Jag har för länge sedan insett att jag aldrig kommer utmärka mig speciellt mycket vad gäller att placera mig bra på magicrankingen. Jag tror det bästa jag uppnått är att ligga #30 på eternal i Sverige. Det kan ha något att göra med att jag spelar magic bara några få gånger om året (gothcon, bsk och Lincon och lite andra random tillfällen). Stunderna för att träna upp magicsinnet är alltså ganska få och jag har aldrig varit mycket för att speltesta på MWS och liknande.

Inte heller har jag varit någon av de coola killarna på sidan som skriver långa artiklar om nattliga eskapader på diverse pro tours, ptqs och om hur folk barnar på dem.

Med detta i bagaget finns det dock en synpunkt på magic jag kan bidraga med, nämligen den av en arrangör. Magic på Lincon genomfördes av 6 domare anförda av Scale och Xior, Martin Jordö med sina 3 butiksbiträden, 6 scorekeepers och mig själv.

Jag vill passa på att varna känsliga läsare för att den här artikeln innehåller stora portioner självömkan och egotripp, en stark mage är ett måste.


Onsdag

Man kan säga att årets Lincon började på onsdagen, även om det förstås involverat åtskilligt med planerade under vårkanten. Allt från schemaläggande av turneringar till kontakt med Lincon om lokaler etc. Min krönika börjar nämnda onsdag de sista timmarna på jobbet. Jag satt och leechade på jobbets skrivare genom att trycka ut ett antal sealed-listor för fredagens GPT och fina tydliga informationslappar att sätta upp väl på siten. Lappar som folk gladligen ignorerade, "fråga först, titta sedan" antar jag. Ungefär halvägs hem på cykeln insåg jag att jag i all planering glömt att ta ut pengar till Lincon. Eftersom jag var för trött, och för sen, för att vända om och uppsöka närmsta swedbank i en stad jag fortfarande inte hittar i, bestämde jag mig för att ordna detta senare. Att torsdagen var röd (se kristi himmelsfärd) var också något som ödets gudar valde att kasta i ansiktet på mig. Det hela slutade med att jag stod och plundrade bankomaten vid konsum på hundralappar.

Femton minuter, och åtskilliga uttagslappar, senare styrde jag kosan mot universitetet där jag mötte Martin som redan börjat rigga upp butiken. Scale och co. anlände nån timma senare och vi var redo för att köra igång konventets första turnering. Jag bestämde mig för att spela Vintage proxyn, men ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg mycket från den turneringen. Höjdpunkten var när jag weldrade in en Ethersworn Canonist som svar på Frashannes Dark Ritual och tvingade han att burna, men någon top8 blev det inte. En positiv sak var att min skrivare överlevde smällen när jag något osmidigt navigerade min fullastade cykeln genom ett par bomar längs med cykelvägen till Lincon. En annan grymt positiv sak var att Lincon-folket helt på eget initiativ hade tagit fram ett antal pokaler och priser som vi kunde ge till våra vinnare. Allt detta åkte ner i min självutnämnda myslåda som jag gick runt med hela konventet. Den innehöll smått och gott som 30k i kontanter, linconmugg, massa pennor och horder med papper som jag förde anteckningar på. Sent på kvällen anlände Pelle (som btw nu ingår i vår nya föreningstyrelse) med vänner från Uppsala. Jag hade lovat pelle att få använda min bäddsoffa under Lincon så vi drog hem till mig strax efter turneringens slut. Jag måste förstås inflika att någon gång under kvällen uppstod den rätta konventskänslan genom inmundigandet av den första linconburgaren.


Torsdag

Torsdagen startade jättesoft, morgonens turnering började inte förräns vid 11 så vi hade gott om tid att sova, skriva leklista för Pelles del, äta frukost och ta oss in till eventet. Folk började spela PTQ-Austins (standard) med sjukt många deltagare, 90 stycken tror jag de blev. Själv satt man och allmänt mös i magicsalen och funderade på kvällens Vintage. Ozzy frågade om han inte kunde få låna min linconmugg för det var så lång kö just nu. "Visst", svarade jag, "men kom tillbaka med den sedan". Det visade sig att Ozzy och jag hade lite olika definition på sedan för jag fick tillbaka den efter midnatt. Anyway så whineade jag lite om att jag hade dåliga brädkort inför kvällen men Elof i princip prackade på mig sina Pithing Needles för att jag skulle spela vintage så jag hängde givetvis på. Jag tror det kan ha något med att de var tyska att göra, han ville väl dela med sig av porren.

Ok, ska jag vara ärlig så är ju vintage ändå mitt "bästa" format så det var förstås aldrig fråga om att jag inte skulle spela det, jag försökte bara låta lite dramatisk, ok?

Jag lyckades faktiskt ta mig till top8 men slogs ut av Scorched som inte ville bjussa på en missed trigger, trots att han stod i skuld till mig från Gothcon 04. Kortet i fråga även då var just Masticore. Ok, kan jag hjälpa att jag spelat samma lek sedan 03? Nån gång under kvällen började jag inse att något med detta lincon inte fungerade som det brukade. Antingen var jag aldrig på plats just när top8 i de olika turneringarna skulle börja kombinerat med att folk tyckte det var bättre att hämta ut sina priser senare. Resultatet var att jag sprang runt som en dåre hela konventet och betalade ut top8 priser till personer från X olika turneringar. Kombinera detta med Y personer som ville veta ställningen i SvM-mästerskapen och Z personer som kvalat in från extendedkungen som ville ha sitt inträde tillbaka och Å personal som ville ha fler matbiljetter. Resultatet var att jag inte kunde gå många meter utan att någon ville mig något. Jag inser nu i efterhand att jag definitivt borde lagt uppdateringen av SvM-mästerskapen på någon annan, men våra domare var förstås väldigt upptagna och det saknades kontinuitet mellan våra scorekeepers, som förstås gjorde ett utmärkt jobb i alla fall. Jag fick i alla fall mellan vintagerundorna upp en uppdatering av SvM-mästerskapen efter standarden. Rosholm tyckte förstås den var intressant. "Du borde nästan kunna ta dig in bara på den", sade jag till honom. "Ja man tycker nästan det", svarade han. Nu visade det sig behöva något mer men in kom han till slut i alla fall. Men nu hoppar jag händelserna i förväg.


Fredag

Normalt sett har jag ingen koll på standard eller nyare expansioner alls. Det brukar dock aldrig hindra mig från att lira en Sealed-turnering bara för att ha skoj. Så blev det dock inte i år. Scale hade bestämt att klockan 13 skulle jag dela ut pengar till folk så jag fick ge mig in mot banken på förmiddagen. Framför mig i bankkön fanns Tripp, Trapp och Trull. Eller deras kvinnliga motsvarigheter, om nu orignalen kan sägas ha ett kön. En 25-årig kvinna hade med sig sin morsa och sin dotter till banken. Nu är det förstås inget fel på det men ungen, som hela banken snart visste hette Tilde, måste haft någon form av ADHD för hon sprang runt konstant. Hon gjorde diverse avstickare in bankens kontorslandskap också. Eftersom morsan var för feg för att följa efter blev det hela en ganska underhållande historia. När kön framför mig krympte och jag närmade mig kassan lade jag till min fasa märke till skylten som sade "du är ägd". Ja egentligen så sade den "Maxuttag 15.000 såvida du inte sagt till i förväg". Jag försökte muta kassörskan med att hon kunde få en gratis baguette om hon kom till vårat årsmöte dan efter men hon var stenhård. Det slutade med att jag tog mina 15 tusen och cyklade över hela stan till #2 av de 3 swedbankkontor som hade öppet på fredagen. Det kontoret kunde också förse mig med 15.000 och mer tid hade jag inte.

Jag begav mig tillbaka till universitetet, tog en linconburgare i farten och delade sedan ut pengar till de som ville ha. Fredagskvällen var ganska lugn, jag spelar varken standard eller block så jag mös ihop en EDH lek med Captain Sisay som general. Vi var 4 st som ville spela så vi testade först en free-for-all och sedan en 2HG (med 70 liv). Jag och min lagkamrat höll på att få bita i gräset pga av Experiment Kraj, Thornling och annat smått och gått men vi lyckades hålla undan tills min lagkamrat spelade en Decree of Annihilation. Bara att börja om med andra ord. Vi vann sedan tävlingen om vem som kunde toppa mest länder och lyckades ha ihjäl det onda laget genom att lägga pattern på en nermorphad röd akroma, skjuta den med ajani och leta upp den vita. Lagtech ftw.


Lördag

Jag hade förberett en fin lista över alla som kvalat till Extendedkungen, med fina kolumner man kunde kryssa för om de fått inträdet och en till kolumn för gratis deltagande i extendedkungen. Nån tyckte dock det var bättre idé att tvinga alla att betala 50 kr och sedan komma och be mig om pengarna så lite surt var det förstås att jag inte var inne på sighten när Extendedkungen drog igång på morgonen.

Vi hade ont om skrivarpapper och jag hade inte haft tid att skriva ut dagordningar, verksamhetsberättelser mm inför årsmötet men som tur var hade linconfolket en high-techlösning åt oss. De låste upp projektorn i stora magicsalen så jag mös ihop en powerpoint-presentation istället. Att projektorn sedan var apdålig vad gällde färgerna och upplösning var inget som inte gratis baguette och fika kunde råda bot på.

Årsmötet tog som vanligt oändligt lång tid. Jag var lite för vek och lät folk tala lite för mycket antar jag. Till slut lackade jag ur och körde några voteringar på raken så vi kunde få nåt bestämt. Det finns gränser för hur länge man kan lyssna på olika personer säga i princip samma sak. Hursomhelst var det dock ett trevligt årsmöte och det var kul att så många dök upp.

Ungefär nu började jag också inse att den huvudvärk jag försökt kväsa de två senaste dagarna med ipren kanske inte enbart berodde på sömnbrist. Jag kom dock fram till helt säker kan man ju inte vara så bäst är nog att bara köra på som om allt är ok. Årsmötet tog slut och jag, Martin och några till ur nya styrelsen rusade iväg för att ha ett snabbt möte med lite linconfolk. Legacyturneringen fick lugnt vänta på oss.

Jag kommer tillbaka från mötet 2 minuter efter att pairings har postats. Inf nice, som de säger. Jag spelar en dålig slivervariant, men att en lek är dålig har knappast hindrat mig förut. Jag börjar med att vinna de två första matcherna och mös som mest i den andra av dem när jag vialade in en Withered Wretch när Kitchen Finks gick i graven, och åt upp den. I match 3 hamnade jag på bord 1, vilket jag högljutt lät hela salen veta. Till mitt försvar bör nämnas att det var ganska längesedan jag satt på bord 1 i någon som helst turnering. Matchupen var dock mirror och i slivermirror är det bara 2 saker som räknas. 1) Den som får ut mest gubbar och 2) den som av dessa får ut fler 2/2 slivers (som grund) än den andre). Det visade sig att min moståndare var mycket bättre på detta en jag, det kan ha något att göra med de 2 daze jag sprang rakt in i också. Jag är inte bitter.

Jag spelar match 4 men kommer inte ihåg mot vad. Det slutade dåligt för det goda laget så jag droppade för att administrera SvM-uppdatering och dela ut pengar mm. Legacyturneringen drar in på småtimmarna och Priceguy frågar mig om inte jag skulle kunna sköta uppdateringen av SvM-top8:an efter legacyn inför morgondagens auktion. Eftersom PG gjort sådant hästjobb med just det de senaste två dagarna kunde jag förstås inte säga nej till våran favoritprofil på SvenskaMagic.

I väntan på Godot heter en pjäs av Samuel Becket. Den skulle kunnat heta I väntan på Legacy. Min näsa började nu bli väldigt tilltäppt och min hals började känna sig misshandlad. Kanske fanns det en koppling till huvudvärken trots allt. Jag bestämde mig för att ta en linconburgare men grillen var stängd. Jag kom fram till att den bästa lösningen på halsproblemet var att förtära 200 g grillchpis och en påse polly. Sedan spelade jag 2HG buntas med några dudes. Det mesta är ett töcken faktiskt.

Klockan 04.20 var det dags för final i Legacy. Jag blev ganska lättad när de bestämde sig för att splitta. Dags att mata in de sista poängen i SvM-ställningen. Som de flesta vet räknas ju bara ens 3 bästa resultat och jag hade lite tidigare under konventet funderat på om jag skulle haxxa till något med matlab men det hade fallit sig så väl ut att ingen hade plockat poäng i fler än 3 turneringar. Lat som jag var lät jag alltså bli. Jag noterade glatt att nu var det bara 1 person som tagit poäng i 4 st, vilket lätt kunde fixas till ad hoc. Jag skrev glatt ut listan men bestämde mig för att kontrollera en extra gång, bara för sakens skull, medan Xior och sin hjälpdomare packade ner.

Min trötta öga lyckades upptäcka att jag missat att räkna med PTQ-kolumnen när jag räknade hur många turneringar de deltagit i. En kolumn, ingen kolumn kanske. Mitt lilla misstag skulle haft minst sagt konstiga konsekvenser nästa dag så tacka ödets gudar för att det upptäcktes. En viss Thomas Rosholm kan vara extra glad eftersom han låg på plats 9 i den första versionen. Jag bad Xior att inte stänga av datorn för jag behövde göra om. "Visst", svarade Xior och loggar ut istället. Lite tafatt insåg vi att det bara var Scale som kunde lösenordet. Vi prövade med ingenting och med "hoogard_är_söt" men gav sedan upp. Xior smög in i sovsalen för att försöka få liv i Scale. Han kom tillbaka 5 minuter senare och rapporterade att återupplivningsförsöket varit misslyckat. "We did everything we could, but in the end there was nothing we could do". Vi velade ett tag men bestämde oss för ett sista försök av nekromanti. Jag och Xior smög in i sovsalen och började rucka på Scale till han började vakna upp ur sin skendöd. "Huh va?", tror jag han sade till slut. "Kan du logga in?", frågade Xior och höll fram lap-topen. "Va?", frågade Scale. "Vi behöver en inloggning", försökte Xior på nytt. Scale stirrade på oss i ungefär 20 sekunder. "Ville ni något?", kläcker han sedan ur sig. Xior lyckas till slut få Scale att logga in på datorn och vi drag oss sedan snabbt ur från Hades och de dödas värld. Jag uppdaterar SvM-mästerskapen och noterar att top8 ser mys ut.

Klockan var nu efter 5 och jag funderade seriöst på att stanna upp hela natten för att att slippa vem-fan-våldtog-mig-i-halsen-känslan jag visste jag skulle få när jag vaknade nästa dag. Jag sms:ade Pelle som jag visste skulle spela maffia hela natten för att se om de fortfarande höll på. Jag fick inget svar så jag antog att så inte var fallet. Jag begav mig ut i den redan ljusa morgonen och drog hem och lade mig.


Söndag

Det kändes som jag precis lagt huvudet på kudden när någon ringde på min mobil och väckte mig. Jag får passa på här och göra ett utlägg om hur min Sony-Ericsson walkman som vanligt kraschat i den rätta stund (den här gången är det displayen som är paj) och jag fått ta till min gamla Nokia 3310 som klarar av ungefär 20 sekunders samtalstid. De 20 sekunderna var dock nog för att jag skulle kunna möta upp med baguettemannen på lördagen till årsmötet förtjusning.

Hur som helst. Jag blev uppringd av någon, men fråga mig inte vem. Ok ni kan fråga mig vem men jag kommer inte kunna svara. Personen förklarade i alla fall att det nu fanns många personer på konventet som ville ha pengar av mig, inte minst de som nu börjat åka ur top8:an som ville åka hem. Klockan var halv 11 och jag var precis lika våldtagen i halsen som jag trott jag skulle vara. Jag hoppade genast in i duschen, skippade frukost med planen att spendera min sista matbiljett på en linconburgare och drog sedan in till lincon.

Givetvis hade grillen inte öppnat ännu då det rådde hamburgerbrist. Jag drog åt svångremmen och gick sedan och betalade ut lite pengar åt höger och vänster. Jag såg Jonte vinna SvM-mästerskapen och vi höll en liten fin ceremoni vid butiken där folk fick lite bucklor mm. SvM mästaren är död, länge leve SvM-mästaren, sådana saker typ. Läs gärna hans artikel. Jag snodde bilden till vänster över den mästerligt snygga pokalen från den tex.

Några satt och drafta Emperor Rochester. Själv började man städa och några timmar senare var allt folk utflugna och lokalerna skinande rena. Några nysattacker senare var man själv också hemma, med myslåda och hela kitet. Faktum är att jag varit hemma sedan dess och avnjutit en av mitt livs värsta förkylningar. Men inget ont som inte för något gott med sig, den här artikeln tex som jag från och med nu dedikerar till den här förkylningen.



Ha det gött alla, så syns vi till BSK. Där kanske jag chockar med en ny lek i vintage!



Props: Scale och domarna, Martin och alla andra människor jag mötte på Lincon, såg inte ett surt ansikte förutom när jag tittade mig själv i spegeln.

Slops: Mig själv som inte kommer ihåg namnet på hälften av de människor jag träffade. Känn er inte ledsna för att jag inte nämner er vid namn med andra ord. Extra slops till Swedbank som gör allt för att hålla i ens pengar när man väl gett dem till dem.



Hoogard

Ständig Kassör och Arrangör.