vampiric_ninja: Hej, Terese. På alla dina fans i Nordens vägnar vill jag tacka dig för att du ställer upp på den här intervjun! Dina fans verkar väldigt hängivna. Känner du dig någonsin som fantasykonstens ofrivilliga rockstjärna eller är du mer av en tillbakadragen konstnär?

Terese Nielsen: Mina fans är så otroligt fantastiska. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har så många som beundrar vad jag gör och vad jag gjort. Det är verkligen en magisk sak. Jag vet inte om jag har någon slags rockstjärnestatus, det finns så många otroligt skickliga konstnärer där ute. Jag gillar verkligen att komma ut och träffa alla, och sedan smyga tillbaka till min grotta för att skapa. Det är en fantastisk kombo!

v_n: Du har ett nordiskt efternamn. Är du av skandinaviskt ursprung?

TN: Jag är runt en tredjedel svensk blandad med en liten gnutta dansk. Resten av mig är tysk och engelsk. Som med de flesta amerikaner är jag i princip en byracka. Efternamnet Nielsen (som jag behöll) var min ex-makes namn. Det var av dansk härkomst.

v_n: Du har hängt med sen Alliances, vilket gör dig till en av de allra mest erfarna illustratörerna som fortfarande arbetar med Magic the Gathering. När du gjorde Force of Will, Natural Order och de där andra gamla godbitarna, kunde du någonsin föreställa dig att du skulle arbeta med spelet 16 år senare?

TN: Nej, jag kunde inte tänka så långt framåt. Jag hade verkligen ingen aning om hur populärt Magic skulle bli, och att det skulle få en sådan livslängd och gnista.

v_n: Vad var Magic för dig då jämfört med vad det är nu?

TN: Allting med det var nytt och fräscht: att resa världen över, folk som "visste" vem jag var på grund av mitt arbete, folk som stod i kö för att jag skulle skriva mitt namn på deras grejer. Det var en magisk resa!

v_n: När jag läste din officiella biografi fick jag reda på att MtG-illustratören Ron Spencer är din äldre bror. Detta var nyheter för mig, men plötsligt kändes samarbetet på Reflections-cykeln (1) inte lika oväntat. Utifrån din biografi får jag intrycket att Ron har influerat dig en hel del genom åren. Vad har han betytt för dig som konstnär?

TN: Jag betraktar Ron som en av DE mest fantasifulla, kreativa människor jag någonsin mött. Hans sinne är och har alltid varit, en fantastisk samling av unika och okonventionella idéer. Han har alltid stöttat mig i mina konstnärliga strävanden och fortsätter att vara en fröjd att arbeta med så fort möjligheten finns.

v_n: Vid en tidpunkt i livet så gick du och Ron på konstskola tillsammans. Hur var det?

TN: Vi gick på vad som då var ett junior college med fenomenala konstprofessorer. Ron var en stor inspirationskälla, speciellt vad gäller min ihärdighet och målmedvetenhet. Jag minns fortfarande ett råd han gav till mig under mina tidiga collegeår. Det var sent en kväll då jag hade svårt att hålla ögonen öppna och jag var osäker på om jag var upplagd för ännu en sömnlös natt. Med Rons typiska mörka, mullrande röst sa han då, "Det är dags att ställa dig bakom Smärtans Hjul och sätta en fot framför den andra utan att någonsin stanna". Såhär i efterhand är jag ganska säker på att han bad till Conan, och kanske fortfarande gör. :) Hursomhelst var det en motiverande metafor som effektivt höll mig på plats under många år av fokuserat, hårt arbete.

v_n: Jag tror att många skulle känna igen sig om jag sa att jag omedelbart kan känna igen en av dina målningar när jag ser den. Du har en väldigt specifik stil. Vad jag skulle vilja veta är dock hur du själv skulle beskriva nyckelelementen i din stil?

TN: Att be en konstnär att beskriva sitt eget arbete känns ungefär som att be någon att uppge alla fantastiska egenskaper de har, vilket inte är helt lätt. Vi är så nära vårt arbete och den iblandade processen. Jag försöker skapa dramatiskt ljus och ingjuta en nivå av förfining hos karaktärerna som får en att känna att de kan vidröra själen hos figuren inom målningen. Det har sagts till mig att det finns en elegant, flytande och eterisk egenskap hos mycket av mitt arbete, och mycket riktigt tilltalar dessa adjektiv mitt artistiska sinne. På sistone har digital art blivit så vanligt att det räcker med att skapa ett verk med traditionella medier för att särskilja sig stilistiskt.

v_n: Om jag skulle säga att du målar i akvarell, hade det varit en bra gissning?

TN: De flesta gissar på akvarell, men faktum är att jag använder blandade medier. Akvarell är dock inte ett av dessa! Jag tror att folk får det intrycket eftersom jag börjar mina målningar i lösa färger med vattenblandad akryl. Det har ett liknande utseende. Efter det bygger jag upp målningen med akryl samtidigt som jag glaserar in mer överdrivna värden, och sedan betonar jag magiskt och skiftar färger med airbrush. När jag är halvvägs med målningen börjar jag med detaljarbetet, att lägga till linjära inslag med färgpennor och rendera med olja ovanpå akrylen.

v_n: En hel sektion av din hemsida är tillägnad altered art, ett fenomen som bara blir mer och mer populärt hela tiden. Berätta mer om ditt arbete med detta!

TN: Det har utvecklat sig genom åren. Det började med snabba tillägg på kort med svart märkpenna. Efter några signeringar märkte jag hur otroligt uppspelta spelare blev över en signatur och ännu mer över en liten krumelur. Sen steg spänningen ännu mer när lite färg lades till, och deras specifika tanke eller idé kom till liv på kortet. Snart spenderade jag en timme per kort.

Vid en tidpunkt gick jag med på att modifiera en lokal spelares kort. Ryktet spred sig och önskemålen hopade sig. Ju fler jag gjorde, desto mer tid ville jag spendera med att tänja på gränserna för vad man kan göra med en illustration av den storleken. Så småningom spenderade jag en dag eller mer på varje kort. Första gången jag la upp en alter på eBay var jag helt förbluffad över intresset som fans på internationell nivå. Även med en mycket högre prislapp fortsätter beställningar från samlare att komma in. Jag skulle kunna spendera hela dagarna med att bara göra alters. "Pimprörelsen" lever och frodas, speciellt i Spanien och Italien.

v_n: Föga förvånande tycks Force of Will vara det mest populära kortet att få omgjort. Hur många alters av FoW tror du att du har gjort?

TN: Ja, den är helt klart den mest efterfrågade. Jag har ingen aning om hur många jag har gjort, men om vi räknar de mindre snabbare, är det lätt några hundra.

v_n: Vilken är den konstigaste alter du någonsin blivit ombedd att göra?

TN: Homer Simpson knäböjande framför Serra på Serra's Embrace var en av de konstigaste kombinationerna av karaktärer, och den fånigaste att titta på. Alla har vi våra egna preferenser! :)

v_n: Haha, skumt!
Du har även gjort officiella alternativa illustrationer för några riktigt populära kort, bland annat Garruk Wildspeaker, Liliana Vess, Lotus Cobra och Birds of Paradise. Har du någon favorit bland originalillustrationerna?

TN: Jag älskar Aleksis (2) arbete. Han är en fantastisk illustratör, så jag är ganska förtjust i Garruk och Liliana.

v_n: Din biografi nämner speciellt Moon Sprite och Stream of Life. Är dessa kort speciella för dig?

TN: Min partner, Dawn, stod modell för båda dessa verk. Jag målade Stream of Life för att se ut nästan exakt som henne. Jag tyckte om att designa älvan och de ornamenterade kanterna på Moon Sprite. Jag gillar även det mystiska bandet mellan puman, alven och vattnet i Stream of Life. Det finns en hel del personlig symbolik för mig i båda dessa verk.

v_n: Ah, då har vi en liten inblick!
Tack så väldigt mycket för att du ställde upp, Terese. Jag önskar dig all lycka i framtiden!

FOTNOTER
(1) En cykel av enchantments från Shadowmoor. I tur och ordning har vi Boon Reflection, Mana Reflection, Rage Reflection, Thought Reflection och Wound Reflection.
(2) Här syftande på Magic-illustratören Aleksi Briclot.