Tempo Threshold 2 – The obligatory sequel

Inledning
Mycket har hänt sedan jag satte mig ner för att författa den där artikeln i december 2012. Då ville jag mest bara tänka på något annat än min C-uppsats och det kan för många tyckas ironiskt att jag tar en paus från det genom att skriva, men jag står för att artikelförfattande för SvM:s publik är enormt mycket mer avslappnande än C-uppsatsskrivande. Några av de saker jag skrev är idag inte lika sanna som de var då. Då skrev jag bland annat: ”Den största förändringen för leken och för Legacy i stort kom i Innistrad och stavas Delver of Secrets. Denna extremt aggressiva klocka, som därtill är blå, cementerade Threshold som en av formatets bästa lek, om inte den absolut bästa” och nyligen har RUG presterat för få resultat för att räknas som en ”Deck to Beat” på The Source. Den har funnits där sedan november 2011, enligt utsago en längre period än någon annan lek har varit Deck to Beat.

Det amerikanska metat må vara lite annorlunda än det europeiska, och det må vara The Sources Nihil Credo som har ändrat på rutinerna för att utse Decks to Beat, och RUG har trots sin förlust av status haft inte färre än fyra finalplaceringar bara i år på StarCityGames Open-turneringarna i USA, men allt detta till trots så vill jag se min favoritarketyp som formatets bästa igen. På Grand Prix Paris för ett par veckor sedan var Team America, eller BUG Delver, den mest representerade arketypen på dag två, med hela 25 representanter, med RUG ganska långt efter med blott fem.

Problemen som uppstått på senare tid är bland annat kort som Deathrite Shaman och Rest in Peace, som båda har en inverkan på hur stora Nimble Mongoose och Tarmogoyf är, samt Abrupt Decay som kan döda både Delver of Secrets och Tarmogoyf men inte kan kontras av någonting nämnvärt som spelas i RUG. Därtill innebar True-Name Nemesis en förändring i formatet som inte helt nödvändigtvis varit negativ för RUG. Sant är att RUG själv inte har allt för lätt för att spela True-Name Nemesis utan att ändra i sin bantade manabas, och sant är även att RUG inte kan interagera med True-Name Nemesis alls utanför stacken. Däremot har True-Name Nemesis, i många fall tillsammans med Deathrite Shaman och Rest in Peace i metat, gjort att flera av RUG:s sämre match-ups, främst creaturelekar med stabila manabaser och creatures som Knight of the Reliquary blivit mindre framgångsrika, och combo som inte bryr sig om True-Name Nemesis eftersom han är en vanilla 3/1:a mot dem är mer populära nu. Combo (i form av Storm- eller Show and Tell-baserade lekar) är en åtminstone hyfsad match-up för RUG, då RUG har stor förmåga att interagera med combo på stacken, och match-upen är i alla fall betydligt bättre än den mot grön-vita fasan Maverick med ovan nämnda Knight of the Reliquary i spetsen.

Förutsättningarna finns alltså där, problemet som kvarstår att lösa är True-Name Nemesis och det nya effektiva gravhatet, främst Rest in Peace. Dessa två tänker jag behandla nedan, tillsammans med en allmän guide om hur man spelar några av arketypens mer svårspelade kort, samt hur man bör ta mulligans, innan vi avslutar med att titta på en uppdaterad RUG-lista, med de val som återkommer i den och en liten inblick i RUG:s sideboard.

Det ska sägas att jag hämtar mycket information från mer rutinerade spelare, vilket gör att för ärrade veteraner av arketypen är det kanske inte några nyheter i texten nedan, men å andra sidan väger det upp för mitt eget lite tunnare Magic-CV, och det mesta jag citerar från främst Drew Levin tål att sägas igen.

Är man inte bekant med arketypen alls på förhand kan det vara en idé att läsa min förra artikel i ämnet. En del av informationen är lite daterad, men i stort stämmer det mesta med hur det ser ut idag.


RUG:s gameplan, en kort översikt
Jag skrev ytligt om hur RUG spelar i min förra artikel, och jag vill inledningsvis än en gång citera Adrian Sullivan i hans definition på tempolekar: ”Generally wins the game by playing out creatures quickly and then negating an opponent's attempts to kill them long enough to win the game.” I RUG:s fall har detta inte förändrats sen jag skrev det 2012. Team America, som från början var en klockren tempolek i samma anda som RUG, med förutom både Stifle och Wasteland även hade Sinkhole i mana-denial-paketet, och förutom Daze och Force of Will även Snuff Out i sitt gratis spells-paket, har på senare tid förändrats från att vara en ren tempolek till att ibland spela något som kanske bäst kan beskrivas som ”tap-out control”. Patriot, eller UWR Delver, är kanske formatets enda andra riktiga Tempolek, och även den attackerar inte motståndarens manabas med Stifle, och den har därtill ett starkare late-game än RUG med Stoneforge Mystic in i Batterskull eller True-Name Nemesis och Umezawa's Jitte. Med andra ord är RUG den sista tempoleken i formatet, övriga arketyper som annars sorterats i det facket finns inte längre kvar eller har utvecklat sin gameplan i en annan riktning.

För att vinna med RUG så krävs i teorin främst träning med leken. RUG spelar inte några stora bomber, och den spelar heller inte några kort som kan generera reell kortvinst, och måste därför spelas med stor förståelse för att man ska få ut största möjliga effekt av varje kort. I praktiken innebär RUG ofta att man spelar ett eller två hot för en eller två mana, och sedan förnekar motståndaren resurser innan han eller hon kan försvara sig eller presentera ett eget hot. Det görs både proaktivt med Wasteland och Stifle och reaktivt med Daze, Force of Will och removal främst i form av Lightning Bolt. Ofta är det inte några stora marginaler man har att spela på, och det understryker vikten av träning än en gång.


Kortspecifika notiser
Nedan tänkte jag i större detalj än i min förra artikel gå genom två kort som gör RUG till den lek den är.

Stifle är ett intressant kort i sin effekt, och ganska unik. Den spelas främst för att kontra motståndarens fetchländer, ett enormt tempoplay, men används i praktiken på flera olika sätt. Andra skribenter med tyngre namn, som Drew Levin på StarCityGames eller Owen Turtenwald på ChannelFireball pratar båda dåligt som Stifle i tempolekar, men jag tänker avfärda denna kritik mot vår ödmjuka instant. I Levins fall för att hans primer på leken är gammal och han lyfter Lingering Souls som ett problem som Stifle inte löser, och i Turtenwalds fall för att han skriver om UWR Delver, en helt annan arketyp. Levins fall är också lite skrattretande, eftersom han ett och ett halvt år senare listar en version av RUG i en annan artikel och då inkluderar Stifle samt en fin lista över saker den kan kontra.

Stifle är ett bra svar på vissa korts triggers – några exempel på detta är Snapcaster Mage, Stoneforge Mystic, Shardless Agent, Terminus (kontra miracle-triggern så kan motståndaren inte spela kortet för dess miraclekostnad), Ancestral Vision och andra suspendkort (kontra triggern som skapas när den sista countern tas bort, eftersom det inte finns någon mer sista counter så kommer spellen att stanna i exile för evigt), Engineered Explosives, och så vidare. Rest in Peace förhindrar förvisso att nya kort stoppas i graveyards, men man kan alltid Stifle:a dess enters the battlefield-trigger och på så sätt behålla Threshold eller Tarmogoyf vid ordentlig storlek. Exemplen går att göra hur långa som helst, men poängen är att Stifle är ett sätt för RUG att effektivt kastrera vissa lekars tuffaste hot.

Stifle är därtill ett icke-permanent svar på många effekter som RUG har problem med, men det faktumet att det är icke-permanent är oviktigt, eftersom RUG i princip alltid strävar efter att göra matchen så kort som möjligt. Exempel på detta är vissa Planeswalker-aktiveringar, främst Jace, the Mind Sculptors studs och Liliana of the Veils edict. Resolvar Stifle kan man helt sonika nästan alltid helt enkelt tappa upp och attackera ihjäl Planeswalkern.

Det krävs en del övning innan man ser alla möjliga interaktioner som Stifle bjuder till. En interaktion som går bra att kontra är motståndarens Aether Vial-aktiveringar, vilka man dock bör vara försiktig med. Många spelare kommer att aktivera Aether Vial ideligen, trots att de inte har något att lägga in i spel med den. Aktiverar motståndaren dock den under declare attackers step kan det vara ett sätt att få genom mer skada och försena motståndarens utveckling, två saker som RUG strävar efter och vinner genom.


Ett annat kort som folk ofta spelar fel med är Brainstorm. Om vi tar och detaljstuderar kortet för en kort stund så är det tydligt vad den gör – dra tre kort, och lägg tillbaka två kort från handen på ditt library. Med det sagt är dess effekt enormt olika, främst beroende på när och hur den spelas. Många nya spelare i Legacy, det enda formatet där man numera får spela Brainstorm – Magics kanske bästa kort, och definitivt Legacys allra bästa kort, stirrar sig blint på ”Instant” i kortets textrad och spelar Brainstorms fritt i motståndarens end step. Det gör att man ibland förvandlar Legacys bästa kort till något som kan liknas vid följande fars:

Bad Brainstorm
Instant
Draw three cards, then put two cards from your hand on the top of your library in any order. Skip your next two turns.

Ovan är en förenkling av vad som hander om en spelare spelar Brainstorm i end step, lägger tillbaka två kort han eller hon inte vill ha, och sedan spenderar två draw steps med att dra sina dåliga kort. Det är inte att rekommendera att spela Brainstorm på det här sättet, och gör man det i RUG kan man vara säker på att man förlorar mer än man vinner i det långa loppet. I kontrast står att en bra spelad Brainstorm effektivt är en Ancestral Recall

Vad spelare i situationen ovan inte inser är att om man väntar med att spela Brainstorm till dess att man dragit ett kort för turen så har man effektivt sett ett kort mer, eller ”grävt djupare i sitt library” som det ibland heter. AJ Sacher skriver i sin utmärkta artikel ”Pondering Brainstorm” att ”Almost all of the mistakes I see players make with Brainstorm are due to lack of patience. Josh Rayden is a friend of mine who taught me a lot early in my career and he had a great quote about the power of Brainstorm. He hyperbolically said “You're just never supposed to cast it.””

Poängen med citatet ovan och mycket av artikeln, som är väldigt läsvärd, är att folk är för otåliga med sina Brainstorms och för nästan alla arketyper så gäller regeln att det är bättre att inte spela Brainstorm än att spela Brainstorm i nästan vilken given runda som helst. Jag vill påpeka att jag aldrig skulle se ner på en ny Legacyspelare som spelade Brainstorm på det här sättet, mitt syfte är bara att påpeka att det finns effektivare sätt att göra detta på, och som jag sa tidigare så måste RUG arbeta hårt för att krama ur varje droppe av effektivitet ur sina kort.

Sacher fortsätter i sin artikel med att gå genom en checklista över frågor man bör ställa sig när man tänker spela en Brainstorm, men då det vore osunt för textens längd och då allt inte går att applicera på RUG tänker jag bara snabbt sammanfatta de viktigaste. Jag brukar ställa mig själv tre frågor innan jag spelar en Brainstorm när jag spelar RUG:

1. Har jag ett fetchland som kan blanda om min lek?
2. Har jag två döda kort på handen som jag kan lägga tillbaka?
3. Måste jag spela ett hot den här rundan, eller svara på ett hot från motståndaren den här rundan?

Om svaret på endast en av dessa frågor är ”nej” är det nästan alltid värt att spara på sin Brainstorm och på det viset se fler kort i slutändan.

Det kan tilläggas att Ponder inte spelar under riktigt samma regler, eftersom den har en egen inkluderande shuffle-effekt och man kan därför inte bli låst på samma sätt som efter en dålig Brainstorm, man kan dock inte heller blanda bort döda kort på handen med Ponder. Däremot är interaktionen Ponder + fetchland viktig, eftersom man på så sätt kan få ett eller två bra kort, men ändå blanda bort ett dåligt.

RUG tenderar att spela sina Brainstorms och Ponders ganska aggressivt eftersom man oftast spelar ungefär 12 creatures och vill spela dessa så snart som möjligt, och de kan också användas för att se till att Delver of Secrets transformerar, även om det är ett användningsområde som jag personligen undviker om inte det sammanfaller med något av dessa korts övriga användningsområden. Andra lekar, som Ad Nauseam-baserad Stormcombo spelar sina cantrips på liknande vis, men lekar såsom Miracles spelar dem på helt andra sätt. För samtliga lekar gäller att ju längre man väntar desto fler kort ser man, av uppenbara skäl, men för vissa är det viktigare att presentera en klocka på bordet för sin motståndare än för andra. Miracles kan mycket väl sitta och väntar länge och väl på sitt åttonde land innan de spelar en Entreat the Angels för dödligt antal änglar, medan RUG inte har lyxen att sitta och spela draw+go för länge.

Överlag är RUG en av de lekar som ofta kan vänta till åtminstone sin egen main phase innan de spelar Brainstorm. Letar du efter en Lightning Bolt eller en Forked Bolt för att ta kål på en creature som motståndaren precis lagt in genom en Aether Vial så är det i regel bättre att vänta tills man har tappat upp och dragit kort innan man gör något. Det kan tyckas krocka lite med tanken att RUG sällan behöver fler än två länder i spel, men RUG är väldigt lätt på mana, ungefär hälften av lekens kort kostar en mana eller mindre att spela, och RUG har möjligheter att interagera med motståndaren även om man har tappat ut sig. Logiskt sett är det för mig svårare att försvara en end of turn-Brainstorm än en main phase-Brainstorm.

Det jag gått genom ovan är inte skrivet i sten, och även den bäste kan bli Brainstormlåst (alltså, bli tvingad att lägga tillbaka två kort och inte ha shuffle-effekter tillgängliga), om man akut måste spela en för att hantera ett hot. Jag hoppas dock att alla som läst detta tänker till ett par gånger innan de spelar nästa Brainstorm.


Att ta mulligans med RUG
Drew Levin nämner i sin primer några grundläggande regler för mulligans med RUG. Hans resonemang går att sammanfatta med att man inte bör ta mulligans för ofta med RUG, eftersom RUG inte har något sätt att skapa kortövertag eller ta igen kortförlust. Det är en sanning med modifikation, eftersom RUG kan byta ett-för-två med Forked Bolt mot två x/1:or, och en del listor spelar kort som Sylvan Library som kan generera kortvinst på sikt, men resonemanget är ändå sunt. Han listar tre regler för när han överväger att ta mulligans med RUG:

- Om man inte har ett land som producerar blå mana.

- Om man har exakt ett land, ingen Ponder och inget ett-drop.

- Om man har fem eller fler länder utan Brainstorm/Ponder eller ett-drop.

Ovan nämnda regler är bra rättesnören, men ger inte en komplett bild såklart. Än en gång handlar det i stort om att öva. Jag har ganska slaviskt följt ovan nämnda regler för mulligans med RUG och det har för det mesta fungerat utmärkt, åtminstone om man tolkar regel två som att man ”inte har ett ett-drop” om man har Volcanic Island som enda land och Nimble Mongoose som enda creature.


RUG idag
Man kan säga att RUG, eller Canadian Threshold som den första riktigt framgångsrika versionen av ”UGr Threshold” hette, nästan alltid haft en ganska statisk lista. När jag först började spela leken visste man 58 av korten i maindeck, och frekvent diskuterade man de sista två korten som ”flex slots”. Idag har vi landat i 54 ”fasta kort” och 6 flex slots för de flesta listorna. En mycket standardiserad maindeck ser ut så här:

8 Fetchländer*
4 Wasteland
3 Tropical Island
3 Volcanic Island

4 Delver of Secrets
4 Nimble Mongoose
4 Tarmogoyf

4 Brainstorm
4 Ponder
4 Stifle
4 Daze
4 Force of Will
4 Lightning Bolt

* Exakt vilka fetchländer man bör spela är upp till var och en efter plånbok och tillgång, men man bör som RUG-spelare fundera över vad ens länder skickar för signaler. Ett ”Scalding Tarn, go” eller ”Misty Rainforest, go” skickar en helt annan signal än ”Wooded Foothills, go”, och i ett okänt meta där inte alla vet vad man spelar kan man med Wooded Foothills fånga andras fetchländer med Stifle.


Detta lämnar sex kort som man därefter ska fylla, om man vill ändra på något ovan bör man ha starka skäl för det. Bland de kort som ofta övervägs för de sista slotsen finns Spell Pierce, Spell Snare, Forked Bolt, Gitaxian Probe, Dismember och Chain Lightning. Exakt hur man väljer att lägga upp de sista slotsen är en övervägning man bör göra med förväntat meta i bakhuvudet, men en vanlig variant är 2 Spell Pierce, 2 Spell Snare och 2 Forked Bolt.

Spell Pierce finns förövrigt med i nästan alla listor i åtminstone två exemplar, ofta fler än så. Samma tumregel som jag skrev i min första artikel gäller för mig än idag, jag har alltid minst tre, gärna fyra Spell Pierce i mina 75.

Spell Snare är en annan femma, och är idag inte lika populär som den varit historiskt. Många listor spelar som sagt den i två exemplar, och den kontrar fortfarande många relevanta spells. Trots detta spelar inte alla med Spell Snare längre, vissa har valt att gå ner på en enda, vissa stryker den helt. En anledning till detta kan vara att Tarmogoyf idag inte är lika bra som han var när RUG var färskare, och spelade ett helt playset Spell Snare i main. Idag kontrar Spell Snare fortfarande Tarmogoyf lika bra som förr, men även nyare hot som Stoneforge Mystic, Rest in Peace, Dark Confidant, Thalia, Guardian of Thraben, Scavenging Ooze, Burning Wish, Counterbalance – listan går att göra mycket lång. Alla dessa hot går dock även att hantera med antingen Spell Pierce, Lightning Bolt eller någon av lekens andra åtta kontringar. Med andra ord finns det goda skäl att både spela med och stryka Spell Snare. Viktigt att tänka på är att den är i princip en blank mot Sneak and Show och andra Show and Tell-baserade lekar, så utgör de en stor del av ett meta är det en anledning att skippa den.

Forked Bolt, Dismember och Chain Lightning är alla extra removals som har sina egna specifika för- och nackdelar. Den vanligaste av de tre är Forked Bolt, men man kan framföra argument för alla tre, och de måste vägas utifrån de andra flexkorten – spelar man utan Spell Snare, exempelvis, kan det vara värt att inkludera en Dismember eller två för att ta hand om eventuella Tarmogoyfs, Batterskull-tokens och liknande saker som Lightning Bolt inte dödar.

Gitaxian Probe är det sista vanliga flexkortet, och det har ännu inte riktigt slagit igenom i världens RUG-listor. Om man detaljstuderar vad Gitaxian Probe gör för RUG kommer man snabbt fram till att den för -2 liv är ett extra kort i graven till Nimble Mongoose, troligen +1/+1 till Tarmogoyf samt nästan perfekt information om vad motståndaren har på handen för en eller två rundor framöver, allt detta för ingen mana och ingen kortförlust. Det sistnämnda är kanske kortets största kvalité och den som är lättast att sälja in, men det är också den som snabbast försvinner om vi antar att man spelar leken under lång tid i samma lilla affär eller förening med samma stammissar som spelar ungefär samma lekar vecka ut och vecka in. Är man däremot på en stor turnering med ett i jämförelse helt okänt meta kan den här informationen vara enormt värdefull.

Stephen Mann spelade RUG till en förstaplats i den, i skrivandes stund, senaste SCG Open-turneringen i USA. Hans lista finns att beskåda här och innehåller intressant nog 2 Spell Pierce, 2 Gitaxian Probe och 2 Dismember i sina flex slots, och bevisligen fungerade det bra för honom. Nio av lekarna i Top 16 spelade antingen Batterskull eller Tarmogoyf, och frånsett tre Reanimator och en Miracles hade alla övriga bra targets för extra removal – mot Goblins är Forked Bolt förvisso ett bra kort men många av lekens viktiga kort har 2 i toughness så att byta ett-för-två är osannolikt, och mot Painter så kan Dismember åtminstone döda Painter's Servant. Med andra ord verkar Dismember varit ett bra metaval för Mann.


Blickar framåt
Målet med den här artikeln är att alla som tänker spela eller spelar RUG utan framgång ska få en lite tydligare bild över hur leken fungerar. Framöver har vi som RUG-piloter ett par möjligheter och ett par hot. Det största hotet utgörs av True-Name Nemesis i första hand och i förlängningen leken Merfolk. Merfolk är en på pappret riktigt usel match-up, eftersom de har både Cavern of Souls och Aether Vial för att stänga av RUG:s kontringar, de har Master of the Pearl Trident och Lord of Atlantis som både förändrar hur combat fungerar och gör det till ett rent race, och därtill strular med Lightning Bolt. True-Name Nemesis blir en extremt snabb klocka med bara en Lord i spel, och när den väl träffat bordet kan RUG inte göra något åt den.

True-Name Nemesis har dock haft en för RUG positiv inverkan på formatet, som jag nämnde inledningsvis. Att han har tryckt undan några av RUG:s sämre match-ups och gett folk incitament att spela lekar som inte bryr sig om honom och händelsevis är goda match-ups för RUG är något positivt.

För att möta hotet själv bör man gå upp till åtminstone tre Red Elemental Blast / Pyroblast. True-Name Nemesis återföljs ofta av Stoneforge Mystic och därmed även Umezawa's Jitte och Batterskull, två andra kort som RUG kan ha svårt för. Ett annat tips är därför att spela fler än ett artefakthat i sideboard. Personligen har jag på sistone tittat noga på Artifact Mutation, ett kort som bUrg Tempo har spelat ett tag, och som går in i RUG också. Ett annat nytt kort i samma stuk som introducerats nyligen är Destructive Revelry, som också har fördelen att den kan döda Rest in Peace, Counterbalance, Sneak Attack eller Sylvan Library, alla relativt frekvent spelade kort. Inget av dessa två alternativ bör ses som ett substitut för Ancient Grudge, som fortfarande är den bästa artefaktpangaren som RUG har tillgång till, och även den är kortekonomisk fast på ett annat sätt.

Avslutningsvis vill jag än en gång tacka och gratulera de som nått ända till slutet. Jag hoppas att ni har lärt er något nytt, eller fått något viktigt men gammal repeterat – bådadera lika viktiga egentligen. Nu tycker jag att vi sleevar upp våra RUG-lekar, tar oss i kragen och ser till att leken presterar som den är värd!