetet arbete skulle en bättre grund för turneringsspelet kunna skapas.

Samtidigt började topp8-spelet och kvartsfinalerna avklarades i rasande fart. Överhuvudtaget var spelet rappt och smidigt med utmärkt ledning av domarna som ska ha en eloge för hårt arbete och nidiskt slit. Nervositeten kröp nära inpå spelarna och blev särskilt påtaglig när Felix steppade in i Felix-mode men PerÅ obevekligt åt ner råttorna med fetto efter fetto efter fetto . Per var inte den kyligaste i kåken heller men höll sig samman när han insåg att Japan var där . Dolmen dunkar sedan Per i två mycket snabba dueller men alla verkar glada ändå efter en lång dag och vissa får till och med tårta straight från ICA Kungsholms Torg. Prisutdelningen är av det mindre glamorösa slaget men vinnaren är glad och vi andra gläds med honom och andra kompisar som gjort bra resultat.

En bit bort satt allmän Good Guy-Janne Åkerström och spelade ante sealed-deck Ravnica med en gammal hjälte och myset över de nya bilderna var påtagligt (Bild: Gammal hjälte. Bildtext: Micke Magnusson var där och var hjälte). Turneringen var över och nya bilder från ett nytt set var redan över oss, som en påminnelse om Japan och nya tävlingar, ett nytt meta, nya lekar och eviga drafter. För de flesta är extendedsäsongen här, men för andra har förberedelserna för årets största event börjat. Vi har ett lag bestående av Dolmen, Per och Bobby, följt av ett antal redan kvalificerade PT-spelare som ska visa vad de går för innan året är slut och jag hoppas att ni alla kommer att följa äventyret när det sätter igång, här på Svm i den mån vi kan rapportera från spelet, och via andra sajter på nätet.

Personligen hoppas jag att Magic kan komma tillbaka efter ett år med Yu-Gi-Oh och allt färra unga spelare. Återväxten är svag och även om Wizards/Hasbro kört igång Duel Masters är frågan vad som kommer att ske med Magic i Sverige de närmaste åren. Inte bara själva grunden och bredden bland spelarna hotas i och med konkurrerande nöjen (hunden säger WOW!), bland de lite äldre och mer seriösa växer dessutom pokern i anseende, och inte minst nytta, då det är uppenbart att det kan gå ganska snabbt att slippa Farbror CSN med några tusen Hold 'Em händer om dagen medan tusen matcher på MODO inte riktigt ger samma kassatillväxt.

Vägen till ett starkare Magic handlar dock inte bara om enklare kort och större gubbar, vilket Wizards/Hasbro ibland tycks tro, utan utgörs av en helhet av samverkande faktorer gällande turneringskvalitet, kortmekaniker, format, priser - på kort och för vinster - som alla måste förbättras på olika sätt. Hur kommer det sig till exempel att inga kommersiella aktörer sponsrar Magic eller magicspelare? Hur kommer det sig att ingen förstår att det går att sälja in mobiler, spel, datorer och tusen andra prylar till en målgrupp bestående huvudsakligen av killar i åldern 10-20 år? Varför finns inga lag med spelare som ingår i en företagssatsning? Ett program som lär unga människor strategi, taktik och fostrar tävlingsinstinkt. Detta och mycket annat finns redan inom schack och datspelsvärlden. Vem och vilka ska ta det till Magic?

Som enskilda spelare måste vi också dra vårt strå till stacken (heh) och anstränga oss för att hjälpa nya spelare med Magic, behandla de yngre lite försiktigare - från de äldres håll - och överhuvdtaget försöka vara lite mer allmänna good guys. Det är inte alltid så roligt, men värt det på lång sikt. På Svm försöker vi svara på alla frågor om spelet, oavsett hur konstiga eller oinsatta de är, och det är vad vi alla borde försöka göra irl också. Det är påtagligt hur otrevlig miljö det är i många magic-sammanhang, alltifrån tävlingar till casual-spel och för mig som är relativt gammal är det svårt att förstå hur jobbigt detta kan vara för de yngre. Men det är jobbigt och det är något vi måste ändra på. Det ska samtidigt inte förnekas att magic är ett spel som kan spelas bättre eller sämre och att de som är duktiga vinner prestige jämfört med de sämre, dock bör denna prestige inte betyda hur mycket som helst, vilket många gånger är fallet. Lite idoldyrkan är inte fel då det drar spelare till magic, men vi måste vara försiktiga med hur vi behandlar människor som i 90% av fallen är barn. För er som är barn, låt inte äldre idioter skrämma bort er från spelet och fortsätt förklara för gubbar som mig hur stacken fungerar med Aluren och andra krångligheter.

Då den här krönikan börjar lida mot sitt slut och samtidigt håller på att smöra ur fullständigt tänkte jag avsluta det hela med lite gamla hederliga props och slops, ärligt talat vet jag inte riktigt varför men vafan.

Props:
Kingens judges-reward samling - helt galet.
Andreas och Albert - som jag fick åka med till Slussen lördag morgon före SM efter kvalet var slut.
Micke Magnusson - som alltid dominerar
Janne Åkerström - allmän Good Guy
Felix - för att du ska åka till Japan och spela Tek..nej, Magic-VM menar jag
Dolmen - för att du suger på constructed, annars skulle vi ju vara helt chanslösa :)
Jönsson - för att du ogillar Creeping Mold av hela ditt hjärta

Slops:
GuloGulo - för att han tar suddiga bilder och är trött på SM
GuloGulo - för att han spelar sugiga lekar
GuloGulo - för att han förlorar istället för att vinna

Alla referenser till Stockholm, folk som inte är från Stockholm, eller som har att göra med dialekter och liknande är enbart med i krönikan av berättartekniska skäl. För att vara "rolig". Det betyder bara just det. Och inte mer.

Tare lugnt,

/gg