Krönika
Det bästa kortet: Dominaria, Ixalan Block och Amonkhet Block

Vilket är det bästa magickortet som tryckts? Black Lotus, säger de flesta utan att tänka efter. Eller så tänker de en sekund till och säger Ancestral Recall. Nej, fyller en annan i, det är såklart Counterspell, eller jag menar Mana Drain… Det går utan vidare att argumentera för att Mox Sapphire (eller annan mox) skulle vara bättre än Black Lotus, då de ju inte medför en negativ kortekonomi, utan tur efter tur ligger kvar i spel och ger dig extra mana. Blir det kanske lättare att komma på vad det bästa kortet är om vi lämnar den brutna Vintage-tiden därhän och håller oss i säg Standardlegala set? Inte nödvändigtvis, är The Scarab God eller Ramunap Ruins det bättre kortet? I den här artikeln kommer jag försöka ge mina högst subjektiva svar på vilka kort jag anser har varit de bästa i de fem senaste expansionerna.

av Snurvel_
08:17, 1/10 -18
läst 5136 ggr.

Visste ni att Magic snart fyller 100? Att spelet fyllde 25 år den femte augusti i år kan knappast ha undgått någon, men visste ni att när Guilds of Ravnica släpps i höst så är det Magics 79:onde expansion, vilket tillsammans med de 19 grundset som tryckts tillsammans blir 98 set. Ravnica Allegiance blir därmed det nittionionde setet, och under 2019 kommer också det hundrade, ännu namnlösa, magicsetet att släppas i butik. Och då har vi inte räknat med set bestående av återutgivna kort så som Masters-seten eller Chronicles, eller specialprodukter utformade för särskilda format så som Commander-serien eller Battlebond, eller de fyra skämt-seten (Unhinged et. al.) och så får vi inte glömma bort Conspiracy, Archenemy, Explorers of Ixalan och de kort (från Nexus of Fate tillbaka till Mana Crypt) som endast tryckts som promos.

Black Lotus


Sammanfattningsvis så finns det väldigt många Magickort. Och det är förvånansvärt svårt att säga att kort X är bättre än kort Y. Det är så situations- och formatberoende. Orim's Chant var ospelbar i Limited, men var en staple i Extended under lång tid. Glory Seeker ser ut att alltid vara bättre än Squire, tills motståndaren lägger Ensnaring Bridge med ett kort kvar på handen. Att Shock skulle vara bättre än Lightning Bolt är svårt att föreställa sig utan att blanda in kort som Mindslaver eller Meddling Mage i ekvationen, men redan i Alpha trycktes Word of Command, så sedan spelets början har vi behövt räkna med att vi inte själva får välja exakt vilket kort vi vill spela och hur. Är förresten Word of Command bättre än Meddling Mage?

Vad gör ett kort bra? Är det att det ger kortövertag, hjälper till med mana eller att det är ett bra hot? Sedan bör vi inte heller glömma bort att Magic är ett spel som vi spelar för att ha roligt. Så det bästa kortet kan vara det kort som gav just dig möjligheten att bygga en riktigt rolig lek! Kanske det räcker med att det är en vacker illustration?

För att återknyta till ingressen, är The Scarab God eller Ramunap Ruins det bättre kortet? Att slamma ned på bordet tur fem i en Limitedmatch: Ja då är det The Scarab God. Å andra sidan blev Ramunap Ruins bannad i Standard, vilket The Scarab God knappt ens var på tal om att bli. The Scarab God utlovar med sin kortekonomi, direktskada och manipulation av leken att du vinner varje lång match. Ramunap Ruins tillät en monoröd aggrolek att spela 24+ länder och ändå inte flooda, vilket gjorde en hel arketyp bättre och tillät en brädplan med dyra spells. Är ett kort som kräver en tvåfärgad (blåsvart) manabas bättre än kortet som tillåter en bättre manabas än en aggrolek ”borde” ha? Svaret är att varje jämförelse mellan två kort måste bli en subjektiv bedömning. Ovan diskuterar jag två kort och kan inte bestämt säga att endera var strikt bättre, det blir inte lättare att välja om jag även kastar in God-Pharaoh's Gift från samma expansion.Så inte ens om vi begränsar oss till ett enskilt set blir diskussionen enkelt avgjord. Men rolig att föra är den likafullt (och hoppas jag även att läsa).

Jag tänkte nu se närmare på de fem senast släppta expansionerna och utnämna min kandidat till bästa kort ur dem.


Dominaria

Dominaria, med kortnamnet DOM, var alltså Magics sjuttioåttonde expansionsset och släpptes den 27 april 2018. Dominaria innehåller 249 kort utöver Basics och kallades för Soup under framtagandet. Setets tema var legender och det var efterlängtat då det tog Magic tillbaka till planet där allt började, en riktig nostalgikick för alla oss som är äldre än vad spelet är med andra ord. Limitedformatet var mycket uppskattat av både proffs och casuals. Samtliga färger (och färgkombinationer) var möjliga att spela. Och även om det gick att drafta snabba, aggressiva lekar så tenderade de flesta matcher att ge båda spelarna tid att utveckla sin game plan. Faktiskt så var samtliga zoner, dvs Battlefield, Graveyard och Hand, ja t.o.m. Exile, relevanta i limitedformatet och det fanns spelbara, bra kort som påverkade och påverkades av zonerna.

Den första expansionen jag avhandlar är den kanske enklaste att välja ifrån. Teferi, Hero of Dominaria spelas i samtliga format där kortet är legalt.

Teferi, Hero of Dominaria


Detta är kortet som tvingat Jace, the Mind Sculptor ned på andraplats över ”bästa planeswalker i Modern”. Kortet som nästan på egen hand gjorde blåvit kontroll till en tier 1 – lek i Standard. Kortet som man alltid spelade om man öppnade den i Sealed Deck, och alltid hoppades få first picka i en draft. Kortet som jag på GP Stockholm utan tvekan hade slängt 300 prize tickets på (motsvarande 30 boosters) om den inte hade hunnit ta slut innan jag hann fram till prisväggen. Teferi, Hero of Dominaria dyker faktiskt även upp i Legacy och Vintage här och där.

Vad är det som gör Teferi, Hero of Dominaria så bra då? Det hjälper såklart till att kortet drar extra kort varje tur, och detta sker helt gratis, ja det till och med ger lojalitet. Sedan kan Teferi, Hero of Dominaria utan att ödsla sig själv hantera samtliga permanenter som inte är länder eller har Hexproof. Dessa två möjligheter gör att Teferi, Hero of Dominaria alltid är minst ett för ett, nästan alltid två för ett. Emblemet från den tredje förmågan är mer eller mindre oslagbart. Även utan emblem så kan Teferi vinna matcherna på egen hand, genom att lägga sig själv i leken så att du som spelar honom aldrig däckar. Och så får vi inte glömma att nämna att Teferi, Hero of Dominaria också genererar mana genom att tappa upp länder åt dig i slutet av turen. Detta hade kanske inte varit vare sig konstigt eller helt brutet för en rödgrön Planeswalker, men på en blåvit sådan, när Standardformatet är fullt av blå kontringar och vita removal för två mana, så är detta vad som verkligen pushar Teferi, Hero of Dominaria över alla andra. Teferi, Hero of Dominaria är helt enkelt kortekonomi, manaövertag, removal och (dubbla) win con i ett och samma kort.

Finns det någon konkurrens för Teferi om förstaplatsen?

Nja, Multani, Yavimaya's Avatar var nog ett bättre kort i Limited, men även här var Teferi en bomb av den allra högsta klassen. Många trodde nog att den ikoniska Llanowar Elves skulle påverka Standard i större utsträckning än Teferi. Men mycket pga kortet jag vill nämna härnäst, Teferi’s största utmanare om förstaplatsen i setet, så blev inte manaalven så formatdefinierande som många väntat sig. Goblin Chainwhirler har fått mer uppmärksamhet och speltid (och kritik) i Standard sedan de båda blev legala i maj i år. Men medan Chainwhirler var ett stabilt tillskott till en lek som redan spelade Chandra, Torch of Defiance, Rekindling Phoenix, Bomat Courier och Scrapheap Scrounger så var det tack vare Teferi, Hero of Dominaria som blåvit kontroll (med och utan Approach of the Second Sun), TurboFog och Esper Kontroll kunde vara tier 1 i metat.


När den stora rotationen av Standard kommer i höst (och vi blir av med det trasiga Kaladesh-blocket) så är det min gissning att Teferi säkert kommer hitta ett hem i någon kontrollvariant av Jeskai (alltså ) eller Esper (), då både Izzet () och Dimir () kommer i Guilds of Ravnica. Jag är inte lika säker på att Chainwhirler kommer hitta ett nytt hem lika enkelt.

Sammanfattningsvis så är Teferi, Hero of Dominaria stark i nutida format, välspelad i äldre format, verkar gå mot en ljus framtid och det bästa kortet i Dominaria.


Rivals of Ixalan

Rivals of Ixalan, RIX, var det andra och sista setet i Ixalan-blocket och släpptes dagen efter min 35:e födelsedag, den 19 januari 2018. RIX innehöll, förutom basics, 191 kort och kallades för ”Eggs” under utvecklingsfasen. Settingen var liknande den i föregångaren Ixalan en blandning av religiösa vampyrconquistadorer, blågröna(!) Merfolks, pirater och dinosaurier. Alla letade de efter Staden (med stort S). Limitedformatet präglades såklart kraftigt av att det var ett Tribal-tema, men det gick i alla fall lite långsammare än i trippel Ixalan och det gick att drafta lekar som gick utanför de tribala gränserna (även om det sällan var bättre än att hålla sig inom dem). Limited led även i mitt tycke en del av att samtliga Elder Dinosaurs trycktes som Rare istället för Mythic, så bomberna duggade tätt.

Om recensionen enbart hade tagit in kortens pris eller speltid i Standard hade vi kunnat sluta recensionen på en gång. Rekindling Phoenix lyckades ta 4-manaslots från självaste Hazoret the Fervent och Chandra, Torch of Defiance i Standards bästa lek. Phoenixen kostar också än idag mer än fem gånger så mycket som det näst dyraste kortet i setet. Och det var en svårhanterad bomb i Limited.
Ur ett Limitedperspektiv så må de äldre dinosaurierna varit mäktiga, men Ravenous Chupacabra är det kort som kommer att bli ihågkommet. Ren två för ett. Svar på allt. Allas favorittarget för Recover. Och uncommon till på köpet. Chupan gjorde dessutom flera inhopp i Standardlekar och höll exempelvis Constrictor levande ända tills rotationen.

Tre gröna kort bör också nämnas i sammanhanget. Ghalta, Primal Hunger är stor. Jättestor. Med Trample. Och ändå möjlig att lägga ut tidigt. Jadelight Ranger öppnade en dörr för grönt som inte setts sedan Sylvan Librarys dagar, nämligen möjligheten att med ett kort av Constructedkvalitet både manipulera toppen av leken och få kortekonomi. Allt på en stabil kropp. Även grönt fick sig ett ”svar på allt” i och med Thrashing Brontodon. På grund av wordingen på de nyare versionerna av Journey to Nowhere (t.ex. Cast Out) så kan Brontodonen förhindra att en attackerande Ghalta ens lämnar spel pga. Seal Away och liknande removal. Brontodonen tar också hand om Search for Azcanta innan den flippar till ett riktigt problemkort och är stor nog att blocka Goblin Chainwhirler hela dagen. Visst led både Brontodonen och Ghalta av att dinosaurier inte var den bästa triben i Limited, men fanns det någon anledning att drafta dinos så var det dessa två.

Ghalta, Primal Hunger


Personligen har jag haft roligast när jag spelat med Jadelight Ranger av ovan nämnda. Men varit mer orolig för att syna Ghalta, Primal Hunger tur fyra än nöjd över Ranger tur tre. Och visst var Rekindling Phoenix ett staple i den bästa leken i Standard, men Ghalta, Primal Hunger var lika mycket ett staple i den kanske näst bästa leken. Som en liten bonus kan nämnas att Ghalta, Primal Hunger också var den enda legenden som hade en chans mot den ”banna-den-så-fort-vi-kan-bra” Baral, Chief of Compliance i Brawl. Ghalta, Primal Hunger är det bästa kortet i Rivals of Ixalan, och än en gång ser vi att möjligheten att ”fuska” med manan och spela saker billigt skapar väldigt bra Magickort.


Ixalan

Ixalan, eller XLN som det förkortades, kallades för ”Ham” innan det släpptes den 29 september 2017. För första gången fick vi dinosaurier på våra kära spelkort samtidigt som Merfolks som varit med oss sedan Alpha trycktes 1993 gjorde comeback. Pirater och vampyrer fyllde ut detta set med tribal-tema. Limited kännetecknades av att det gick snabbt, väldigt snabbt. Det enda som gick snabbare än att spela en match i formatet var att glömma bort att formatet funnits. Och inte heller fanns det mer än fyra arketyper att välja mellan egentligen (och Merfolks var bäst).

Även om Limited har varit roligare så kan Ixalan visa upp en lång räcka kort som varit bra i olika Constructedformat. Search for Azcanta ser spel i Legacy, Modern och Standard, Vraska's Contempt var Standards bästa removal I ett år, i Settle the Wreckage har vi äntligen fått en sweeper för fyra mana igen, Vraska, Relic Seeker är en Planeswalker att ha respekt för, Sorcerous Spyglass möter jag relativt ofta i Vintage och Field of Ruin är kraftigt medskyldig till att UW-kontroll helt plötsligt blivit top dog i Modern.

Vi ska heller inte glömma de s.k. checklanden (Glacial Fortress, Drowned Catacomb, Sunpetal Grove, Dragonskull Summit och Rootbound Crag som fick sin snyggaste art någonsin) eller Shapers' Sanctuary (brädas i alla fall in i Modern). Några kort som är populära för en mer casual setting från Ixalan är Growing Rites of Itlimoc och Thaumatic Compass.

Här finns alltså en uppsjö kort att välja mellan.

Jag hade en väldigt rolig lek med Growing Rites och Sram's Expertise. Jag har njutit varje gång jag lagt Settle (den har letat sig in i både BW Tokens och UW Cycling, två av mina PPTQ-lekar det gågna året). Field of Ruin vore ett enkelt val med tanke på hur starkt UW kontroll gick i GP Stockholm nyligen.

Search for Azcanta


Men det är svårt att säga att ett kort som vunnit den senaste GP:n i Legacy inte skulle vara det bästa kortet från ett så pass nytt set som Ixalan. Search for Azcanta är dessutom en viktig pusselbit i de blåvita lekarnas framfart i Modern. Och tillsammans med Teferi en fruktad tvåkortskombo i Standard. När jag lade den tur två i draftmatch var den inte så tokig heller.

I samma anda som Teferi, Hero of Dominaria så är Search for Azcanta bra helt enkelt för att det gör mer än en sak. Till en låg manakostnad så får du både kortekonomi och manaövertag. Det är en kombination av Farseek och Think Tank som blir till en Impulse i slutet på motståndarens tur, varje tur. Att kortet dessutom är en Enchantment, vilket de flesta lekar i grunden har svårt att hantera, som kostar två mana och kan läggas en tidig tur när kontrollspelaren ändå inte har något att lägga gör kortet än bättre. Search for Azcanta är såklart både bra vid en mana screw, den hjälper dig både hitta fler länder samt blir ett land själv, och vid en flood då den hjälper dig hitta action. Search for Azcanta är det bästa kortet i Ixalan!


Hour of Devastation

Hour of Devastation, förkortat HOU, hade det lite udda arbetsnamnet Laughs och landade i butikerna mitt i sommaren, den 14 juli 2017. Och visst finns det några skrattretande bra kort i setet. Flavourmässigt var vi kvar i den egyptiskt inspirerade världen Amonkhet, men starkt präglad av Nicol Bolas närvaro.

Jag föregrep diskussionen en aning genom att i inledningen av artikeln diskutera The Scarab God, Ramunap Ruins och God-Pharaoh's Gift. Men HOU har fler riktigt bra kort, t.ex. Champion of Wits som erbjuder filtrering och en blocker tidigt i spelet och kortekonomi och en stabil kropp i late game. Bontu's Last Reckoning är en WoG för tre mana(!). Abrade är den där typen av ”svar på allt”-kort som gör att det spelas i de flesta Constructedformat. Liliana's Defeat kostar endast en mana och dödar både Gurmag Angler och Liliana, the Last Hope och har därför gjort inhopp i Legacy. För den som drömt om att få attackera mer än manabaser med Crucible of Worlds (och Wasteland) erbjöd HOU Ramunap Excavator. Och den som spelat Modern senaste halvåret har säkerligen stött på Hollow One.

Av dessa många goda kandidater har jag ändå valt att gå på det bannade kortet. Visst var The Scarab God (och även The Locust God och The Scorpion God) något av det värsta Limited sett i bombväg sedan Pack Rat. Och höll under vingarna i Standard.

Men Ramunap Ruins fanns i sju av åtta lekar i den Pro Tour topp åtta som spelades efter att kortet tryckts. Det bannades i Standard trots att monorött inte var den bästa leken. Och det lät som jag skrev innan en monofärgad aggrolek spela mycket fler länder än en sådan brukar, vilket ledde till att leken var mycket stabil. Den manafizzlade inte tack vare de många länderna och den floodade inte ut tack vare att Ramunap Ruins gjorde vartannat land till en Shock. Jämfört med tidigare liknande kort, dvs. länder som gör direktskada, var Ramunap Ruins ett klart snäpp upp. Den lät dig offra länder (återigen, skydd från flood) och tappade för röd mana (skydd mot screw) till skillnad från Keldon Necropolis. Den är ständigt aktiv, kan återanvändas och ger dig bara skada om du verkligen behöver röd mana, till skillnad från Barbarian Ring. Och den kommer in i spel upptappad och gör två i skada till skillnad från Keldon Megaliths. Kom ihåg att samtliga dessa spelades i Constructed.

Ramunap Ruins


Eftersom den omdefinierade hur man kan bygga en aggrolek är Ramunap Ruins det bästa kortet i HOU!


Amonkhet

Planet och setet Amonkhet, AKH, inspirerades av faraonsk egyptisk mytologi och innehöll 249 kort utöver Basics. Setet kallades under utvecklingsfasen för Barrel och släpptes den 28 april 2017.

Vi fick för första gången riktiga (alltså med dubbla land types) duals med Cycling och ett gäng oförstörbara gudar (vilket väl var i Theros senast). Bland gudarna stack Hazoret the Fervent och Rhonas the Indomitable ut som de klart bästa och de som spelades i Standard. Hazoret har även lyckats ta det stora klivet över till Modern och synts som 1-off i både Jund och Affinity. Även Harsh Mentor har synts till i Modern.

Ett roligt kort var New Perspectives som faktiskt gjorde det möjligt att spela en äkta kombolek i Standard, vilket inte hör till vanligheterna.
As Foretold är redan, och tror jag, kommer under en lång framtid vara det definierande kortet för en Modernlek av den competitiva typen. Potentialen i ett kort som låter dig spela spells utan att betala mana kan inte underskattas.
Gideon of the Trials är en Planeswalker för tre mana, och sådana är nästan alltid bra.

Men om det var ett kort från Amonkhet som verkligen stack ut och formade Standardformatet runt sig så var det Glorybringer. Jag öppnade faktiskt Glorybringer på prereleasen och vann varje duell då jag lade ut den. I ett limitedperspektiv tillhör Glorybringer de få korten som man ögonblickligen pickar och gladeligen byter färg för om man öppnar. Var och varannan strategiartikel om Standard handlade om runda fem mot den röda leken, helt enkelt för att det var då Glorybringer kom ned på bordet. Glorybringer kombinerar i ett kort återkommande removal med ett stort flygande hot med Haste. Glorybringer hjälpte Temur Energy att vara den helt dominerande leken (t.ex. klart bättre än Sultai Energy, som hade The Scarab God istället) tills halva leken bannades. Slutklämmen i diskussionen kommer dock när ett playset Glorybringer tar hem en SCG Classic, i Modern!

Då vet vi att vi pratar om ett kort utöver det vanliga, nämligen det bästa kortet i Amonkhet, Glorybringer.

Glorybringer



Därmed har vi nått slutet på denna lilla genomgång av det bästa kortet från fem nyligen utkomna set. Håll utkik efter fler instanser i denna artikelserie, och känner du att du vill du skriva en själv så är du välkommen att kontakta mig. Härnäst skall vi få en återblick av tidigare besök i Ravnica, om jag inte är felinformerad.

 

Artikel-feedback