Jag tänker presentera arketypens olika varianter, diskutera dess kortval och liknande, och jag tänker gå ganska nära inpå arketypens historia. Det blir ingen matchup-analys den här gången, eftersom arketypens olika varianter skiljer sig ganska mycket åt och spelar olika bra mot olika motstånd. Mot slutet ska jag även spekulera lite i framtiden. Allt detta kryddas av mer Magicteori och historia som vanligt. Välkomna!
Bakgrund
Det är inte sällan som ett Standardformat har en lek som anses vara formatets allra bästa, och ibland degenererar Standard till ett metagame som innebär att antingen spelar man den bästa leken eller så offrar man alla andra matchups för att försöka slå den bästa leken och spela hat. Under det första Mirrodinblocket var Affinity den överlägset starkaste leken, och dess dominans över Standard ledde till att DCI först bannade och sedan några månader senare inte bara utan även , och dess like. Under Alara-blockets tid i Standard var kanske Jund den bästa arketypen, vilken var mer svårhatad än vad Affinity var – ville man slå Affinity spelade man med några av formatets stora mängd artefaktpaj. Ville man slå Jund fick man spela kort som , något som var svårt för mindre erfarna spelare att upptäcka.
Ovan är bara två exempel, det finns en lång rad andra som är mer eller mindre svåra att hata ut, men leken som jag har tänkt tala om idag har ibland beskrivits
av bland andra Patrick Chapin som den bästa och kanske mest svårhatade Standardleken någonsin, eller snarare hade jag tänkt diskutera Legacys variant av densamma – Stoneblade.
Lekens första variant i Standard spelades av Brain Kibler på Worlds 2010. Han kallade leken för Caw-Go, och hela listan finns att beskåda
på moderskeppet, men för den lat så är leken en blå-vit kontrollek med kontrollelement som , , , och , toppat med kraftfulla Planeswalkers som och . Lekens enda creature, , gav den dess namn (en ordvits på den urgamla arketypen Draw-Go) och fungerade som en stabil kortmotor, som för det mesta var som bäst i kontrollmatchupen där den anföll motståndarens Planeswalkers, men som också var effektiva blockers eller extra win-cons
( hade även en väldigt fin interaktion med , red. anm.).
Efter Mirrodin Besieged släppts lade man till och i listan och det ändrade till del hur leken spelade. s untapförmåga är extra orättvis när svärdet dels svingas av en hök (hur det nu fungerar), och dels med tanke på att det lät leken göra knasiga saker som att tappa ut för eller , för att sedan svinga med höken och ha all mana i världen uppe för att spela kontringar i motståndarens tur. spelades också i vissa listor, men det bättre svärdet är nog ändå det svartgröna.
I Scars of Mirrodins avslutande set, New Phyrexia, släpptes ett antal artefakter med Living Weapon-förmågan, och en av dem, , var droppen som knäckte kamelens rygg. Caw-Blade, ett namn som leken haft sedan man lade in paketet med och svärden, började helt dominera och definiera Standard, och DCI valde att banna både och .
Här finns en lista som Gerry Thompson vann en StarCityGames Open med under lekens storhetstid, den splashar rött för i maindeck och intressant nog och (som hämtas med ) i brädan.
Efter att och försvunnit ur ekvationen dominerade inte leken alls i samma utsträckning, men leken hade långt innan dess hittat hem i andra format, bland annat i Legacy.
Stoneblade i Legacy
Stoneblades första kraftuppvisning i Legacy kom när Owen Turtenwald spelade den till en kvartsfinal i GP: Providence 2011, där han dessvärre förlorade två ganska ointressanta games i rad mot . Hans lek är förvånansvärt olik den Stoneblade som idag är spelad i Legacy. Bland annat spelade Turtenwald med 4 , 3 , 4 Mishra's Factory och 4 ovanpå 4 som sedan dess har bannats från Legacy. Leken i dess helhet finns
här. Med elva gratiskontringar kunde Turtenwald spela en mer aggressiv roll än vad senare varianter av Stoneblade för det mesta gör, eftersom främst då lät en spela runda två och ändå ha en hårdkontring till och , formatets två populäraste och effektivaste spotremovals. Numera spelar man vanligen något senare, då man måste skydda den med proaktiv discard eller reaktiva kontringar som .
En annan sak som Stoneblade hjälpte till med så snart den introducerats i formatet var att cementera som ett av formatets allra starkaste tvådropps, tillsammans med och (och senare ). Den hade tidigare spelats något i lekar som Death and Taxes och UW Tempo som där innebar att den genom var en okontringsbar tutor för som den också lade i spel utan att motståndarens vanliga kontringar kunde göra något åt det. I och med Stoneblades intåg i formatet blev det tydligt att är här för att stanna.
Stoneblade i dess första variant var bara blå-vit med man har sedan dess försökt splasha diverse andra färger. Några av de mer poulära och framgångsrika varianterna listar jag nedan. Gemensamt för de senare varianterna av Stoneblade om man jämför dem med den första är att de senare har utvecklats till en långsammare variant och lutar mer åt kontroll än den tidigare.
Esper Stoneblade
Under en tid i Legacy var det solklart att den Stonebladevarianten som splashade svart var överlägset den mest framgångsrika. Svart gav leken tillgång till dels discard i form av och , samt att leken fick en tredje färg till kort som . Svarts starkaste tillskott var dock allt som allt . kan se långsam och dyr ut, men den är fantastisk på att både skydda lekens egna Planeswalkers och ta död på motståndarens, två väldigt bra kvalitéer i kontrollmirrord och andra långa matcher. Lekens första stora framgång var vinsten i StarCityGames Open i Los Angeles i juli 2012 där Vidianto Wijaya spelade leken till en förstaplats. Hans leklista finns att beskåda
här på Starcitygames, men leklistan nedan är en mer utvecklad och i min mening ännu mer arketypisk Esper Stoneblade.
Ovan är en väldigt typisk Esper Stoneblade under lekens storhetstid. Notera dels i maindeck som är bra på att hämta men i nödfall kan hämta svar på problematiska hot och har en fin synergi med , och dels att Shaheen valt att spela bara tre i maindeck, någonting som inte var helt ovanligt på den tiden. Det senare valet är fullt rimligt i en lek som Esper Stoneblade, som dels har både och som proaktivt kan hantera saker som annars behövt användas på, och dels har leken , , och som kan hantera permanenter efter att de kommit i spel.
Intressant nog spelade Shaheen listan ovan till en fin andraplats i StarCityGames Invitational i april i år, och han spelade listan trots att en av värsta banemän, , spelades flitigt i Legacy då. Faktum är att just playet ”Tar bort din , två i dig” kom upp i finalen där Gerry Thompson vann med 3-0 (bäst av fem) med Shardless BUG. Det är kanske just som är den främsta anledningen till varför man inte ser så många i Legacy just nu.
Mer nutida varianter av leken spelar med kort som , som också är mycket bra på att försvara lekens Planeswalkers.
Deathblade
I samma Invitational som jag nämnde ovan spelade Brain Braun-Duin, son till Tolkien-fans, en lek vid namn Esper Deathblade till en tredjeplats – han förlorade också mot Gerry Thompson, fast i semifinalen. Deathblade är ännu en vidareutveckling av Esper Stoneblade, men leken offrar mycket av sin combomatchup för att vara starkare mot rättvisa lekar och långsammare kontrollekar.
En uppenbar exkludering ur listan ovan är , som har fått ta plats i sideboard, vilket är vanligt för Deathblade, och en av anledningarna till att leken klarar sig bättre mot rättvisa lekar – svaren i maindeck såsom , och discard innebär inte samma kortförlust, men leken blir desto sämre mot orättvisa lekar.
Leken har därtill en något instabilare manabas eftersom den ofta spelar med färre basicländer än andra varianter av Stoneblade, och leken har på sistone spelats mindre i USA, kanske av just den anledningen, då Imperial Painter och andra lekar med och i maindeck har gått mycket bra den senaste tiden.
UWr Delver Blade
Den enda varianten av Stoneblade som i skrivandes stund presterar så pass bra att den får plats i The Sources ”Decks to Beat”-forum är blåvitröd Stoneblade med . Leken har ganska lite gemensamt med andra varianter av Stoneblade, och är egentligen en tempolek. Den har samma tidiga manadisruption som Canadian Threshold i och , och den delar även Canadian Thresholds gratiskontringar och främsta hot.
Leken spelar en nästan obscen mängd removal; , och , med och för att hitta dessa, vilket verkar klokt då Legacy för tillfället är ett format som är helt fullt av kort som förvisso inte slåss så hårt i combat men som ändå har en Power och en Toughness i ena hörnet. Sedan trycktes och de nya legendreglerna gjorde ännu bättre är även Elves en riktigt bra lek i Legacy, varför mer spotremoval är mer relevant nu än tidigare.
UWr Delver spelade från början bara med och som vita kort, men har på senare tid börjat inkludera -paketet för att få ett starkare late game, någonting som Canadian Threshold ofta inte kan stoltsera med. Leken har fortfarande en mycket låg kurva och kan därför komma undan med att bara spela 19 länder och har därmed samma starka topdecks som Canadian Threshold, till skillnad från andra Stonebladelekar.
Andra varianter
Utöver dem listade ovan går det självklart att spela i andra lekar, som då inte går under namnet Stoneblade. Några vanliga varianter är Deadguy Ale (Svart-Vit Midrange), GWx Maverick, Death and Taxes osv. Ovan har jag bara pratat om de mest framgångsrika lekarna som är blåa. En annan bra identifikatör är att lekar vid namn Stoneblade ofta innehåller , precis som Standardföregångaren.
Stoneblade nu och i framtiden
En inneboende svaghet i Stoneblade är att är långsam och lätt att döda. Lekar med skrattar högt åt 1/2:an, och hennes vänner , , och . Den enda creature som duckar för , , , och all annan billig, effektiv spotremoval som spelas i Legacy är , som enkelt kan blockas till döds då själva 2/2:an saknar någon form av evasion utanför de
Sword of X and Y som ibland spelas.
Inget av detta är sant för Commander 2013s allra mest hypade kort, . Personligen tror jag att kommer att göra ett stort avtryck i Legacy; kortet kan i sig göra att Merfolk kanske blir en lek att räkna med igen, men störst behållning av kortet tror jag lekar som spelar med får. är därtill ett fantastiskt mid- eller late-gamekort som relativt snabbt avgör matcher. Han är mycket svår att döda när han väl är på bordet eftersom vanliga removals, populära sweepers (Rough-sidan av till exempel), andra creatures och liknande inte kan röra denne herre. Han bär equipments som en riktig hjälte och kan chumpblocka nästan allt hur länge som helst. Kort sagt tror jag att han kommer bli välspelad och populär i Legacy – så det är bäst att ni dammar av era s och s redan nu.
Hans största konkurrenter bland creatures i CMC 3-slotten är och , båda mycket bättre än mot orättvisa combolekar, men desto sämre mot lekar med creatures respektive lekar med mycket removal. Beroende på hur metat ser ut framöver, om det fortfarande spelas många lekar av den mer rättvisa varianten som ämnar vinna med creatures eller Planeswalkers (såsom Canadian Threshold, Jund, Death and Taxes, Shardless BUG) och egentligen bara ett par orättvisa combolekar med eller Storm som fokus, så tror jag att kommer platsa bäst i maindeck och hans konkurrenter i sideboard på sin höjd.
Med en så fantastisk creature som är tror jag också att lekar med och equipments kommer komma tillbaka in i metagamet. Jag tänker mig en lek som liknar den UWr Delverblade listan ovan, men som spelar fler länder, inga Delvers, men , , i ett par exemplar, sju eller åtta spotremovals och en hög med kontringar som , och .
Ni hörde det här först. Eller inte, internet är ju fullt av spekulationer kring och onlinebutiker har hakat på hetsen och höjt priset på leken som innehåller honom.
Slutord
Artikeln blev den här gången något kortare än mina tidigare alster; jag hoppas att det inte gör allt för mycket. Jag hade från början tänkt att den här artikeln skulle vara klar i god tid innan BSK, men jobb och andra åtaganden omöjliggjorde det för mig. Med facit i hand kan jag bara konstatera att fortfarande är att räkna med i Legacy, även om amerikanerna inte verkar tro på den i lika stor utsträckning. Även visade sig vara mycket bra mot min Canadian Threshold, väl i spel med ett equipment på har jag noll outs i mina 75 och i princip vilken equipment som helst gör det omöjligt att racea. Jag mötte i just ett fyrfärgat goodstuff-skal med bland annat och . Bra skit, med andra ord, och jag är säker på att vi de närmaste månaderna får se en finputsad version av leken som tar hem en StarCityGames Open eller liknande.
Trigger på stack, ok?
Lekens första variant i Standard spelades av Brain Kibler på Worlds 2010. Han kallade leken för Caw-Go, och hela listan finns att beskåda på moderskeppet, men för den lat så är leken en blå-vit kontrollek med kontrollelement som Spell Pierce, Mana Leak, Day of Judgment, och Journey to Nowhere, toppat med kraftfulla Planeswalkers som Gideon Jura och Jace, the Mind Sculptor. Lekens enda creature, Squadron Hawk, gav den dess namn (en ordvits på den urgamla arketypen Draw-Go) och fungerade som en stabil kortmotor, som för det mesta var som bäst i kontrollmatchupen där den anföll motståndarens Planeswalkers, men som också var effektiva blockers eller extra win-cons (Squadron Hawk hade även en väldigt fin interaktion med Jace, the Mind Sculptor, red. anm.). 
37215:-
Manakurva
Färgfördelning
Inget av detta är sant för Commander 2013s allra mest hypade kort, True-Name Nemesis. Personligen tror jag att True-Name Nemesis kommer att göra ett stort avtryck i Legacy; kortet kan i sig göra att Merfolk kanske blir en lek att räkna med igen, men störst behållning av kortet tror jag lekar som spelar med Deathrite Shaman får. True-Name Nemesis är därtill ett fantastiskt mid- eller late-gamekort som relativt snabbt avgör matcher. Han är mycket svår att döda när han väl är på bordet eftersom vanliga removals, populära sweepers (Rough-sidan av Rough // Tumble till exempel), andra creatures och liknande inte kan röra denne herre. Han bär equipments som en riktig hjälte och kan chumpblocka nästan allt hur länge som helst. Kort sagt tror jag att han kommer bli välspelad och populär i Legacy – så det är bäst att ni dammar av era Golgari Charms och Supreme Verdicts redan nu.