vampiric_ninja: Hej, Jesper. Det är en sann ära att ha dig här. Tack för att du tog kontakt med mig och gjorde denna intervju möjlig!

Jesper Myrfors: Nöjet är helt på min sida. Jag är så tacksam och glad att folk fortfarande är intresserade av den första tiden och vad jag och de andra konstnärerna har för oss. Det betyder mycket för mig.

v_n: Jag har så många frågor att jag knappt vet var jag ska börja! Jag läste någonstans att du är född i Sverige och att du talar svenska. Jag är nyfiken på den svenska kopplingen och jag slår vad om att mina läsare verkligen vill höra om det här. Berätta mer!

JM: Jag föddes i Stockholm vintern 1964. Min far var en officerare i Kungliga flottan. Min mor är också från Sverige, och hon drev en svensk dagstidning här i staterna under många år. Vi flyttade till staten Washington när jag var två år gammal, men jag har alltid haft kvar mitt svenska medborgarskap. Det är något jag är stolt över. Min dotter Seraphia, som föddes i staterna, är uppfostrad med full vetskap om sitt svenska arv och hon åker på svenskt sommarläger en gång om året.

v_n: Vilken var din inkörsport till fantasy och spel?

JM: Dugeons & Dragons 1979. Det var precis efter monsterboken kommit ut och precis innan Dungeon Masters Guide. Jag fastnade direkt efter jag spelat det för första gången.
Dungeons & Dragons var första gången jag verkligen kände att jag kunde utveckla min fantasi. Intressant nog gick mina betyg i skolan upp ju mer jag spelade spelet. Det närde ett verkligt intresse för historia och mytologi.
Detta var också under tiden för "The Satanic Scare" här i staterna, så jag ställdes inför många fördomar gentemot fantasyspel. Det är inte som idag - en del människor såg spelen som ett hot mot trossytem. Jag minns att några av mina vänner förbjuds att spela "de där djävulsspelen" (1).

v_n: Vi hade ett liknande utbrott av moralpanik i Sverige, om än långt senare och i mycket mindre skala. Skräckrollspelet Kult väckte en del starka reaktioner och boken "De övergivnas armé" skildrade rollspel som våldsamma och farliga (2).

Innan Magic arbetade du med några andra spel på Wizards of the Coast, exempelvis bordsrollspelet Talislanta. Kan du berätta mer om ditt arbete på Wizards innan Magic?

JM: Talislanta var anledningen till att jag började arbeta på Wizards. Det är en spelvärld som jag alltid har gillat, som OZ fast konstigare.
Jag gick in på en lokal spelbutik för att kolla när nästa bok släpptes, bara för att få höra att spelet hade sålts, men sålts till ett lokalt företag. Jag fick deras kontaktinformation och stoppade den i fickan. Jag glömde nästan bort det hela.
Detta var sommaren mellan första och andra året på konst-college. Varenda lärare på detta college trodde att det inte fanns någon framtid inom fantasykonst och sa att jag aldrig skulle hitta ett jobb. Jag lovade mig själv att jag skulle motbevisa dem.
Jag skickade iväg åtskilliga portfolios, vilket även är anledningen till att jag arbetade med Vampire: the Masquerade (3). Lisa Stevens, kvinnan som var dåvarande art director på Wizards, sa att hon verkligen gillade mitt arbete men att stilen och känslan var fel för Talislanta. Jag sa att jag skulle göra en illustration efter anvisning, och om de inte gillade den behövde de inte använda den. Hon gav mig en vecka för att lämna in en, två dagar senare lämnade jag in två. Talislantas skapare gillade dem, så jag anställdes för att illustrera spelet. Det ironiska är att när jag blev art director på företaget så ratade jag de illustrationer jag gjort eftersom de inte hade rätt stil och känsla för Talislanta, så de publicerades aldrig.

v_n: För 21 år sedan var samlarkortspel inte riktigt en grej. Vad var det första du någonsin hörde om Magic?

JM: För att vara rättvis så hade Steve Jackson Games i Storbritannien gett ut ett samlarkortspel innan Magic. Det var ett skrapkortspel med begränsad återspelbarhet (4), men de var först (5).
För att besvara din fråga så hade de andra hemliga möten som jag inte var inbjuden till när jag var ny på företaget. Som den nya killen litade man inte helt på mig. Till slut bjöd de in mig och jag såg Magic för första gången. Efter min första match bad jag dem att sluta betala mig och ge mig kort istället. Jag visste att det skulle förändra spelvärlden för alltid.

v_n: Hur kommer det sig att du blev art director för Magic? Sökte du tjänsten eller blev du erbjuden den?

JM: Jag bara fortsatte att dyka upp på företaget, åtog mig att göra vad som än krävdes. Jag var också ett jobb bort från min illustrationsexamen, så de frågade om jag ville ta över som art director. Magic var inte riktigt vad Lisa ville göra. Jag hoppade på erbjudandet direkt. När jag först dök upp med min portfolio sa de att om jag fortsatte dyka upp så skulle de sätta mig i arbete.

v_n: Du är en av de ursprunliga 25 magicillustratörerna. Hur utsågs de övriga 24? Tog du hand om det personligen eller annonserade ni? Du och Anson Maddocks studerade tillsammans på Cornish College of Arts, så jag antar att det var du som tog in honom!

JM: Jag tog hand om det personligen. Jag anställde lite folk som jag växt upp med, som min landsman Tom Wänerstrand, och andra jag gick på konstskola med. De övriga rekommenderades av konstnärer jag kände. Efter första setet började jag leta på konvent och be om portfolios och poolen av konstnärer utvidgades. Jag träffade Anson Maddocks, Andi Rusu, Amy Weber, Sandra Everingham och Cornelius Brudi på college.

v_n: Hur var det att arbeta som både art director och illustratör?

JM: Hektiskt och kul. Den enda nackdelen var att jag fick göra en del illustrationer i sista minuten när en konstnär fick förhinder eller om ett kort lades till i sista sekunden. Detta ledde till att jag har en del arbete där ute som jag inte är stolt över. Jag försökte gottgöra detta med The Dark som jag skrev så att jag kunde göra den sortens konst som jag ville göra för spelet.

v_n: Idag arbetar de flesta magicillustratörer digitalt, men faktum är att du gjorde den första digitala illustrationen någonsin inom Magic. Berätta mer om Circle of Protection: Black och varför den gjordes digitalt!

JM: Deadlines. Den hade blivit utlämnad från Alpha av en olyckshändelse och när misstaget upptäcktes var Beta på väg att tryckas samma dag. Jag behövde skapa en illustration utan tillgång till konstmaterial, så jag bröt min egen regel och gjorde den i Photoshop så att produkten kunde tryckas. Inget stolt ögonblick, inget bra resultat.

v_n: Låt oss säga att du skulle återvända till Circle of Protection: Black idag. Utan tidspress och med tillgång till allt material du kan tänkas behöva - hur skulle du måla den?

JM: Jag skulle verkligen inte ha gjort ett framstressat digitalt verk. Jag tror att jag hade gjort en autentisk variant av en magisk skyddscirkel med svarta skepnader i perferin. Jag tror inte att jag hade satt en figur i cirkeln eftersom det hade blivit för mycket för den lilla storleken.

v_n: Låter väldigt stämningsfullt! Jag önskar att jag hade fått se den..

Tillsammans med Christopher Rush designade du den klassiska kortbaksidan som används än idag. Det är ditt arbete på varenda magickort som någonsin tryckts! Kan du berätta något om hur kortbaksidan designades?

JM: Chris desginade konturerna för orden "Magic: the Gathering" på kortbaksidan, jag gjorde resten, inklusive färglade texten. Kortbaksidan utvecklades som följer: jag ville ha något som såg tidlöst ut snarare än bara spelstandard.
Några år tidigare försökte jag få jobbet att måla bakgrunder för en fotostudio, vilket genererade ett antal bakgrundsprover. Ett av dessa hade jag alltid gillat och eftersom det aldrig publicerades använde jag det som grund för kortbaksidorna. Den tunna blå cirkeln är skannad från en målning som en religiös fanatiker som kallades Myran Joe gav till Lisa när hon gick på college. Tydligen var han en "guds myra" och gav bort alla sina tillhörigheter. Målningen var inte speciellt bra, men Lisa utmanade mig på att använda den i designen, så det var vad jag gjorde. Tack Myran Joe, vart du än befinner dig.

v_n: Myran Joe... Obetalbart.

JM: Eftersom så mycket hände i bakgrunden behövde jag en lugn yta att sätta Magic-loggan på, så det är hur den suddiga sektionen kom till. "Deckmaster" las till i sista minuten på order av VD:n. Han ville att alla framtida kortspel skulle märkas "Deckmaster". Det är ganska pinsamt när man ser tillbaka på det, och det sitter fast på korten nu. Det finns ingen återvändo om man inte börjar om från början. "Deckmaster"... Det låter bara så 90-tal.

Det sista inslaget var "manabollarna" som sattes där som en guide för att visa hur olika typer av magi komplementerade eller motsatte varandra. Jag har sett folk med den designen tatuerad på sig. Det är så märkligt att se.

v_n: För inte så länge sedan gjorde min fru en intervju med Randy Asplund. Han beskriver de tidiga illustrationsuppdragen som ganska fria och odefinierade. Enligt Randy fick illuströren sällan mer än kortets titel, sedan var det upp till honom att hitta på resten. Hur anser du att det var?

JM: Mitt mål var att utnyttja konstnärens kreativitet så mycket som möjligt. Jag visste att ju mer jag lät andra bidra med sina egna visioner, desto starkare skulle spelet bli. Vi skapade en värld och en värld är en stor plats, öppen för många influenser. Jag ville inte att spelet bara skulle representera min vision, som per definition var smalare än att tillåta 25 personer sina egna visioner. Jag gillade verkligen mångfalden hos det tidiga spelet.

v_n: Du var huvuddesigner för The Dark, ett flavor-fokuserat set med ett starkt skräcktema. Uppenbarligen försökte The Dark att sänka kortens övergripande power level, men jag är nyfiken på att höra mer om skapelseprocessen. Vilken var din målsättning för setet?

JM: The Dark handlade egentligen om religiös intolerans, vilket är ett tema jag ofta återvänder till. Det var skräcken hos det puritaniska Amerika. Det var även kraftigt influerat av H.P. Lovecraft (6). Jag ville ha möjligheten att göra mörka, obehagliga bilder, den sorten jag älskar att måla. Jag hade gjort mycket arbete för Vampire såväl som Magic, och som resultat växte verkligen min kärlek för ljus och skugga. Jag hade också fått önskemål från andra konstnärer att de ville göra mörkare saker.

v_n: På tal om Lovecraft så har jag upptäckt några lovecraftianska influenser under Magics tidiga år, framför allt i ditt arbete och hos Anson Maddocks och Mark Tedin. Mardrömslika kort som Phantom Monster och Maze of Ith eller olycksbådande, surrealistiska saker som Basalt Monolith och Cyclopean Tomb. Du slår mig som något av ett Lovecraft-fan, så jag måste fråga - är jag något på spåren här?

JM: Ja, det är du. Jag är ett enormt fan av hans arbete, om än inte av hans rasism. Faktum är att medan jag skriver så sitter jag bredvid en handskriven dikt av Lovecraft som han skrev till en vän medan han reste. Han fångande en drömlik känsla i sitt arbete som än idag är oöverträffad. Du kan hitta Lovecraft-referenser i tidiga Magic om du letar. Sunken City är en Deep Ones-stad, Cosmic Horror, Elder Spawn, Living Wall - det finns många fler.

v_n: Ha, jag visste det. :)

Välj fem favoriter bland klassiska magicillustrationer (93-94)!

JM: Det är en svår fråga. Jag gillar olika verk av olika anledningar. Jag gillade verkligen Hurloon Minotaur av Anson Maddocks, Dandân av Drew Tucker, Chaos Orb av Mark Tedin, Underground Sea av Rob Alexander och vad som helst av Quinton Hoover.

v_n: Quinton var verkligen en av de stora! Vill du delge dina tankar om honom som konstnär?

JM: Quinton var en fantastisk konstnär och en fantastisk gentleman. Den absolut första gången jag såg hans arbete visste jag att han var snäppet vassare än oss andra. Jag har alltid älskat jugend och han gjorde stilen perfekt. Det fantastiska är att han verkligen gjorde stilen till sin egen och implementerade element från modern fantasykonst i blandningen. Hans användning av linjer och färg var häpnadsväckande och allt han gjorde kändes levande.
Grejen med Quinton var att när jag beställde en illustration från honom så visste jag att jag skulle få ett fantastiskt verk. Det är som om han inte hade dåliga dagar. Jag saknar honom mycket och det går inte en vecka utan att jag tänker på honom. Magic skulle inte ha varit Magic utan Quinton Hoover och spelet försvagades kraftigt när de slutade anställa honom.

v_n: Tack för att du delade med dig av detta.

LÃ¥t oss tala om en av mina favoritillustrationer! Hur kom Atog till?

JM: Folk tycks verkligen gilla atogen. Min målsättning när jag designade bilden var att komma på en destruktiv varelse som inte såg ondskefull ut. Jag ville ha något med ett vänligt och lite löjligt utseende.
Det visade sig att den är väldigt lik en brittisk barnprogramsfigur, en docka tror jag. Jag kommer inte ihåg dess namn. Jag kände inte till dockkaraktären, men jag medger att de är lika.
Som en anekdot kan nämnas att det tog 20 år, men ett fan märkte nyligen att atogen befinner sig på ett fartyg. Berättelsen jag hade tänkt mig var att han fångades för att tas till en rik köpare när han rymde och åt det mesta av fartyget, för att sedan försvinna i vildmarken och orsaka problem någon annanstans.

v_n: Vad anser du om Magics nuvarande utseende och art direction?

JM: Jag tycker att illustrationerna är fantastiska och att konstnärerna är väldigt begåvade. Dock känner jag att nästan alla illustrationer är dåligt anpassade för det lilla utrymme korten tillåter. Bilderna blir en enda röra om man inte tittar väldigt nära.
Ett av huvuddirektiven med den tidiga konsten var att vi ville att varenda bild skulle vara fokuserad och ikonisk. Jag ville att någon som gick förbi en pågående magicmatch skulle kunna se ner på bordet och se vad som fanns på varje kort. Nu har de motsvarigheten till bokomslag på korten och arbetet håller inte på avstånd. Det fungerar fantastiskt som konsttryck och affischer, men inte som som bra kort.

v_n: Idag används stilguider för visuell enhetlighet, men du var en del av gruppen som satte ihop den första stilguiden någonsin för Magic, den för Rath Cycle-blocket. Vem kom på idén med en stilguide och hur gick ni tillväga när ni skapade den?

JM: Det var ett enhälligt beslut. Så fort de började vilja skapa en faktiskt intellektuell egendom kom behovet av ett enhetligt utseende på varelser och miljöer. I början var det så att även om vi skapade en värld med Magic så var det ingen riktigt värld, det var en antydd värld. Det förändrades när företaget ville börja skapa en igenkänningsbar värld som de kunde licensera till andra. Jag vet att en film alltid har varit drömmen för några av människorna som startade företaget. Stilguiderna i sig var roliga att göra. Arbetet gick smidigt och mycket av det gjordes på plats.

v_n: Jag blev förvånad när jag fick veta att du fortsatte att arbeta med Magic efter att du slutat illustrera spelet, men du var faktiskt kvar som art director ganska länge. Varför beslutade dig för att sluta illustrera för spelet?

JM: Företaget ljög för illustratörerna. De lovade "royalties för livet". Det var mycket snack om hur de skulle se till att konstnärerna var välbetalda och respekterade. Det såg man inte röken av när spelet blev framgångsrikt och slipsnissarna kom in, utomstående som såg att de kunde höja sina egna löner genom att stjäla från dem som gjort spelet framgångsrikt. Jag vägrade att måla en enda bild för spelet efter det.
De avskaffade inte bara royalties, utan de anlitade konstnärer för att göra om de gamla bilderna så de slapp betala originalkonstnärerna längre. Det var vidrigt och girigt, ett verkligt svek. Jag ber om ursäkt om jag låter bitter. Jag inser att det inte är speciellt attraktivt, men det är så det verkligen gick till.

v_n: Det var verkligen tråkigt att höra, Jesper. Jag hade ingen aning..

Exakt när lämnade du WotC och Magic och vilka var orsakerna?

JM: Jag lämnade företaget två gånger, den första på grund av utbrändhet och mental kollaps. Jag hade arbetat 21-timmarsdagar i månader och stod inte ut längre. Det gick bra för spelet och med mina royalties verkade jag vara i en bra position för att sluta.
Andra gången var för att företaget hade sålts. Det var för stort, för politiskt och det var inget kul att vara där. Jag avskydde mötena där folk försökte lista ut vilket plastskräp de kunde sätta Magic-loggan på för att lura av folk mer pengar. Jag var utless på folk som aldrig spelat spelet som sa åt oss vad vi skulle göra för att "ta det till nästa nivå". Det hade förvandlats till något slags förvridet helvete jämfört med hur företaget började.
Jag tror att ett av de ögonblick som verkligen dödade min kärlek för företaget var över Weatherlight. Ursprungligen var huvudpersonen och skeppets kapten en stark svart kvinna. Vi blev tillsagda att göra den vita manliga första styrmannen kapten eftersom våra kunder "inte brydde sig om svarta kvinnor". De använde faktiskt de orden. Så i en fantasyvärld där icke-människor accepterades i auktoritetsroller var det för mycket för de skrämda slipsnissarna att ge befälet till en svart kvinna. Det gick emot allt jag står för och gjorde det mycket lättare att gå senare. Jag fick även en utbetalning från försäljningen av företaget och när det hände drog jag.
Jag vill understryka att företaget har en ny styrelse och folket som tog det där beslutet är försvunna sedan länge. Det finns ingen orsak för någon att vara arg på nuvarande Wizards of the Coast. Faktum är att de nu gör ett jättebra jobb med att representera mångfald.

v_n: Vad var ditt första projekt efter att du lämnat Magic?

JM: Jag var art director för ett spel som heter Shadowfist, där flera av de ursprunliga magickonstnärerna var involverade. Det är ett fantastiskt spel och jag tror att de fortfarande ger ut det idag, även om det har bytt företag. Ärligt talat måste jag säga att jag tycker att Shadowfist är roligare att spela än Magic, men det handlar om spelstilar och det faktum att Shadowfist är utvecklat för multiplayer. Det skulle inte existera om det inte vore för Richard Garfields briljans. Han förändrade världen.

v_n: För ett par år sedan gick du och omkring 35 andra klassiska magickonstnärer ihop och släppte konstboiken "The Gathering". Tyvärr har jag inte lyckats få tag på ett exemplar, men jag tycker det är en suverän idé att visa upp och hylla den klassiska magickonsten! Den är ännu populär och tro mig när jag säger att jag hört dussintals människor säga att de föredrar det gamla utseendet på spelet. Vad är dina tankar kring detta?

JM: Jeff Menges och Pete Venters låg bakom projektet och de gjorde ett fantastiskt jobb!

Beträffande hur spelet ser ut nu ser jag det såhär. Den tekniska nivån på nuvarande magickonstnärer är långt över vad vi gjorde i början. Dock tenderar allt att se likadant ut, och inte bara inom spelet, utan likadant som andra företags projekt. Det finns konstnärer som sticker ut och många jag verkligen beundrar jobbar med spelet, men det känns inte speciellt originellt längre.
Jag står fast vid att det för plottrigt för den skalan konsten reproduceras på. Med det sagt finns det några verk från spelet som fick mig att tappa hakan över hur bra de är. Huvudsaken är att spelet säljer, så vad vet jag? Det fungerar för dem.

v_n: Du har ett projekt som heter Mini Magic Art, som går ut på att omtolka och återskapa dina klassiska Magic-verk och göra dem tillgängliga för en billig slant. Jag tycker det är en fantastisk idé! Varför startade du detta projekt och vilken respons har du fått?

JM: Jag får många förfrågningar om mina gamla original, som till större delen såldes för 20 år sedan. Eftersom jag är en konstsamlare själv slog det mig att ibland vill folk verkligen äga något gjort av en person som skapat något meningsfullt för dem. Samma anledning som jag äger den där Lovecraft-dikten. Detta blev verkligt uppenbart när jag gjorde en version av Tundra, bara för att se om jag kunde måla en riktigt liten (3.81 x 3.81 cm). Jag fick flera bud från potentiella köpare samma dag som jag postade den online.
De ursprungliga målningarna från Alpha går för över 10000 dollar idag, vilket placerar de utom räckhåll för vanliga magicfans. Jag tänkte att om jag gör mindre versioner av min magickonst så har folk råd med den och det kan bli en trevlig liten verksamhet. Detta har det också visat sig vara.

Den sorgliga sanningen är att min familj förlorade allt när Hidden City Games gick under. Inte bara vår affärsverksamhet utan även vårt hus. Vi försöker nu bygga upp våra liv på nytt. Jag saknade att måla väldigt mycket och behövde ett projekt, och så föddes Mini Magic Art. Jag vill verkligen tacka alla som har stöttat projektet och som har köpt konst från oss. Det har verkligen gjort skillnad i våra liv, liksom även de uppmuntrande orden. Jag är djupt rörd.
Vi håller för närvarande på att expandera utanför bara mina egna verk för att inkludera andra ursprungliga magickonstnärer. Vi kommer även att erbjuda icke-magicrelaterade verk av dessa konstnärer. Vi försöker hålla priserna under 100 dollar för de flesta verk. De riktigt små kostar 20 dollar och de större (10.16 x 10.16 cm) kostar 80. En hemsida är under konstruktion, men så länge har vi en Facebook-sida:
Mini Magic Art

Utöver Mini Magic skapar jag spel tillsammans med Brian Snoddy, ännu en av de ursprungliga magickonstnärerna. Vårt första spel, Deadfellas, är inne på andra utgåvan. Det är ett icke-samlingsbart zombiemaffiaspel för hela familjen. Du kan hitta mer information här.

v_n: Haha, "ettt zombiemaffiaspel för hela familjen" - det är inget man hör varje dag! Jag är ett fan av Brian Snoddy dock (Helm of Obedience är en av mina favoritillustrationer genom alla tider), så det ska absolut kollas upp.
Kul att höra Mini Magic Art går bra och att det har inneburit en positiv förändring i ditt liv! Jag är otroligt nöjd med min Elves of Deep Shadow som nu innehar en hedersplats på vardagsrumsväggen.

Fråga från min fru: "hur skulle du designa dig själv som magickort?"

JM: Vad gäller illustrationen skulle jag måla mig själv höljd av skuggor för att undvika rampljuset. Vad gäller det speltekniska... Kostnaden skulle vara en mana av varje färg. Abilityn skulle vara att dra ett kort från sin lek och lägga in det i spel direkt. Man kan göra detta så många gånger man vill, men om man drar ett kort av en konstnär man redan dragit eller en dubblett så förlorar man alla sina varelser och enchantments.

v_n: Det kortet verkar ganska bra (8)!

Är det något du vill tillägga?

JM: Jag signerar kort och gör alters. Jag gör också gärna större beställningar. Allt du behöver göra är att kontakta min agent, Daniel Chang. Han nås på:
Daniel@vintagemagic.com
Minis är en separat grej. Dessa går via min fru.
Juliem@isomedia.com

v_n: Tack ska du ha, Jesper. Den här intervjun har varit speciell för mig. Lycka till framöver och hoppas att Mini Magic Art erövrar världen!




FOTNOTER:
1) Jesper delade denna länk som ger en fingervisning om hur det var.
2) Skriven av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt. Ses idag mest som en kuriositet, men fick oroväckande mycket uppmärksamhet när det begav sig.
3) Företaget White Wolfs flaggskepp i deras "World of Darkness" och kanske 90-talets största bordsrollspel. Lever i dag mest vidare via sk vampyrlajv.
4) Dvs kort med skrapfält som på en trisslott. 1995 kom det kortlivade kortspelet Champions som också använde sig av skrapfält. Spelet fanns även översatt till svenska, utgivet av Target Games.
5) I Sverige lanserades även det Mutant Chronicles-baserade Doomtrooper av Target Games 1994 och upptäcktes av undertecknad ungefär samtidigt som Magic.
6) Amerikansk skräckförfattare och skaparen av Cthulhu mythos. Lovecrafts verk har inspirerat alltifrån Metallica-låtar till filmen Alien.
7) Stilriktning inom konsten. Kännetecknas av mjuka, organiska former. Internationellt känd som art nouveau.
8) Verkar ganska bra i EDH? ;)