Ofta tänker jag på olika projekt som leder till att man måste samla på olika sätt.

2012 till exempel, så började jag samla på alla björnar inom Magic: the Gathering.

Det var kul att försöka få tag på några av dom ovanligare Grizzly Bears som finns.

Det var kul att försöka hitta säljare på Cardmarket som hade tillräckligt med björnar för att det skulle kännas värt att pynta dom hundra kronor det kostade att få dom hitskickade.

Det var kul att planera, och forska fram vilka björnar som finns och vilka jag saknar.

Nuförtiden finns den informationen väldigt lätttillgängligt på t.ex. scryfall.com. Men innan dess så fanns inte det. Visst, det fanns magiccards.info som senare blev Scryfall, men den var inte alls lika komplett som scryfall är nu. Förr behövde jag använda Gatherer, och SvenskaMagic, och gamla release notes för äldre set. Eller när allt det inte räckte så kunde man fråga mg.

Men till slut så började det bli något av det. Jag hade samlat alla björnar som fanns fram tills Fifth Edition. Glöden slocknade lite grann. Det blev för sällan det damp ner en hög med nya björnar genom brevinkastet. Det gick inte längre att fylla dom tomma fickorna i samlingspärmen, och helhetsprojektet lades lite på is.

Jovisst, varje gång det kom nya björnar så var det lätt att plocka upp en vanlig och en foilad genom mina kopplingar till Mindstage, men orken fanns inte längre för att färdigställa alla dom andra språken.

Varje gång dom släppte en ny björn behövde man skaffa tjugotvå stycken olika. En vanlig på varje språk, en foilad på varje språk. Denna siffran kan ha ändrats sen jag kom till insikten. Men uppgivenheten som tillkommer när jag tänkte på det finns kvar.

Nyligen visade en vän mig en bild på någon som färdigställt ett universal playset med Colossal Dreadmaw och den hade nittiotre olika versioner. Det är jättemånga för ett så pass “nytt” kort. Min planerade samling är hundratals gånger större.

Jag har sen länge kommit fram till att ett så pass stort samlingsprojekt inte är något för mig. Jag kommer fortsätta se till så att jag har alla dom nya engelska björnarna (med undantag för serialised Goreclaw, Terror of Qal Sisma.

Och jag kommer alltid värdera det jag har lärt mig om Magic’s historia genom projektet.

När alla andra Grizzly Bears är plural, så är fransk Grizzly Bears i Portal singular, t.ex.

Eller att originalflavortexten på Grizzly Bears fram tills Fifth Edition refererar till det gamla namnet (Dominia) för det som nu kallas för “mulltiverse”. Vilket försvann samtidigt som dom bytte art. Då refererar dom till Dominaria istället. Originaltanken måste ju då ha varit att det ska finnas Grizzly Bears på alla planes. Men varför tryckte dom inte Grizzly Bears i varje block då?

När vi ändå pratar om sådant: Beast Within i Lord of the Rings Commander är väldigt uppenbart en björn och inte en best. Kolla på Beast art:en på Treefolk // Beast Token det är ju en björn, men dom vill ju inte skriva det av någon anledning.

Nu med modern creature typing på t.ex Stormwild Capridor så är det väl inte för mycket begärt att Woodland Bellower skulle få vara en Elk Bear? Eller en Bear Beast. Jag hade till och med varit okej med Beast Bear.

Varför har Ursine Fylgja creature type Bear Spirit medans Vivien's Grizzly har Spirit Bear?

Dessa är viktiga saker jag har tagit upp med Wizards of the Coast customer support ett flertal gånger, men än så länge har dom inte svarat mig.

Nu har jag blivit lite uppspelt, det var inte alls det som den här artikeln skulle handla om.

Vad gör man med en påbörjad universalsamling med björnar?

Ni som känner mig, eller ni som läst denna artikel som jag skrev vet nog redan svaret. Man bygger en kub.

Det skall tilläggas att det finns en del hinder för att bygga en kub kring hundratals 2/2:or för två. Men hur gör man det till en spelupplevelse? Vad finns det för spelmekaniker i en sådan kub som går att erbjuda för en spelare?

Även då när jag satte ihop den kuben för sex år sedan så hade jag ganska bra koll på vad det finns för magic kort. Och några saker finns det ju alltid att implementera. När det finns så många av varje enskilda kort blir ju till exempel Echoing Courage lite interessant. Man vill försöka drafta sig till så många av varje enskilda creature. Men man vill inte ta den vanligaste björnen, för då pumpar ju man motståndarens Grizzly Bears också. Motsatsen finns ju också. Guardian Project främjar att man har många olika 2/2:or för två.

Att ha många av samma kort gör ju också att kort som refererar till artisten helt plötsligt har text. Visst, Runeclaw Bear och Ayula, Queen Among Bears delar konstnär, men det är rimligare att ha två av den förstnämda än den andra. Remodel agerar ju som ett hög-tempo svar på många problemkort i björnkuben, såsom The Great Henge eller ett svärd för björnar.

Super Secret Tech tidigt i draften gör också något unikt med draftupplevelsen.

Kort som vanligtvis relegeras till brädan i limited, eller kanske i specifika standard brädor, har också ett användningsområde i en kub där allting delar färg. Hunt the Hunter går från att vara ett ganska smalt brädkort till att vara en av kubens absolut bästa kort.

Tack vare yespair är jag en stolt ägare av en non-factory cut Grizzly Bears där man kan se en stor del av Fireball. Denna spelas som ett split kort. Antingen kan du casta Grizzly Bears eller så kan du casta Fireball. Men det är väl lite för bra att ha en stor röd eldboll i kuben där dom enda andra removals som finns kräver att man själv har creatures i spel. Hur löser man det?

Den bästa lösningen jag har kommit fram till hanterar också faktumet att Pale Bears och River Bear har Islandwalk. Dom enda länderna som finns att välja mellan efter draften är Forest, Snow-Covered Forest och Steam Vents. Folk kan alltså bräda in oblockbara björnar ifall du tänkte spela med röda kort.

Vissa svär att kuben spelar ut sig bättre än den ser ut, men det säger inte så mycket. Det är ju fortfarande etthundrasju stycken Grizzly Bears, trettiofyra Runeclaw Bear, åtta Balduvian Bears, sex Bear Cub och fem Forest Bear - och fler tillkommer kontinuerligt.

För att inte ens nämna hur dåligt det är för att det finns multipla Ayula, Queen Among Bears som man kan drafta till sig, ett tvådrop som trumfar alla andra.

Min senaste lösning för att balansera kuben är att inte göra det. Den får vara obalanserad. Jag får lura mina vänner om jag vill att den ska spelas. Jag gör det en gång per år genom att arrangera en större turnering där slutspelet är i den kuben. Och då är dom tillräckligt engagerade i turneringen för att vara villiga att spela den trots dens brister.

Men hela kubbyggande processen har varit ganska interessant.

Det kanske går att använda det jag lärt mig under björnkubsbyggarprocessen i en ny kub. Med en mer interessant färg som lämpar sig bättre till att vara en monofärgad kub.

En mycket sen, och minst lika blöt kväll i 2020 hemma hos Vapour med PSture pratar jag om detta. Det har gått någon månad sen dom bägge två har fått lida igenom björnkubsdraften på Bearvitational 2020, där Per fick casta alla sina Grizzly Bears med sin Thrumming Stone och Alfred läste sig fram till att Yavimaya Hollow har samma textruta som The Abyss, och att Berserk har samma textruta som Swords to Plowshares.

“Jag skulle vilja ge det här med en monofärgad kub ett ärligt försök, grabbar, kanske monosvart?” sluddrar jag fram.

“Jag tycker det är en alldeles ypperligt underbart förtjusande idé” säger Alfred.

“Undskyld, ved du, hvor jeg kan få noget wienerbrød på dette tidspunkt af dagen?” säger Per. Alfred och jag blinkar förvirrat.

“Ja, ehh, precis?” gissar jag. Nu blinkar Per förvirrat istället.

För att undvika fler missförstånd delas det ut fler ölburkar och vi börjar diskutera något annat. Men det var för sent. Jag hade kommit på vad jag ville bygga för ny kub.

En mycket, mycket bakfull Anders vaknar upp dagen därpå. På något sätt lyckas jag vara både exalterad och dötrött. Jag skapar ett konto på cubecobra och börjar fundera på vad det finns för arketyper man kan bygga runt, och kommer fram till denna lista:

• Aggro
• Kontroll
• Aristocrats
• Storm
• Pox
• Stax
• Discard
• Zombies
• Reanimator

Jag börjar samtidigt att fundera på vad för kort som är väsentliga för en sådan kub. Mox Jet, Black Lotus och Dark Ritual verkar ju onekligen bra, och viktiga för att stormarketypen ens ska funka. Men kommer man någonsin kunna få allihop? Finns det tillräckligt mycket klister om man ska ha med storm som arketyp? Kanske om man spelade kub sealed någon gång. Men aldrig under en draft. Det kanske är en önskedröm att storm är möjligt att implementera.

Jag skrotar storm idéen. Och börjar att populera listan med dom andra arketyperna. Necropotence, Contract from Below, The Abyss och Nether Void finner plats, kort som man sällan får spela med annars.

Artifakter och Enchantments är ju notoriskt svåra att hantera i monosvart. Dom få enchantmentremovals som finns är lite svaga och Phyrexian Tribute samt Gate to Phyrexia är ännu sämre. Jag klurar på det, och konstaterar att Artifakter och Enchantments får inte vara för bra, annars kommer spelupplevelsen försämras. Och målet är ju ändå att folk ska ha kul.

Mina scryfall sökningar blir mer och mer specifika. Jag upptäcker Smolder Initiate och blir helt lyrisk. Mina vänners enthusiasm matchar inte min egen. Jag måste bygga klart kuben så att jag kan börja med att bygga hype. Samtidigt känner jag lite press. Om det inte funkar så måste jag ju skapa ett nytt årligt event där jag lurar mina vänner att spela min nya svarta kub. Och vad hade man ens kallat den turneringen? Det hade varit alldeles för mycket jobb att klura ut, så kuben måste bli bra.

När man bygger kuber finns det ju inga begränsningar. Man får spela silverborder och antekort. Summon the Pack och Booster Tutor finner plats. Kuben börjar likna något, nu är den fyrahundrafemtio kort, det får duga.

Jag samlar ihop:

• Per Psture Stureson
• Mikael Placebo_Blue Lindén
• Alfred Vapour Zackrisson
• Timothy Tinkertells Gramnaes
• Clifton warsore LeGendre
• Viktor TheImmortalSun Alfredsson
• Petter Xath Mölder
• Joakim Jockeman Almelund

För att äta våfflor, käka grillat och speltesta kuben för första gången, den tjugoförsta maj, 2022.

VI kör två drafter. Jag vinner den första med Lurrus of the Dream-Den och Contract from Below aggro. Jag anar redan då att kontraktet kanske är lite busted. Kissemissen är också mycket stark, men kontraktet verkar alldeles för bra. Speciellt när man glömmer att introducera att “Jag spelar för ante” förrän man lägger den på stacken.

Jocke vann den andra, med Cabal Coffers och Karn Liberated. Arketypen big mana är ju otroligt kul, speciellt när man får ihop allting. Alla verkar tycka den är cool. Men den är ostoppbar och svår att interagera med.

Första tillfället var en stor succé, och under åren så spelar vi hyfsat regelbundet. Min filosofi under varje release är att alla “goa” kort ska få vara med.

Det sker ganska extrem homogenisering i drafterna. Aggrolekarna slår inte längre midrangelekarna. Cabal Coffers klår upp midrangelekarna eftersom dom inte kan interagera. Jag identifierar att den vinner hela tiden som ett problem. Arketypen kan inte fortsätta vara med. I januari 2024 gör jag många ändringar i kuben, Coffers ryker.

Månaderna går, Sheoldred, the Apocalypse, Barrowgoyf, Gisa, the Hellraiser och dylikt finner plats i kuben. Drafterna utspelar sig oftast med två midrangelekar i finalen, där den större alltid vinner. Det går inte att gå över Summon the Pack. Den får också ryka.

Jag blir mindre och mindre sugen på att arrangera drafter. Jag och sju vänner samlas en gång årligen för att spela Magic en hel helg hos Pajmamma, förra året spelade vi svarta kuben. Den tjugoandra Augusti i år spelar vi min kub i skogen utanför Gislaved.

Jag kommer fram till att jag inte längre tycker den är kul. Matcherna är i stort sätt Mid-range soup. Och arketyper som har mycket support (Zombies) vinner aldrig ens games.

Jag åker hem och sätter mig i mitt sovrum och funderar på hur jag kan fixa kuben. Powercreep har varit ett stort problem för dess konstruktion. Jag kanske får skala tillbaks en del. Jag går systematiskt igenom listan och tar ut alla kort som leder till dom mest extremt ensidiga matcher och slutar med detta:



Jag bjuder in ett gäng att testa den nya varianten av kuben hos Timothy. Vi har jättekul. Kuben är kul igen. Jag jublar högt utombords. Jag jublar högt inombords.

För första gången kollar jag på min kub och tänker “Den här blev f@# bra”, medans jag kollar lite sorgset mot björnkuben.

Ja, ja. Andra gången gillt.