Loggar in...
Forumnytt
Torgetnytt
Turnering [Vintage]
Att spela Dredge utan att förstå vad man gör
2014-12-21. Barnvakt var fixad och dagen var kommen. Dagen då jag skulle få spela typ1 för första gången på över ett decennium.
 |
av
 yespair18:24, 23/12 -14 läst 4770 ggr. |
 Skriv ut artikel 13 Kommentarer |
Innan söndag var det fredag. På fredagen hade jag varit frånvarande från jobbet på grund av att min fyraåriga dotter haft en slemfylld hals och drogs med en hosta som resulterade i likväl kväljningar som kräkningar. Praktiskt nog är min dotter dock ganska tacksam när hon är sjuk, och blir gärna ompysslad i soffan samtidigt som hon tittar på Bumbibjörnarna. Detta gjorde att jag faktiskt kunde proxa upp den lek som jag skulle få låna på söndagen och guldfiska lite.
Lördagen fortsatte i ungefär samma manér och jag fick guldfiska lite medan grabben sov en stund mitt på dagen. Frammåt kvällen lyckades jag trycka in lite mer guldfiskande eftersom att min bättre hälft var i Göteborg på någon föreläsning som inte slutade förän 21.30. Frammåt 23.30 började jag kolla på tågtiderna för den stora dagen. Eftersom att jag är bosatt i Sveriges metropol, Trollhättan, brukar tågtider till Göteborg vara ganska smidigt. Tydligen var det inte så på söndagar.
Söndagen kom och väckarklockan ringde vid 05.30. Att sova till halv sex är förvisso en få förunnad lyx, men jag hade hoppats på en lite längre sovmorgon än så med tanke på att turneringen inte började förän 10.00. Tåget gick 07.22 och det fanns inga bussar som gick in till stationen vi den här tiden, så jag satte på senaste avsnittet av ”So Many Insane Plays” i öronen och promenerade in mot centrala Trollhättan.
Under tiden som jag lyssnade på Vintage-podcasten var det bara att konstatera att mycket har förändrats sen jag senast spelade Typ1. Förutom att vi inte längre har manaburn så var det någonting som sa mig att Axys lek som tidigare varit antsändig i Göteborgsmetat (läs typ 2002) inte skulle vara lika hållbar längre. Tydligen är inte Orcish Lumberjack, Ball Lightning, Berserk och Fling-kombon lika bra när skada inte går på stacken.
Efter att ha sovit mig igenom halva podcasten vaknar jag när tåget närmar sig Göteborg och hör ett samtal om huruvida Treasure Cruise borde restrictas eller ej och kan inte påstå att jag blivit särskilt mycket klokare på formatet. Jag har generellt sätt inte spelat särskilt mycket Magic de senaste tolv åren, och jag har definitivt inte någon koll på Vintage-formatet, men det såg jag inte som något hinder för att åka till Göteborg för att gå 0-5.
Klockan var 08.00 och jag hade precis klivit av tåget i Göteborg för att ta mig en frukostmacka på Subway. Jag beställde en ägg&bacon-frukostmacka med BBQ-sås och majonäs, utan tomat. Väl framme vid kassan bad jag om kaffekoppen och möttes av svaret att kaffemaskinen var trasig. En perfekt start på dagen.. Inget kaffe..
Jag smaskade i mig mackan och tog mig till Linnéplatsen via spårvagn. När jag var framme var klockan 08.45 och jag kände att det var OK trots kyla och lite duggregn, eftersom att FreeSpace skulle öppna vid 9-tiden. Jag passade på att öppna min medhavda d'carnegie och SMSa lite med CapSize medan tiden gick. En stund efter 9 såg jag LordProtector komma vandrandes med tillhörande entourage och vi ställde oss för att muttra i kylan i väntan på att dörrarna ska öppnas. Rätt som det var dyker Timecode upp med en säckkärra fylld med Magictillbehör, baguetter och chokladbollar.
Så öppnas dörren till slut och vi kliver in i en hiss och åker upp till takvåningen. Jag hänger av mig jackan och vandrar mot fönstret där jag konstaterar att Linnéplatsens infrastruktur är betydligt mer imponerande när man ser den ovanifrån än när man ser den från marken. Den här typen av avancerad infrastruktur är ingenting som vi finner ”mitt ute i skogen”. Jag slog mig ned intill fönstret och inväntade att aginamist skulle dyka upp med den lek som jag skulle få spela.
Det pirrar i magen och efter en liten stund ser jag hur aginamist klampar in i kapprummet och med ett leende på läpparna trotsar det faktum att det finns galgar genom att kasta upp sin jacka på hatthyllan. Äntligen har jag leken i handen och jag går fram för att registrera mig för turneringen.
 Frippan Open Vintage Dredge 21/12-14 | Vintage / Turneringsspel |
|
Av: 
|
|
|
FreeSpace hälsar alla välkomna efter att aginamist använt sin åländska stämma till att högt och tydligt säga tystnad. Nu var det dags att sätta igång.
Pairings kommer upp. Stunden var kommen. Stunden då jag för första gången på över ett decennium skulle få spela Typ1.
Första matchen möter jag Placebo_Blue som spelar Oath. Jag mullar ner till fyra kort innan jag hittar en Bazaar of Baghdad. Pirret börjar övergå till nervösitet och jag ser hur jag inte lyckas hålla händerna stadiga när jag vrider upp och ned på bilderna. Placebo_Blue fuskar ut en Blightsteel Colossus och jag är beredd att scoopa innan jag efter en liten hint från min motståndare konstaterar att jag har en Narcomoeba i spel, samt en av vardera Bridge from Below och Cabal Therapy i min grav, vilket innebär att jag åtminstone kan leva en runda till. Om jag inte är helt ute och cyklar så vinner jag till och med rundan efter, efter att ha lyckats träffa en trevlig kombination av Narcomoeba, Fatestitchers, troll, broar och terapier. Jag slår för lethal med Zombies och Flame-Kin Zealot.
I princip utan att blinka förlorar jag de två andra duellerna efter brädan, sannolikt på grund utav främst fyra faktorer;
-Jag har ingen aning om vad jag ska bräda ut
-Jag har ingen aning om vad jag ska bräda in
-Jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig att få brädat emot mig
-Jag är en betydligt sämre spelare än de andra som är på plats
När jag från början pratade med aginamist om att låna leken så frågade jag också om vi kunde ta en lunch till att gå igenom lite sideboardtänk, varpå jag blev bemött med ett ”Du kan få spela UR Delver istället”. Det blev inget sideboardtänk. Inför nästa gång jag spelar vintage förväntar jag mig dock att han kastar ihop en deck tech-video som är av samma kvalitet som de Åländska matlagningsprogrammen.
Jag pratar lite med Placebo_Blue efter matchen och tar del av hans tips och trix samtidigt som jag sneglar lite på bordet intill där det finns ytterligare en dredgespelare och konstaterar att jag spelat helt fel när jag inte aktiverat Bazaar of Baghdad i upkeep utan väntat med det till efter draw step.
I runda 2 möter jag rödgrönt hat. Första matchen vinner jag ganska snabbt med mina zombies men i den andra duellen får jag smaka Blood Moon runda 2 utan mana tillgänglig för att kunna svara med att tappa. Jag fortsätter att spela några rundor i hopp om att kunna få ner tillräckligt mycket kort i graven för att kunna vinna utan att kunna dredgea 3 gånger i rundan, men det gick inte. Den tredje duellen träffar jag rätt på dredges tidigt och har två Bazaar i spel.
Så hände det. Jag hade vunnit min första Typ1-match på över tio år och CapSize tittade in för att bjuda på en baguette och Coca-Cola som plåster på såren för en tuschad Berserk. Tur att det var en jävligt go baguette.
I runda 3 möter jag LordProtector och vi sitter och snackar wäschôtska tillsammans. I den första matchen missar jag en eller två Ichoridtriggers och hamnade i ett läge där jag kunnat slå för lethal om jag inte hade gjort det. Det var ju lite synd. Istället så fick LordProtector ta hem vinsten efter att han topdeckade en Tinker (med Time Vault på bordet) rundan efter att jag spelat 2 Cabal Therapy, och jag hade till och med Mental Misstep på handen för att ta hand om den eventuella Voltaic Key-topdecken. Hade det inte varit för Tinkern (eller för att jag inte hade koll på att jag spelade med Ichorid) så hade jag vunnit den matchen. Jag låter LordProtector spela vidare och götta sig med vintagebilderna innan jag tröttnar efter sisådär 6-7 av extrarundorna där han inte lyckats få ut en Oath of Druids eller något annat faktiskt hot. Här ifrågasätter cjva att jag inte blandar och/eller kuperar leken under extrarundorna efter att LordProtector har topdeckat Tinkern.
LordProtector brädar in 10 kort och jag har inte särskilt mycket noterat på papperet så någonting säger mig att jag förlorade denna runda med 0-2. Det som utmärker sig i den här duellen är att LordProtector envisas med att säga ordet ”mycket” istället för det dialektala ”möe” som annars borde vara en självklarhet.
Jag ligger nu 1-2 och räknar med att jag kanske, kanske skulle kunna tura mig in i Top8 på anständiga tiebreakers om jag vinner de två resterande matcherna. Även om jag inte skulle tura mig in så skulle jag ju ändå ha haft en väldigt trevlig dag i trevligt sällskap.
Det blir dags för den fjärde rundan och jag möter jockeman som spelar Academy Rector-storm. På mitt papper står det inte mycket mer än två W, och mycket mer hände inte i matchen. jockeman var inte intresserad av att ta den långa vägen utan skopade ihop sitt land i sitt andra draw step i första matchen och andra matchen var inte mycket mer än så. Det är lite synd, tycker jag. Det hade varit roligt att se Academy Rector hitta en Omniscience.
Inför sista rundan var det slag om två platser som man inte kunde drawa sig till, varav den ena krävde att en spelare på 9 poäng skulle förlora sin match. Jag börjar leta efter DajM och får hjälp av någon som både pekar mig i rätt riktning och som mumlar om att jag ska spela mirror. Kul, tänker jag, och konstaterar att när jag knappt har någon aning om vad jag ska göra för att spela dredge från första början, så lär jag knappast ha övertaget när jag är den sämre spelaren i mirrorn.
Här tackar jag aginamist som har kastat in 2 Nature's Claim i main, för DajM mullar till 6 och börjar med en Leyline of the Void i spel, innan bräda. Jag flyter in en vinst i antingen första eller andra matchen och DajM vinner stabilt en match vilket gör att det står 1-1. Tredje matchen blev en riktig rysare, för där kom en vändning som jag inte tror att någon utav oss som var där och spelade hade väntat sig.
Match 3 keepade DajM på en 7a med både Bazaar of Baghdad och Leyline of the Void. Jag keepade på en hand med Bazaar of Baghdad. Hur fan skulle jag veta att det hade varit bättre att mulla till Leyline i det här läget? Det hade ju krävt tankeverksamhet från min sida.
DajM får således ett tämligen stort försprång och får in både broar och Ichorider. När jag ser DajM spela börjar jag tänka på hur många spelfel jag har gjort under dagen och försöker att absorbera hur det är man egentligen ska spela dredge. DajM slår ner mig till 3 liv och jag tappar min Mana Confluence för att gå ner på 2 och förstöra hans Leyline of the Void för att aktivera min Bazaar of Baghdad i end step. Bland annat får jag ner ett Golgari Grave-Troll och en Fatestitcher tillsammans med en Bridge from Below och kan gå loss i mitt upkeep. Saker och ting går min väg och det slutar med att jag står på 1 liv, har två Zombietokens och en Elesh Norn, Grand Cenobite på brädet, ingen av oss har broar och jag kan de kommande rundorna slå för 12 + 12 utan att DajM lyckas hitta någon Chain of Vapor.
Det mumlas och skrattas lite och eftersom att jag inte har koll på vem någon är i dessa kretsar så vet jag heller inte vilka matcher jag behöver hålla koll på. Jag ställer mig vid laptopen och konstaterar att jag i nuläget ligger 7a, men att det är 2-3 matcher som fortfarande spelas.
Timecode har samlat in resultatet och konstaterar att det är två spelare som har lyckats ta sig till Top8 på 9 poäng vardera, utöver de 6 spelare som kunde drawa sig in. Jag blir pairad mot Placebo_Blue som gick obesegrad igenom swissen.
Första matchen lyckas jag träffa rätt när jag vänder korten upp-och-ned och denna gång har jag åtminstone lite bättre koll på vad jag kan tänkas vilja bräda in i match 2. Jag håller en 7a med bland annat Chain of Vapor, Nature's Claim, Mana Confluence och Bazaar of Baghdad och Placebo_Blue börjar med en Leyline of the Void i spel. Matchen blir långdragen och jag vinner sakta, men säkert på långsam beatdown; 19, 16, 13, 10, 6, 2 samtidigt som min motståndare drar ett tjog döda kort och har en Nihil Spellbomb i spel.
Samtidigt på ett bord tätt intill sitter aginamist och drar minst lika dött efter att ha resolvat ett tidigt Wasteland-lås kombinerat med Tangle Wire, men ändå lyckas dö på beatdown från Trygon Predators.
Semifinalen går tämligen snabbt även om den slutar 1-2 till LordProtectors favör. Han vinner första matchen genom att fuska in en Blightsteel Colossus och brädar in sina 10 kort mot mig. Jag vinner andra matchen på snabba träffar och en reanimerad Flame-Kin Zealot. Han vinner tredje matchen när han fuskar in en Elesh Norn, Grand Cenobite.
På bordet intill oss ser vi hur Blutmond febrilt försöker att räkna till 10 med hjälp av bland annat en Black Lotus, en Demonic Tutor och en Yawgmoth's Will och kan snart konstatera att det står 1-1 mellan Blutmond och Mange innan Prästleken plockar hem sista och 3e rundan för att möta LordProtector i finalen.
Jag får mitt ärofyllda plakat som jag tänker ha på kontoret för att påminna aginamist om att han är en sämre dredgespelare än mig (!) och konstaterar att det börjar dra ihop sig för min del, om jag vill hinna med något tåg hem till Trollhättan igen.
Jag hinner dock kolla på den första rundan av finalen och konstaterar att Mange dragit 3 av sina 4 maindeck Containment Priest, någonting som Oath-spelaren LordProtector verkar tycka är lite svårt att spela igenom. Enligt uppgifter ska den andra matchen inte ha skiljt sig så mycket. LordProtector försökte spela Abrupt Decay i en resolvad Containment Priest, men den lyckades Mange casta en Misdirection i för att istället förstöra en Oath of Druids.
Jag sätter mig på spårvagnen hem och pratar med IronJack över telefon och berättar om vilka stalkervibbar jag gav cjva när jag pratade med honom i samband med att vi kollade ut över infrastrukturen vid Linnéplatsen och att jag idag lyckats spela mina första Typ1-matcher på drygt tio år, med en arketyp som jag inte spelat där jag dessutom stundtals brädat ut Ichorider för att att jag konstaterat att jag var för dum för att kunna komma ihåg dess triggers i upkeep; och ändå roffa åt mig en fjärdeplats i den ärofyllda turneringen. Tankarna går lite till hur mycket frustration jag måste ha skapat hos vissa spelare när de förlorat mot någon som var så otroligt mycket sämre spelare, men jag borstar bort dem och konstaterar att jag tack vare FreeSpace och aginamist har haft en kanondag som jag gärna skulle uppleva igen. Jag kanske skulle ha nappat på det där erbjudandet om lite power för tjugofemtusen...
