Vart jag än reser i landet och vem jag än talar med så verkar alla känna till Arvika, något jag alltid funnit mycket märkligt. En liten kommun om 27 000 invånare borde rimligtvis inte höra till den nationella allmänbildningen. Det finns ett visst mått av frustration i det här, åtminstone för egen del, då jag är en multinörd som är väl etablerad inom Arvikas tämligen gigantiska spelkultur – en frustration som bottnar i faktumet att ingen känner till Arvika för dess aktiva spel, utan istället för absolut allt annat som man kan tänkas skriva om staden.

Jag tänker nu ta med er på en rundvandring i Arvikas Magicsamfund, en resa som kommer ta er från en svunnen tid fram till dags dato och längre. Välkommen till "Sveriges hemligaste Magic-stad".



Året är nu 1999, vårens dofter ligger tungt i luften, vi befinner oss på Dotteviksskolan – en skola för elever i årskurs 1 till 6. Det är en mycket speciell tid och plats: Urza’s Legacy har precis släppts och en formidabel hord av unga pojkar tar sina första, trevande kliv mot en hobby som skulle komma att gå från skolgårdens kung, till tabu, till en hemlig verksamhet in i det nya millenniet.

azasel närmar sig mig vid fotbollsplanen, i handen håller han krampaktigt en Keldon Warlord från 4th edition – med en närmast darrande stämma förkunnar han: ”Den här kan bli hur stor som helst! Om jag har 20 gubbar i spel så är den 20/20 och då dödar man motståndaren på bara ett slag!” Jag tappade hakan inför kortets övermakt. Hur skulle jag någonsin kunna bygga en lek som kan vinna mot ett sådant fasansfullt kort!

Med mina livsbesparingar i fickan gick jag till den lokala Magic-butiken och investerade i en Mirage-starter och ett Urza’s Saga-booster. Länge låg jag vaken den natten och tittade med tindrande ögon på de fantastiska bilderna. Simian Grunts, i all sin brutala prakt. Gang of Elk, med den episka förmågan. Dagen efteråt såg jag en kille på skolan med en Lure och fick genast ett ondskefullt sken i ansiktet. Nu behövde jag bara ge Gang of Elk Trample, sen skulle jag vara oslagbar!

På skolan började det byggas lekar. Horribelt dåliga lekar. Lekar med Krakilin, Scaled Wurm, Wiitigo och 20+ Enchant Creature-kort med pumpeffekt. En kille hade fickan full med värdelösa kort som Mox Diamond och Force of Will. Vi spelade utan plastfickor på sandiga bänkar, många lekar hamnade av misstag i tvättmaskinen.

Hela skolan spelade, överallt kunde man hitta Magickort liggandes. I buskarna. I sanden. Överallt. En ung kille satt och tuggade på sin pärm, man kunde se att han ätit upp en ohälsosamt stor del av den.

Det var dock inte lång tid kvar förrän alla dessa unga pojkar skulle tvingas förflytta sitt spel från offentlighetens ljus. Runt hörnet väntade högstadiet, en plats där man gör bäst i att inte sticka ut. Över en sommar, årskurs efter årskurs, gick spelet från skolan till hemliga platser. Det spelades i pojkrum, i soffgrupper på möbelvaruhus och i halvt bortglömda vindslokaler som Arvikafestivalen inte hade ork att administrera, än mindre husera i.

Magic hade gått under jorden. I samhällets skugga, skyddade från insyn, växte grupperingar fram. Lite varstans spelades det. Ibland försökte någon fösa ihop alla och dra igång aktivt spel igen, men ingen kunde bryta mönstret – likt kackerlackor när man tänder ljuset försvann alla till sina respektive gömställen. Föreningar växte fram och dog ut, ingen av dem lyckades skapa en hållbar community. Åren gick, spelet spelades i lönndöm.

Året var nu 2005, på ytan var Arvika i avseendet Magic en död stad, under ytan levde spelandet kvar ännu, i ett dvalliknande tillstånd. Jag gick i gymnasiet, stadens teoretiska dito. Helt plötsligt fick man sticka ut igen utan att drabbas av omgivningens vrede. Det började spelas Magic i skolan, jag registrerade mig på Svenskamagic. Det var någonstans här som jag beslutade mig för att försöka samla stadens Magicspelare under en och samma fana.

Jag var med och grundade MacroConsistor (fråga inte varför vi gav den det namnet) – föreningen bakom konventet MacroCon, ett i de flesta avseenden misslyckat försök att få alla Magicspelare att samlas på samma plats.

Föreningen överlevde inte länge.

Något år senare försökte jag igen. Tillsammans med en lokal spelbutik arrangerade jag och två vänner ArKon – ett konvent kombinerat med LAN som var sinnessjukt ambitiöst och fruktansvärt misslyckat. Av 150 LAN-platser fylldes runt 20. Den enda Magicturneringen vanns utan egentlig konkurrens av Guldlock och Tilyna. Priserna var ett par dubbeländer som vi köpt in för en slapp hundring stycket.

Många fler, mer eller mindre misslyckade, konvent senare befinner vi oss i året 2010 – jag och azasel, ”pojken” med Keldon Warlord, arrangerar konvent mitt ute i skogen och lyckas på något mirakulöst sätt få dit runt 15 lokala Magicspelare och en herrans massa annat folk. Hemresan efter konventet kulminerade även i att vi ofrivilligt testade vem som är starkast av en Volvo 740 och en fullvuxen älg.

Den hugade kan skriva i kommentarsfältet vem ni tror vann.

Konventets relativa framgång berodde till stor del på föreningen Arfold – en förening som på bara något år gått från en lajvklubb för inbördes beundran till den största spelföreningen i Arvikas historia. Aktivt spel blev mer och mer vanligt, fler och fler ”hemliga sällskap” av Magic-spelare hittades och absorberades in i gemenskapen.

2011 blev det konvent igen, den här gången arrangerat direkt av Arfold. Det blev det största konventet till dags dato, med tv-spel i en biografsalong och flera Magic-turneringar som drog folk ifrån hela länet. Mer hade det blivit om inte konventet krockade med BSK. Ännu fler spelare hittades undangömda i små enklaver i och runt Arvika, vi växte. Sakta men säkert.

Sedan dess, och främst de senaste månaderna, har jag arbetat hårt med att försöka bygga upp en stark Magic-community i Arvika. Vi står nu på randen till aktivt spel i fast lokal varannan helg, vi har ett massivt konvent – SPARV – bara en dryg månad bort, då (för första gången på 10 år) Arvika kommer se DCI-sanktionerat spel igen. En händelse av enorm betydelse för hela Värmland.

Idag kan jag samla 30 lokala Magicspelare på en och samma plats, om jag drar i alla trådar jag har och välsignas av största möjliga tur. Men jag vet att Arvika är fullt av samma hemliga Magicsällskap som formades redan när jag var ung, innan dess och efter det. Vem vågar ens spekulera i hur många spelare som står att finna om man finkammar kommunen? 100? 200? Ingen av dessa siffror är omöjliga i en stad som Arvika, där Magic tycks finnas i allas periferi men aldrig i det offentliga ljuset.

Därför, vill jag mena, är Arvika Sveriges hemligaste Magic-stad. En stad på väg ut i läktarljuset och det offentliga rummet. En sleeper. Ett fruktansvärt vidunder som vilat utanför Sveriges Magicsamfunds radar under alla dessa år, men som nu håller på att vakna till liv.







Den 7:e september börjar vidundret vakna till liv – och jag inbjuder er alla att bevittna det med egna ögon. Ni är alla välkomna till SPARV, konventet som markerar starten för aktivt och nationellt spel i Värmland.

(Props till Föreningen Svenskamagic Junior, utan vars hjälp och stöd detta inte hade varit möjligt.)

MVH
Anders

1-2021-21