Disclaimer: Följande text innehåller spår av både trams och verkligheten och borde egentligen inte läsas av någon.

Dagen efter PPTQn lovar vi i laget varandra över messenger att speltesta extensivt så fort Dominaria roterat in och ser det som att vi kommer lira Energyleken, Ramunap-Red och en The Scarab God-lek på själva eventet, om inte testningen sedan visar på något radikalt annorlunda. Att 1/3 av laget bor i Helsingborg och 2/3 bor i Lund är inget som ska hindra oss tyckte vi då.
Mellan 30 januari och mitten av april består förberedelserna helt av att vänta på Dominaria och vår Messengerchat innehåller under perioden bokstavligen 0 inlägg. I slutet av april kommer förberedelserna igång lite mer, men varenda gång jag frågar mina mer insatta teammates om Standard får jag svaret att: -Efter nästa GP kommer vi veta! Själv har jag inte rört Standard sedan SM 2015 och jobbar heltid och sköter småbarn på dygnets alla möjliga timmar. Så alla var införstådda med att det var mina två lagkamrater som skulle sköta det mesta av förberedelserna. Men dagarna och går och när skolavslutningarna står för dörren har teamet fortfarande inte speltestat nämnvärt mer än att 2/3 av laget lirar GPn i Köpenhamn och ingen av dem nådde dag 2. Innan det är dags att åka till RPTQn inträffar dock två speltestningssessioner, men ingen med alla tre i laget på plats samtidigt. Inför turneringen så känns formatet rätt löst(solved, inte loose) och satt. Ingen väntar sig några super-roguelekar eller större överraskningar. Vi är rätt säkra på att folk kommer lira någon typ av blåbaserad kontroll, sannolikt UW, samt en röd lek (kanske med splash svart) samt någon typ av grön aggro- eller midrangeig lek med eller utan svart. Team som spelar utan 4 Chainwhirlers och 4 Teferi har nog helt enkelt inte ens gjort den mest rudimentära av läxor.

Söndag morgon dagen efter midsommardagen, helt enkelt 2018-06-24 är det dags. Än en gång tar man Öresundståget över bron som kostat fler miljarder kronor än vad någon nordbo öppet vågar erkänna. Öresundsbrofrågan var så känslig att klubbensvinet Olof Johansson avgick som miljöminster över frågan, hursomhelst vi kanske börjar komma från ämnet här. Bytet av tåg i Köpenhamn kännetecknas av vad alla resor till lite större turneringar kännetecknas av: folk som hakar på andra människor för att de känner igen deras ansikte från en annan turnering, folk utan biljetter som är ute i allra sista sekunden, främlingar som blir vänner på nolltid bara för att fördriva tiden i ett främmande land och ett samtalsklimat som snabbt övergår i höga förväntningar, gamla krigshistorier och skryt om ditt och datt. Väl avstigna av tåget traskar vi mot siten och går efter lite proviantering förbi ett hus med det ikoniska namnet Taastrup Rens, tyvärr visar det sig inte vara en musikstudio, utan endast en Second Hand-affär. Fotfärden går vidare genom småstadsidyll och välbärgade villaområden. När siten kan skönjas rent visuellt, så utgörs den av ett underbart minimalistiskt danskdesignat kulturhus i vit puts med platt tak och andra tidstypiska och exklusiva detaljer från 1960-70-talet. Huset är tydligt byggt i en tidsålder när det fanns stålar till reformer i samhället. Hörsalen där turneringen pågår är begåvad med bra ljuddämpning och välstädade toaletter. I pausen mellan rundorna kan man fika, spela pingis, måla kroki, läsa danska konstböcker eller om man bara så vill gå ut i trädgården och lyssna på fåglarna, mycket goda faciliteter således, kanske rentav de bästa jag någonsin lirat en turnering i. Borta är alla minnen av att sitta och spela kvalturneringar i gamla svettiga gymnastiksalar, klassrum eller källarlokaler med tveksamma nödutgångar. Mycket bra val av site Fanatic, fem av fem Toasters!

Travelin' on, far and wide
But now it seems I'm just a stranger to myself
And all the things I sometimes do, it isn't me but someone else

Med endast 35 minuters försening drog sedan turneringen igång. Varför är turneringarna i Danmark alltid försenade? Kanske är det för att Magicturneringar alltid är försenade? Kanske är det för att danska arrangörer föraktar Magicspelare? Jag vet inte! Själv inleder jag starkt med att mitt i förvirringen tappa bort mitt anteckningsblock som innehåller lite stöd och förslag till sideboardplaner inför dagens bataljer. När jag besöker det bord jag satt på senast för tredje gången hittar jag anteckningsboken på golvet under Oskar Walls stol, 4 meter från där jag lämnade den. Efter några ordväxlingar som inte ska återges i text, så blir det snabbt tillbaka till bordet för match nummer 1.

Runda 1 Riabokon/Gusiev/Riabokon från Ukarina, två tredjedelar av spelarna i laget har spelat en enda Pro Tour, men laget har sex Pro Tours totalt mellan sig.

Jag spelar på seat C och möter Oleksii Riabokon, en trött herre som gäspar gång på gång där han sitter i sin PT Dominaria-tröja. När jag innan matchen frågar hur många PTs han spelat, så rycker han på axlarna och svarar kort, fyra stycken. Det är helt otroligt ändå att det fanns en tid på 90-talet då jag tyckte att helt okända snubbar på Lincon med en Lightning Dragon-tröja från en PT var dödscoolt. Jag minns den tiden så väl.

Numera är det mer, jaså du försöker imponera på noobs med en PT-tröja. Har du inget mer att komma med? Lol.

Bomat Courier in i Earthshaker Khenra blir min effektiva start, Oleksii lägger bara land som indikerar någon sorts UWkontroll. Runda 5 hullar jag med laget rakt in i 4 untapped lands och tänker att i värsta fall får jag lite länder så jag kan lägga ut min Glorybringer. Det får dock vänta. Nästa runda händer samma sak. Men när jag för tredje gånger hullar med laget rakt in i Settle-mana så sker det. Jag aktiverar givetvis min kurir men tittar knappt på alla de sex korten jag drar med den. Min lagkamrat Rosdahl i Seat B hjälper mig genom att påminna om att om jag lägger min nyss dragna Abrade i Earthshake kan jag Eternalizea den sedan. Efter motståndarens Settle blir det alltså jämnare än jag befarat trots att han är på 8 liv och jag dragit 6 kort mid combat. Jag lägger nån gubbe och passar och Oleksii lägger i sin tur en Teferi. I min tur kan jag Eternaliza en Earthshaker som sedan får gå hela vägen när Olekssi får slut på gas. 1-0. In med Angrath, the Flame-Chained, Karn, Scion of Urza och Chandra, Torch of Defiance. Siege-gang Commander får också hoppa in från brädan.
Duell två börjar han och jag får ingen riktigt bra aggrostart, stapplar en runda på manan. Oleksii kontrar allt jag försöker lägga som kostar mer än 2 mana. När han sedan lägger ut sin Teferi runda 7 och han då har 22 liv så scoopar jag strax därefter när jag inte har mycket att dra in i.
Sideboardar lite till saker och inleder tredje duellen med Bomat Courier in i Earthshaker återigen och Oleksii hinner inte vända då han missar landdrop runda 5 och 6. Abrade är inte så bra här, heavy hitters är desto bättre, 2-1 till mig och strax därefter har Charlie även besegrat Oleksiis fru som spelar monoröd i Seat A. Vinsten är bärgad för Team ABC således. Fan vad lätt det gick, verkligen över förväntan. Men det är en lång dag och jag är alldeles för luttrad för att ta ut något i förskott även om det alltid såklart är kul att börja en viktig turnering med en vinst.

I'll take your brain to another dimension.
I'll take your brain to another dimension.
Pay close attention


Runda 2 Reigstad/Monsen/Engelberg från Norge, laget har deltagit i en enda individuell Pro Tour.
Vi får stryk helt enkelt. Flytet för egen del från föregående match är som bortblåst. Jag blir effektivt utklassad av en röd lek som verkar vara bättre anpassad för dorks and bolts-mirrorn. Så som min lek är byggd har jag möjlighet att bräda upp till tolv kort mot mirrorn. Men vad hjälper väl det? Ena duellen drar jag för få land, den tredje alldeles för många. Förlust för egen del med 1-2 och förlust för egna laget. Först i efterhand fick vi reda på att deras lag innehöll mannen som vann Norska mästerskapen 2017 Simen Skrede Reigstad.
Medan jag vilar och återhämtar mig i den idylliskt gröna och lugna trädgården utanför siten inför runda tre slås jag av insikten att vi nu spelar med ryggen mot väggen. Vi måste vinna ut och inte förlora en match till, för då är chansen till t8 borta. Så medan vi väntar på nästa runda gör vad jag kan för att peppa upp mina lagkompisar ordentligt inför nästa batalj. Inte komma såhär långt och förlora på dåligt fokus. Näe, upp med hakan, sträck på ryggen, ut med bröstet och spela för hela jävla sloten till PT Minneapolis! Fan vad kul det vore att hänga lite med Brian David-Marshall och snacka om precis ALLT! Ursäkta om denna artikel överanvänder kommatecken, men jag använde för få sådana i mina första 10 artiklar här på sidan. Så jag försöker jämna ut balansen nu.

You see, part of what makes playing Magic so special is figuring out the good R&D decisions from the bad ones. If they were all good, it would take away an important element of the game: complaining about Magic on the Internet.

- Mark Rosewater


Runda 3 möter vi laget Etgar/Singer/Tzirkel från Israel, som helt saknar Pro Tour-erfarenhet.

Jag möter Dan Tzirkel som är på en helgrön lek. How do you do, fellow kids? Hans små dorks typ Druid of the Cowl, Llanowar Elves och Deathgorge Scavenger är ingen match för min lek. Min peppramsa i väntan på rundan verkar ha fungerat både för mig och mina lagkompisar, för jag spelar min lek som jag aldrig gjort annat. Det verkar inte gå helt dåligt för mina lagkompisar heller enligt det Alex kort berättar. Herr Tzirkels stadiga ström gubbar gör dock att det tar ett par rundor innan jag vinner första duellen. Jag väntar mig konstant en riktigt stor gubbe från Dan, varför annars vara grön? Men min Unlicensed Disintegration från starthanden behöver inte göra jobbet, för det kommer aldrig någon sådan gubbe på andra sidan konstigt nog. Glorybringer avslutar sedan jobbet med stil! 1-0
Jag brädar ut några kurirer och tar in fler flygare i leken i form av Rekindling Phoenix.
Andra duellen går om möjligt ännu enklare, givetvis också ännu snabbare. När jag vinner visar sedan Dan att han hade två st Ghalta, Primal hunger på handen. De är rätt kalla när man inte har gubbar med över 1 i power på brädet. Strax därefter har Alexander också vunnit sin match och det israelska laget är besegrat. Måste varit en konstig upplevelse för Charlie att spela UW-kontroll i Seat A och nästan aldrig få spela färdigt sina matcher, eftersom lagmatchen hela tiden är klar innan han hunnit vinna eller förlora sina matcher. I swissen är vi alltså 2-1 nu.

That Devil is an Alligator!

Runda 4 möter vi möter vi återigen ett norskt lag, Nordahl/Ellingsen/Nordahl. De verkar erfarna och visar sig ha spelat sammanlagt 16 Pro tours, alla lagets spelare dessutom har spelat minst en PT.

Deras spelare i Seat A och B kommer dessutom rakt från PT Dominaria som spelats tidigare under månaden. Skönt att jag ska lira på Seat C! Men det är som förgjort! Specialbrädningen tar mig ingen annanstans än till dagens andra förlust i röda aggro-mirrorn mot en norrman. Tur att man då kan lita på sina lagkamrater som besegrar varsin Pro Tour Dominaria-spelare. 2-1 till laget i matchen iaf och 3-1 i swissen!



"Removing pants is not a game ability, the fact that the pants can be removed is faster than a mana ability is just a ruling, it's not an actual rule. You would not be allowed to force your opponent to remove his or her pants, even if the Hurloon Wrangler is in play."

- Rune Horvik



Runda 5 är det dags att möta dagens andra Ukrainska lag, Dolmatov/Zakurenko/Pilipenko.

Själv möter jag Pilipenko som lirar UW-control. Jag vinner första trots att Settle the Wreckage tar tre gubbar. Andra vinner Pilipenko som får mysa med sina planeswalkers när jag inte riktigt hittar mina större drops. I tredje och avgörande visar sig min team-mate Alexs erfarenheter guld värda för oss. Med Alexs match redan är avgjord, så kan man säga att han noga övervakar min match, eftersom hans skills är lite mer uppdaterade och vassare än mina. Själv har jag inte lirat sanktionerat i Standard sedan SM 2015, och då var jag ändå främst var i Linköping för att få pris som årets Magjc-journalist av SvM-förbundet. I upptakten av tredje duellen tycker Alexander att jag lägger ner ett tveksamt land-drop, och han uppmanar mig spela mer eftertänksamt och ber mig göra en take-back på landet och spela ut ett annat. Pilipenko protesterar och kallar på domaren. Domaren bedömer att man inte får göra på det viset och varnar mig därtill. Men Alexander har varit med förr och överklagar rätt självsäkert till huvuddomaren (själv har jag aldrig appealat ett domarbeslut i en turnering). Huvuddomaren kommer över och förklarar att i Team-Magic så får tillåts lite "wiggle-room" för den typ av "taksies backsies" när det gått fort och lagkompisen direkt efter 1 sekund protesterar mot ett play även om permanenten då ligger på bordet. Playet tillåts alltså eftersom det är Team-turnering. Det hela hade utspelat sig mycket annorlunda om jag spelat individuellt således.

Efter ett tag börjar jag hota Pilipenkos lifetotal men då är det dags för Zzzzzz.. Settle the Wreckage som gör att alla matcher tar så jävla lång tid. Men hey, hellre den än Fumigate. Men den gode Pilipenko har inte många kort på hand och jag har en del tunga beaters på handen. De som Pilipenko har borde dock också vara bra för han har inte fler land och har inte släppt allt för många tyngre drops hittills. Lyra Dawnbringer är INTE ett kort som min lek vill möta i detta skedet av matchen. Den har en tendens att utklassa såväl Glorybringer som Hazoret, om vi säger så. Pilipenko börjar om genom att lägga Sorcerous Spyglass och titta på min hand där han får se bland annat Chandra, Torch of Defiance och Angrath, the Flame-Chained, varpå han nämner Chandra. Jag vet inte hur man förklarar valet. Men jag uppfattar det som ett tydligt misplay för om han inte har ett kort för att hantera Angrath så kommer det kortet avgöra matchen inom kort. Angrath pajar hans hand över tid och hanterar även en Lyra Dawnbringer, åtminstone tillräckligt för att Alphastrikea efter att ha rykt lite kort med +1-abilityn. Alexander och jag myser åt vad vi här upplever som ett felval från motståndaren och för att verkligen garantera att inget fulspel ska kunna ske så tar Alexander t.o.m. upp en penna och skriver Chandra på en lapp och lägger på Spyglasset och Pilipenko bara nickar som reaktion på det. Kanske räknade han med att jag sannolikt spelar fler Chandra än Angrath i leken? Vilket ju är 100% sant. Men då behöver han ju ändå hantera Angrath för att Spionglaset ska negera mer än en Chandra? Jag minns inte hur mycket liv han hade vid tidpunkten för detta play. Hursomhelst så dröjer det inte länge förrän Angrath har ryckt sönder precis hela hans hand och samtidigt gjort en enorm skada på hans lifetotal. Pilipenko concedar matchen innan Angrath får gå ultimate. Vinst med 2-1 för undertecknad och vi är 4-1 i swissen! Störd som jag är så går min första tanke till citatet från William "Huey" Jensen: "Is it unsporting to take a victory lap?" som jag läst på misetings en gång för mååånga år sedan. Men jag lyckas hålla mig till att säga lycka till åt Pililpenko och skaka hans hand. Alla tre i vårt team är såklart själaglada, för vinsten betyder sannolikt att vi kan drawa in i t8! Jag går som på moln, då jag nu endast är två matcher från Pro Touren. Ett mål jag försökt nå sedan typ före det att min lagkamrat Alex föddes. Ähum.

Dags för återhämtning och fokus så jag går ett varv i trädgården och försöker lugna ner mig men det är svårt...

15 varv senare så visar en snabbkoll på standings att vi sannolikt kan drawa!

Är det sant? Såg jag inte fel ändå?


Jag kollar en gång till. Sedan en gång till.

Sedan måste jag kolla en gång till.

Det verkar som vi kan drawa!

Runda 6 pairas vi mot ett danskt lag bestående av Roth/Hauch/Munk och verkar unga och är helt utan Pro Tour-erfarenheter.

I vilket fall spelar det noll roll för de går efter cirka 0.1 sekunders betänketid med på att drawa för att vara lock för t8! Efter handskakningarna så sitter vi alla sex personerna vid bordet som dumma fån och bara ler från öra till öra mot varandra tills dess att domarna kommer och hämtar den undertecknade match slipen. Sedan fortsätter vi le mot varandra ett bra tag till innan vi inser att det går att vila/äta/dricka/toapausa innan t8an drar igång. Så vi önskar varandra lycka till och de två lagen som nyss kvalificerat sig för t8 går åt varsitt håll för en stund.

Timmen innan t8an drar igång präglas av nervösa förberedelser blandade med underbara tankar om Pro Touren! Siten är nu betydligt tömd på folk jämfört med i förmiddags och luftkvaliteten är om möjligt ännu bättre. Läget är lugnt och det visar sig snart att det verkar vara två andra svenska lag med i t8an. Lag Åhlström/Angelin/Rask och Dahlqvist/Desax/Melin. Potentialen finns helt klart för en mycket trevlig resa till Minneapolis.

Sedan är det dags för det vi alla väntat på!

Men först måste vi givetvis läsa 6 sidor juridisk text, skriven på amerikansk engelska och utskrivet i storlek 8-skrift som närmast krävde förstoringsglas och juristexamen för att deschiffrera. Därefter undertecknade vi högtidligt att vi säger upp vår exklusiva ensamrätt kring att bli slippa bli avbildade och att vi godkänner att våra söta små ansikten får fotograferas under turneringen och även att wizards med affiliates kan filma och spela in våra röster för att användas gratis av Wizards i deras marknadsföring. Denna release-waiver var även var tydligt begränsad och formellt stipulerad att inte bara gälla på jordklotet, utan i hela universum, för all framtid för att våra sådär säker för att slippa att wizards blir stämda av en domstol på Uranus om 3000 år. Mycket viktigt tydligen, men sådana är de jänkarna och deras domstolsväsende. Den lokala danska arrangören och Wizards högkaratiga europeiska domarteam rakt från PTn, tillsammans med distributörer och allehanda andra corporate-anhang tog naturligtvis 0(noll) foton, gjorde noll videoinspelning av eventet, för att verkligen understryka vikten av att den juridiska formalian var ännu viktigare än vad vi trodde att den var.

Match nummer 7 - kvartsfinal mot Paugsch/Niznansky/Cepka från Slovakien. Deras mittenspelare Niznansky har spelat en Pro Tour.

Jag pairas återigen i den röda Aggro-mirrorn, Charlie i Seat A lirar UW-kontroll mot Paugschs UW-cycling-kontroll med Drake Haven, men mer om det senare.
Jag hamnar snabbt bakom i första duellen. Cepka har en bra draw med dubbel Rekindling Phoenix och det är inte lätt för mig att hantera det. Tiden går och 0-1 är ett faktum. Jag brädar enligt plan och oj vad jag önskar att jag hade haft Magma Spray bland mina 75, istället för alla dessa clunky sideboardkorten som kostar så mycket mana!
Med så många olika sätt att sätta ihop en röd aggrolek i detta formatet så är det inte konstigt att det är lätt att gå vilse i utformningen av leken. Men det är nog bara att konstatera att vår röda lek var för dålig, åtminstone i mirrorn. Både före bräda och efter, kanske spelade jag matchupen kasst, vad vet jag? Vad jag vet är att det är såklart vanskligt att utvärdera något från bara tre matcher osv. Men hursomhelst.
Dags för duell två. Jag mullar till 6 och håller en starthand med två land och två doomfall, men leken vill klart och tydligt inte leverera. Cepka drar en Halonen och kan skydda sin Hazoret från mina Doomfalls. 0-2 och uppförsbacken för laget är tydlig. Alexander lyckas på något sätt vinna Snek-mirrorn mot Niznansky och allt ska för en gångs skull avgöras av Charlies UW-mirror.
Vår gode lagkamrat Charlie spelar UW med Approach of the Second Sun som main win-con. Allt dras givetvis ut till dess maximala spets. Planeswalkers som battlar för varje centimeter av övertag i en episk batalj om den ultimata controllen på matchen. I avgörande duellen så visar det sig tydligt varför Paugsch valt sin lek. Den verkar klara den monoröda rätt bra, samtidigt som cycling-elementet är sick bra i mirrorn. Efter ett tag börjar han också kunna göra flygande gubbar varje gång han cyclar eller discar ett kort, och det är ofta kan jag meddela. Charlie får dedikera orimligt mycket resurser bara för att hålla sig vid liv och har snart inte så mycket kort på handen. Men har iaf resolvat en Approach och har dessutom aktiv Azcanta, som som givetvis snabbar på möjligheten att kunna lägga Approachen igen. Men Charlie har typ endast ett kort på handen och Paugsch, som cyklar mer än Lance Armstrong på träningsläger har full hand. Charlie gör samma spel som jag hade gjort, han lägger inte Approachen blint in i en full hand mot UW-kontroll.

Det sjuka här är att jag står bakom motståndaren och ser över axeln på Paugsch att hans fulla hand innehåller exakt noll kontringar eller svar. Hade Charlie bara slammat Approachen så hade vi vunnit matchen. Charlie gör dock inte det och försöker istället stabilisera med hjälp av Teferi och what not. Men det är som förgjort. Paugsch cyclar ända in i mål och Drake Haven stands alone och levererar förnedringsbeats som gör att vi är utslagna.

Som vanligt när man är utslagen, när målet om Pro Touren varit så nära, är det mycket känslor all over the place. Många ifs, whats och buts, men till slut var det ändå en trevlig och spännande dag. Jag har noll hard feelings för Charlies val kring Approachen och kan endast tacka honom, för annars hade jag inte varit på plats alls denna dag. Tröstpriset per lag som åker ut i kvarten är 48 Dominariaboosters vilket är rätt trevligt ändå, inte Kållereds TV-spel och tidningar-nivå direkt. Inget exceptionellt heller, men ändå trevligt. Dessutom får alla närvanade en specialfoilad Noble Hierarch. Jag säljer min på rot för 500 SEK till Mr Suitcase himself i Helsingborg Bape. Inkomsten för Hierarchen betyder alltså att jag åkt utomlands för att lira rolig Magic en hel dag i bra lokaler, gått plus ekonomiskt och därtill fått 16 boosters. Hyffsad dag, men det är att ljuga att säga att jag inte är besviken när Pro Touren nu var så jävla nära.




Extra surt är det ju såhär i efterhand eftersom detta var typ den sista PTQn som jag någonsin spelade. Genom ett experiment från de galna och profitkåta trollkarlarna från kusten så lades Pro Touren sedan ner och ersattes med skämtet Magic Arena och ytterligare fokus på EDH. Men jag är inte bitter.

Detta är kanske den sista artikeln jag någonsin skriver för Svenskamagic.com. Jag har kommit till den åldern då man inser att det finns annat i livet som tävlar om ens uppmärksamhet helt enkelt. Vill Wizards inte ens ha mina pengar så har jag helt enkelt inget val som jag ser det.

"Magicspelare, måste enligt mitt ålderdomliga synsätt, spela både constructed och limited, Sajkobeer var en Magicspelare. Han hade också roligt."