Nu kanske ni tänker “Hmm? Varför skriver Anders, stolt Göteborgare och ivrig anti-Borås propagandist om Borås och dess ligaslutspel?” - och det är en mycket bra fråga. Som ni kanske känner till så är jag ett stort fan av eternal magic-communityt i västsverige. En ting om mig som jag funnit år 2026 är att jag har svårt att undvika magicevenemang - även när dom inte har med mig något att göra. När Göteborgsmästerskapet i premodern spelades i januari, så ursäktade jag mig från spelande och skickade istället med min goda vän TheImmortalSun min premodernlek att spela i mitt städe, då jag skulle iväg för att käka lutfisk innan turneringen skulle hinna spelas klart.

Likförbannat dök jag upp och glodde, dömde och tjötade på alla stackars premodernspelare som inte alls var mottagliga till alla mina störande moment.

Veckan efter arrangerade Adamasio, lappuggla och jag en win-a-dual Legacy turnering i Göteborg, därför smög jag mig in i en Discord-kanal där Boråsarna diskuterar deras lokala magicspel för att göra reklam, och blev kvar trots att jag inte har mycket att bidra till deras diskussion om att man bör få spela Deathrite Shaman men inte Balustrade Spy.

Finns det competitive eternal Magic att inblanda sig i så vill jag göra det. Jag intalar mig själv att det är ett rimligare beroende än t.ex knark, snus eller pardans.

Alltså finner jag mig bakfull på en hundrabuss mot Borås en söndagmorgon i februari för att kolla på när ett gäng boråsare ska avsluta en liga som jag inte har haft någon inblandning i fram tills nu. Kvällen innan har jag lyckats övertala Tisse88 att spela Bomberman istället för någon bra etablerad lek, och i gengäld har han erbjudit att hämta upp mig på Borås resecentrum och forsla mig till AlteC’s lägenhet. Väl där finner jag förberedda taco’s för tusentals människor och börjar trycka in så mycket som möjligt i mitt ansikte. Christoffer dyker upp, konstaterar att det är märkligt att det inte finns någon räksallad att ha på sina taco’s och blir förvirrad när ingen håller med honom.

Jag har tvingat alla spelarna att skicka in decklists till mig innan turneringen med meningen “Om jag ska döma på Söndag så vill jag ha decklists innan” som om det finns en chans att jag kommer att försöka göra någon deckcheck. På bussen har jag ytligt kollat igenom alla decklists för att säkerställa att det inte finns några läskiga nya kort som jag inte läst på - och samtidigt bestämmer mig för vilken leklista som jag tycker ser mest tune-ad ut. Till min förskräckelse så konstaterar jag att TTA’s OmniTell lista ser mest clean ut och blir därmed tvungen att hejja på leken jag hatar mest att spela mot i hela världen.

Upplägget för turneringen är:
Tre rundor swiss, där den som har högst standing i ligan får börja matchen.
En Re-seed efter swissen, för en topp-4 där den med högst standing i swissen får börja.

Meta breakdownen för turneringen ser ut så här (decklists i slutet):
En Omnitell (Johan)
En AlurenTell (Thomas)
En CapSize/Isanion vialpile (Jonatan)
En Five-colour Beanstalk (Christoffer)
En Bomberman (Christopher)
En Uffinity (David)
En UB Tempo (Sebastian)
En UB TempoDoomsday (Christoffer)

Åtta unika lekar på en åtta-manna turnering!

Med så pass få matcher som spelas samtidigt har man ju möjlighet att nästan inte missa någon magic alls och det duger mig väl. Jag ställer mig och glor på när Borås legacy-elit spelar, jag har tagit några anteckningar av sånt jag fann sköj:

Runda Ett
Trettiosju procent av fältet heter Christoffer eller dess stavningsvarianter.
I första rundan möter Christoffer Christopher.
Christoffer har övergett “go gubbe” status helt och hållet och spelar nu Tempo-Doomsday och fullständigt förnedrar stackars Christopher som spelar Bomberman.
Vid bordet brevid sitter Christoffer som spelar mot TTA som finner det dolda mode:t på Omniscience - nämligen att casta den för ynka tio mana - med hjälp av sina tre Carpet of Flowers. På samma bräde ligger ytterligare tre Carpets, men dom castar inte så coola saker som Omniscience och Johan får vinna sin match.

Runda Två
Tisdagen innan slutspelet så spelade Isanion vad jag anser är en konstig blandning av spelbara kort (som Gilded Drake) och ospelbara kort (som Abdel Adrian, Gorion's Ward). Men han är ju svensk mästare i (icke-lag) Legacy, så vad vet jag?

Något i allafall, för Jonatan förlorar sin match jättefort och faller till ett noll-två record.

Runda Tre
Åter en runda som är sådär spännande. Förutom att svenska mästaren lyckats vinna med sin hög med legacylegala creatures mot Christopher’s hög med bomber och män.

Semifinaler
Nu när swissen är avklarad, och matcherna börjar betyda något, så har jag tagit betydligt mer anteckningar.
I game ett möter Doomsday-Christoffer David, och vinner ett snabbt game ett med en standard Doomsday-pile, medans Johan tar ett snabbt game ett mot Beanstalk-Christoffer med en tur fem Show and Tell > Atraxa, Grand Unifier > Show and Tell > Omniscience > Emrakul, the Aeons Torn - precis som Richard Garfield ville.

Game två:
Doomsday-Christoffer Spelar tre stycken 6/7a Barrowgoyf och en Null Rod som inte räcker alls. Kappa Cannoneer, Pinnacle Emissary och Patchwork Automaton trade:ar med alla goyfar, och när brädet är tomt börjar David beatdown:a Doomsday-Christoffer från tjugosju liv.
Sista möjliga turen cyklar Doomsday-Christoffer en Edge of Autumn genom att offra en Underground Sea istället för en Undercity Sewers och kan därför inte konstruera en pile som vinner med hans två fetchar i spel som vinner med Thassa's Oracle’n som han har på hand.

Samtidigt har Beanstalk-Christoffer castat en Orcish Bowmasters medans Johan bara har castat cantrips och det blir ett tredje game i båda matcher.

Game tre:
David mullar till sex, och får sin Force of Will ryckt. Doomsday-Christoffer väljer att göra inga relevanta game actions innan han dör till David’s ensamma Urza's Saga.

Samtidigt lägger Beanstalk-Christoffer en Lavinia, Azorius Renegade vars text invalideras av Emrakul, the Aeons Torn’s “Can’t be Countered” klausul.

Sex ganska spännande matcher som förhoppningsvis kommer att leda till en spännande final mellan Omnitell och Uffinity.

Final
Game ett spelar David en tur två Kappa Cannoneer som tillsammans med två constructs från Urza's Saga slår ner Johan jättefort trots hans två Fog-effekter från The One Ring.
Game två har Johan bevisligen bestämt sig för att spännande magic inte är något han vill erbjuda till dom sju åskadarna som finns kvar för att kolla finalen och mullar omedelbart till fyra mot David’s snap-keep sjua. En kontrad Hurkyl's Recall senare och David står som segrare.

För att vara en dag där jag själv försöker handskas med en bakfylla som heter duga, och en natt med alldeles för lite sömn, så var det ändå jättekul att vistas på plats. Det är också jättekul att se ett Legacy-community växa fram, samtidigt som man avundas lite lyxen av att få hiva i sig käk på plats. Det måste ju ses som en succé att kunna gå från att samlas lite då och då å spela lite legacy hemma hos någon och spela några rundor till att behöva plats för ett dussin eller fler spelare varje vecka.

Det är ju lite svårt att få en helbildsuppfattning av hur det har gått med att ha en liga utan att ha upplevt den i sin helhet, men det är verkligen spännande att ifall man bara lägger manken till och skapar möjligheten, så kan småcommunities dyka upp nästan från ingenstans.

Det ska bli kul att se hur mycket mer representation Borås har på dom större legacyturneringarna under årets gång.

För er som vill se decklists: