Loggar in...
Forumnytt
Torgetnytt
Turnering [Standard]
Osleevat – ye be warned
Det skrivs för få turneringsrapporter nuförtiden. Ta bara mig som exempel. Min senaste är snart fem år gammal. De fem åren har dock bjudit på sparsamt med turneringar värda att skriva om. Det fanns ett bra läge, men den rapporten blev aldrig klar. Det är dags att reda bot på det. Det skrivs sannerligen för få turneringsrapporter nuförtiden.
 |
av
 Razorfin
#10 PWP Yearly01:16, 23/6 -16 läst 5106 ggr. |
 Skriv ut artikel 21 Kommentarer |
Standard
”En standard är en norm som gäller för alla aspekter av en sak.” /Wiki
SAOL
I magic kallas t2 för standard eftersom det är det vanligaste formatet, normen om man så vill. Med de senaste reglerna får man ha kort som är upp till ett och ett halvt år gamla. Detta gör att standard är ganska lätt att sätta sig in i men också att det rör sig fort. Det som är nytt och populärt ena veckan eller månaden kan mycket väl vara gammalt och utdaterat nästa. I standard är det alltså viktigare än i något annat format att hålla sig à jour.
Till att börja med skulle jag vilja ge en eloge till Research & Development på Wizards (med ett undantag, mer om det senare i artikeln), de har utvecklat ett väldigt fint standardformat, och att det var åtta olika arketyper i senaste Pro Tour t8:an är ett fint bevis på det. Det har sällan varit så roligt att spela standard. Tack!
*ovanstående är skrivet strax efter en framgångsrik turnering i formatet, och uttalandet kan därför anses vara jävigt.
Styckena ovan om att vara à jour i standard samt om senaste PT t8:an har en fin gemensam nämnare: PT Gauntlet på magic online. Att spela 8-manna köer där man får en slumpad lek från senaste PT t8:an är ett utmärkt sätt att själv få en känsla för hur de olika lekarna spelar, och när listorna efter någon eller några veckor blir lite utdaterade kan man helt enkelt välja att själv skaffa sig sin favoritlek och hänga med i den lekens utveckling. Min favoritlek var Bant Company.
Uppladdningen
Det fanns dock ett problem med de olika Company-varianterna jag provade, och det var att gubbarna ofta var väldigt klena men hade manahungriga förmågor. Man fick aldrig slut på kort, men det var svårt att hinna med allt man ville göra, och man fick sällan in någon skada under tiden. När motståndaren spelade en sweeper hade man gott om resurser till att börja om, men med motståndaren på 20 liv hade man inte åstadkommit någonting de första turerna. Då kom den uppdaterade versionen Bant Humans. Tack vare Thraben Inspector, Duskwatch Recruiter och Tireless Tracker fick man här heller aldrig slut på gas, men till skillnad från andra Companylekar så slog man ihjäl motståndaren fort under tiden. Thalia's Lieutenant och Lambholt Pacifist är den stora skillnaden, samt att Dromoka's Command har ett väldigt bra hem här.
En knapp månad efter PTn och en knapp månad före WMCQn i Malmö hade jag alltså bestämt lek. Bant Humans netdeckad från Yuuya Watanabe, så få ändringar som möjligt.
Två veckor före WMCQn var det PPTQ i Danmark. Mina kort var fortfarande på ingång, så istället för Company lånade jag BW kontroll som veckan innan hade gått utan duellförlust på en annan PPTQ i händerna på Ludde Londos. Jag gick loss, bye, draw, loss, tog en dansk öl och åkte hem.
Efter en veckolång paus från standard pga Legacy Gauntlet på magic online körde jag dagarna för WMCQn tre ligor, och gick prompt 14-1 med Bant Humans. Så här säker på standard och mitt lekval hade jag inte känt mig någonsin, möjligen med de två undantagen 2012 då Delver Delversson var inne och dominerade och 2002-2004 när jag grindade Astral Slide varje vecka på FNM i två år. Jag avslutade uppladdningen med att lova Martin Lindström att vinna turneringen, varpå han vidarebefordrade budskapet till andra kombatanter, inklusive blivande finalister.
På lördagmorgonen registrerade jag följande lek, dock inte helt utan missöden.
 Bant Humans | Standard / Turneringsspel |
|
Av: 
Så när som på några få brädkort är det en exakt netdeck. Det sista jag gjorde var att lägga in en Gideon i main på bekostnad av en Ojutai's Command. Jag insåg att jag aldrig skulle bräda in Commanden, men en 14-kortsbräda var jag beredd att acceptera.
Per är trött på det (man vill ju haka på senaste trenden)
Jo, det där om missödet. Jag dök upp på morgonen med leken i ett par hyggliga blåa plastfickor, och min plan var att antingen spela i dem, eller om jag fick feeling kunde jag byta till mina rosa. Sen visade det sig att jag hade 7 varulvar i leken. Sju jävla flipkort. Här hade jag lagt möda på att skaffa leken, men naiv som jag var trodde jag att det räckte. Inga av mina plastfickor var tillräckligt bra för att dölja några jävla flipkort. Bra design där Wizards, en applåd.
Det ena alternativet som återstod var att köpa nya, svarta plastfickor, vilket jag inte var så sugen på då jag hade nya färgglada själv. Det andra var att skaffa fram checklistkort.
Checklistkort.
Vilket jävla skämt.
Sen när är det njutbart att spela med dåliga proxies, och låta ens kärt införskaffade riktiga kort ligga och samla damm i deckboxen? Butiken var i alla fall snäll nog att låna mig sju checklistkort för mina varulvar. All was not well, men det fungerade ändå.
Sedan kom jag till brädan. Nissa, Vastwood Seer. Origins har såklart sina egna checklistor. Inte en själ hade dem på plats.
Det duger alltså inte att skaffa kort till leken, man måste skaffa låtsaskort till vissa av dem.
Alternativ tre var att helt sonika rata Nissa från brädan, men tillslut blev det alternativ ett och svarta sleeves istället. Nästa varulvslösa standardturnering jag spelar lovar jag dyrt och heligt att spela osleevat. Per är trött på det.
Mina ursäkter för den här ranten till de som för länge sedan både insett och kommit över det här problemet. Jag inser att jag är ganska långt efter.
Turneringen
Runda 1, när vissa förtjänta satt i soffan med varsin bye, mötte jag BW kontroll. Det gick som det brukar gå, vi bytte lite resurser och sen fick han snart slut på kort. I den andra duellen såg han en Negate på min hand tidigt, och sista rundan fick den kontra den Languish som den hade varit avsedd för hela duellen.
Runda 2 var det mirror, och det gick fort eftersom jag till skillnad från honom drog Collected Company.
Runda 3 mötte jag GB, och Humans gör både mer skada och drar fler kort. Pinsamt nog var jag tydligen inte på det klara med hur Sylvan Advocate fungerade, men det gick ändå.
Runda 4 var det featurematch mot Cryptolith Rite-company som kan ses här. Det gick fort eftersom storleken på mina gubbar spelar roll innan hans synergier kickar in.
De fyra första rundorna förflöt alltså utan duellförlust.
Runda 5 hade jag tänkt ta en draw, men blev istället nerpairad och tvingades spela. Detta fick jag göra mot den helblåa prisonleken, och det blev ganska roliga dueller. Som tur var hade jag testat den leken lite själv tidigare, så jag visste hur den opererade, och kunde med den infon spela runt att bli blowoutad. Efter 35 minuter och med höjdpunkter som trippla Prism Ring i spel mot dubbla Gideon-emblem (och en fortfarande levande Gideon!) lyckades han till slut vinna duell ett. 14 minuter senare var det kvitterat, och med 1 minut kvar var duell tre naturligtvis dödfödd.
Runda 6 kunde jag vinna för att komma etta, drawa för att komma trea, eller förlora för att komma femma. Jag tog drawen.
I kvartsfinalen mot GW tokens gick det som det hade brukat se ut online under uppladdningen. Jag lade gubbar, han lade planeswalkers, jag slog planeswalkers, han chumpade. När röken hade lagt sig hade vi 20 liv var, men jag hade ett gäng 3/3 och 3/4, och han hade någon överbliven 0/1. Ojutai's Command är kanske lekens svagaste kort, men mot just Archangel Avacyn är den naturligtvis helt devastating eftersom man alltid har mana uppe då den spelas och det sabbar hela hans tur. Jag hade lite tur som trots enbart 1 Command fick in det spelet i duell 1.
Semin bjöd på en Jangi-special.
I finalen väntade Willam Blennow, och han hade alltså blivit varnad om mitt löfte bara någon timme tidigare. Matchen, som kan ses här, började perfekt med en mulligan. Sedan tog jag en mulligan till. Ner på fyra din jävel! Yes box. Duellen började med Thraben Inspector, Plains, Island och Forest på hand, och Duskwatch Recruiter på toppen av leken. William inledde med två tapland, så min Duskwatch flippade ögonaböj. I min runda tre offrade jag min clue i hopp om en till Thraben Inspector, men fick istället passa med Reflector Mage och land på hand efter attacken. William ryckte min Mage i sin tur innan han passade. På min tur slog jag ner honom på 11, lade land och passade. William följde upp med Languish, och i slutet av turen spelade jag Collected Company, vilket möttes av ett standardiserat ”DROG DU DEN?!?”
Ja, det gjorde jag.
För ett kort tag var hoppet uppe om att knipa en duell från en mull till 4. En ensam Lambholt Pacifist senare var det hoppet snart dött igen.
Duell två gick helt enligt plan.
Duell tre var definitionen av misär. Runda sex hade båda spelarna två Tireless Tracker i spel var. Nästa tur hade de alla dött. Tio turer senare hade fortfarande ingen missat ett landdrop. Båda spelarna satt med en solfjäder av land på hand och kände ”nu förlorar jag” samtidigt som vi försökte hålla masken. Det slutade som sig bör med en episk alfaattack.
illjjjjaaaaaadddååååååå
På World Magic Cup 2016 lovar jag att hålla den svenska fanan högt. Det kan komma att bli osleevat. Var varnade.
Props:
Thraben Inspector - gör skada, drar kort
Slops:
Flipkort
Checklistor
Att mörda tjuven i Citadels
